Vad händer när kroppen säger stopp men hjärnan fortfarande jagar perfektion?
När vardagen blir en ständig kamp- där svälten blir en hobby- ett sätt att överleva, men ändå tvärtom.
Med en sen ADHD-diagnos som kastar tankar och känslor åt alla håll, där impulser ofta landar i ånger, växer också kampen för självrespekt.
Att våga be om hjälp. Att våga vilja leva.

Detta är en historia om sår, ånger, anorexi, utanförskap och längtan efter den eviga vilan, men också om försöket att hitta tillbaka, och allt som händer däremellan.
En rå, hudnära skildring av psykisk ohälsa ur ett ungdomsperspektiv, där varje tanke är verklig och varje känsla ligger precis under huden.

Jag heter Natalie Lundin, 18 år och går sista året på gymnasiet.
Jag skriver den här boken för att jag själv saknade någon i min egen ålder att känna igen mig i, för att forskare och vuxna inte kan tala för oss. Vi som lever det vet bäst.

Vad händer när kroppen säger stopp men hjärnan fortfarande jagar perfektion?
När vardagen blir en ständig kamp- där svälten blir en hobby- ett sätt att överleva, men ändå tvärtom.
Med en sen ADHD-diagnos som kastar tankar och känslor åt alla håll, där impulser ofta landar i ånger, växer också kampen för självrespekt.
Att våga be om hjälp. Att våga vilja leva.

Detta är en historia om sår, ånger, anorexi, utanförskap och längtan efter den eviga vilan, men också om försöket att hitta tillbaka, och allt som händer däremellan.
En rå, hudnära skildring av psykisk ohälsa ur ett ungdomsperspektiv, där varje tanke är verklig och varje känsla ligger precis under huden.

Jag heter Natalie Lundin, 18 år och går sista året på gymnasiet.
Jag skriver den här boken för att jag själv saknade någon i min egen ålder att känna igen mig i, för att forskare och vuxna inte kan tala för oss. Vi som lever det vet bäst.

Vad händer när kroppen säger stopp men hjärnan fortfarande jagar perfektion?
När vardagen blir en ständig kamp- där svälten blir en hobby- ett sätt att överleva, men ändå tvärtom.
Med en sen ADHD-diagnos som kastar tankar och känslor åt alla håll, där impulser ofta landar i ånger, växer också kampen för självrespekt.
Att våga be om hjälp. Att våga vilja leva.

Detta är en historia om sår, ånger, anorexi, utanförskap och längtan efter den eviga vilan, men också om försöket att hitta tillbaka, och allt som händer däremellan.
En rå, hudnära skildring av psykisk ohälsa ur ett ungdomsperspektiv, där varje tanke är verklig och varje känsla ligger precis under huden.

Jag heter Natalie Lundin, 18 år och går sista året på gymnasiet.
Jag skriver den här boken för att jag själv saknade någon i min egen ålder att känna igen mig i, för att forskare och vuxna inte kan tala för oss. Vi som lever det vet bäst.