Michail Bachtins Rabelais och skrattets historia är en undersökning av »den folkliga skrattkulturens» historia. I centrum för Bachtins framställning står François Rabelais, det folkliga skrattets store arvtagare och fullföljare i den europeiska litteraturen. Bachtin ger en ny och utmanande bild av förhållandet mellan officiell och icke-officiell kultur, mellan maktens förtryckande allvar och det befriande oppositionella skrattet. Bachtins bok om skattets befriande förmåga är själv ett befrielseverk skriven med en imponerande klarhet och med en smittsam glädje i förhållande till det väldiga lärdomsstoffet. Den ryske språk- och litteraturforskaren Michail Bachtin (18951975) framstår som en 1900-talets främsta kultur- och litteraturteoretiker. Hans inflytande har gjort sig gällande inom en rad olika områden av humaniora och samhällsvetenskap. Boken utkom i svensk översättning av Lars Fyhr 1986. Den har sedan länge varit slutsåld. Lars Fyhr har för denna utgåva gått igenom sin översättning.

Michail Bachtins Dostojevskijs poetik är en av de mest inträngande studier som gjorts av Dostojevskijs författarskap. Michail Bachtin framför här sina nyskapande idéer om den polyfona romanen och romanordets dialogiska karaktär och ger därmed en fördjupad och ny bild av Dostojevskijs författarskap. Det var också denna bok som ledde till nyupptäckten av Bachtin under 1960-talet. Boken föreligger nu i en ny utgåva där översättarna gått igenom sin översättning. Om den första utgåvan skrev Nils Schwartz i Expressen: »Bachtins bok är inte bara en nyckel till det innersta, hemliga rummet i Dostojevskijs oroligt pulserande romanvärld, denna motsägelsefulla kropp av häftigt strömmande ord, den är också en bok att hämta mod och förtröstan ur, att söka sig en livshållning i, med bevarad och förstärkt nyfikenhet på världen och medmänniskorna, i trots mot all föregiven determinism och resignerad erfarenhet. ... Läs, läs!»

Michail Bachtins Rabelais och skrattets historia är en undersökning av »den folkliga skrattkulturens» historia. I centrum för Bachtins framställning står François Rabelais, det folkliga skrattets store arvtagare och fullföljare i den europeiska litteraturen. Bachtin ger en ny och utmanande bild av förhållandet mellan officiell och icke-officiell kultur, mellan maktens förtryckande allvar och det befriande oppositionella skrattet. Bachtins bok om skattets befriande förmåga är själv ett befrielseverk skriven med en imponerande klarhet och med en smittsam glädje i förhållande till det väldiga lärdomsstoffet. Den ryske språk- och litteraturforskaren Michail Bachtin (18951975) framstår som en 1900-talets främsta kultur- och litteraturteoretiker. Hans inflytande har gjort sig gällande inom en rad olika områden av humaniora och samhällsvetenskap. Boken utkom i svensk översättning av Lars Fyhr 1986. Den har sedan länge varit slutsåld. Lars Fyhr har för denna utgåva gått igenom sin översättning.

Michail Bachtins Dostojevskijs poetik är en av de mest inträngande studier som gjorts av Dostojevskijs författarskap. Michail Bachtin framför här sina nyskapande idéer om den polyfona romanen och romanordets dialogiska karaktär och ger därmed en fördjupad och ny bild av Dostojevskijs författarskap. Det var också denna bok som ledde till nyupptäckten av Bachtin under 1960-talet. Boken föreligger nu i en ny utgåva där översättarna gått igenom sin översättning. Om den första utgåvan skrev Nils Schwartz i Expressen: »Bachtins bok är inte bara en nyckel till det innersta, hemliga rummet i Dostojevskijs oroligt pulserande romanvärld, denna motsägelsefulla kropp av häftigt strömmande ord, den är också en bok att hämta mod och förtröstan ur, att söka sig en livshållning i, med bevarad och förstärkt nyfikenhet på världen och medmänniskorna, i trots mot all föregiven determinism och resignerad erfarenhet. ... Läs, läs!»