Johannes Paulus II – författare

Psaltaren var Jesu bönbok. Det sägs i evangeliet att Jesus drog sig tillbaka till ensliga platser för att be till sin himmelske fader, att han tillbringade hela nätter i bön. Vad gjorde han då? Med största sannolikhet reciterade han Psaltaren. Han bad en nattlig bön till sin himmelske Fader med de ord som han hade lärt sig som liten pojke av Maria och Josef i Nasaret. Att gå in i Psaltaren är att gå in Jesu hjärta. Vi kan inte psykologisera om Jesu inre liv och fantisera om hur han såg världen och verkligheten. Men en sak kan vi göra: vi kan genom den gammaltestamentliga bönen gå in i hans universum, innanför hans horisont. Det närmaste vi kan komma Jesus på detta plan är att använda de ord som han själv använde i sin bön till Fadern i himmelen. (Ur Anders Piltz’ inledning) Från den 28 mars 2001 till den 15 februari 2006 ägnade Johannes Paulus II och Benedictus XVI sina onsdagsaudienser åt att kommentera psaltarpsalmer och cantica i tidegärdens morgonbön laudes och kvällsbönen vesper. De bägge påvarnas katekeser om psalmer och cantica utges här i en volym som är tänkt att användas tillsammans med Kyrkans dagliga bön (Tidegärden).

Påven Johannes Paulus II:s valspråk totus tuus - helt din är en kärleksförklaring till Maria. Det visar, att han ser hela sitt uppdrag som påve i Marias ljus. Petrus och Maria hör oupplösligt samman i kyrkan. Harmonin mellan det faderliga petrusämbetet och Marias moderliga förmedling hjälper oss att komma Kristus närmare. I denna encyklika får vi både en påves personliga vittnesbörd om Maria och en teologisk överblick över den katolska synen på henne, som fick bli Frälsarens moder. Påven öser ut traditions skatter men är samtidigt öppen för nutida frågor, till exempel den ekumeniska dialogen, kvinnans sanna framåtskridande och kyrkans speciella förkärlek för de fattiga.

Påven Johannes Paulus II inbjuder i denna bok till en fördjupning i Psaltaren och profeternas centrala texter. Han vill lära ut en kristendom som utmärker sig genom bönens konst och möta behovet av en böneskola för fullvuxna, särskilt i vår moderna och pluralistiska värld. Till sin hjälp tar han kyrkofäderna och andra kristna personligheter som under århundradena idisslat Guds ord och upptäckt dess mångfaldiga innebörd.

"Krigsutbrottet fjärmade mig från studierna och den akademiska miljön. Under denna tid förlorade jag min far, den siste som jag hade kvar av mina allra närmaste. Detta medförde också rent sakligt ett lösgörande från mina tidigare planer. På något sätt var det som att bli ryckt upp med rötterna ur den jord i vilken jag som människa och person hade utvecklats. Men det var ingen uteslutande negativ process. Ty därmed växte en insikt fram som blev allt klarare för mitt medvetande: Herren vill att jag ska bli präst. En dag insåg jag det mycket tydligt: det var som en inre upplysning som skänkte mig glädjen och tillförsikten av en kallelse av en annan art. Denna insikt fyllde mig med stor inre frid."

Påvens budskap inför jubelåret 2000