Psaltaren var Jesu bönbok. Det sägs i evangeliet att Jesus drog sig tillbaka till ensliga platser för att be till sin himmelske fader, att han tillbringade hela nätter i bön. Vad gjorde han då? Med största sannolikhet reciterade han Psaltaren. Han bad en nattlig bön till sin himmelske Fader med de ord som han hade lärt sig som liten pojke av Maria och Josef i Nasaret. Att gå in i Psaltaren är att gå in Jesu hjärta. Vi kan inte psykologisera om Jesu inre liv och fantisera om hur han såg världen och verkligheten. Men en sak kan vi göra: vi kan genom den gammaltestamentliga bönen gå in i hans universum, innanför hans horisont. Det närmaste vi kan komma Jesus på detta plan är att använda de ord som han själv använde i sin bön till Fadern i himmelen. (Ur Anders Piltz’ inledning) Från den 28 mars 2001 till den 15 februari 2006 ägnade Johannes Paulus II och Benedictus XVI sina onsdagsaudienser åt att kommentera psaltarpsalmer och cantica i tidegärdens morgonbön laudes och kvällsbönen vesper. De bägge påvarnas katekeser om psalmer och cantica utges här i en volym som är tänkt att användas tillsammans med Kyrkans dagliga bön (Tidegärden).
