Michail Bachtins Dostojevskijs poetik är en av de mest inträngande studier som gjorts av Dostojevskijs författarskap. Michail Bachtin framför här sina nyskapande idéer om den polyfona romanen och romanordets dialogiska karaktär och ger därmed en fördjupad och ny bild av Dostojevskijs författarskap. Det var också denna bok som ledde till nyupptäckten av Bachtin under 1960-talet. Boken föreligger nu i en ny utgåva där översättarna gått igenom sin översättning. Om den första utgåvan skrev Nils Schwartz i Expressen: »Bachtins bok är inte bara en nyckel till det innersta, hemliga rummet i Dostojevskijs oroligt pulserande romanvärld, denna motsägelsefulla kropp av häftigt strömmande ord, den är också en bok att hämta mod och förtröstan ur, att söka sig en livshållning i, med bevarad och förstärkt nyfikenhet på världen och medmänniskorna, i trots mot all föregiven determinism och resignerad erfarenhet. ... Läs, läs!»
