Vackert, sofistikerat, humoristiskt

Jag gillar den här boken. Det är inte ovanligt att man det finns böcker med en samling av aforismer. Men det här är något helt annat. Askerstad gör ett författarmässigt konststycke i att göra en hel berättelse byggd på aforismer, där varje aforism kan stå för sig själv och bli meningsfull men i denna form en del av något större. Det finns samhällskritik, humor och allvar i hans betraktelser. Med ett skarpt öga så klär han effektivt av skeenden för att på visa deras komplexitet, ibland enfaldighet eller inneboende motsägelsefullhet. Det är skarpt, det är roligt, det är fyndigt. Nedan är några exempel: Två sätt att missförstå tingen. Det ena är att rycka tinget ur sina sammanhang, klä av det all mening som sträcker sig bortom det och som berör och färgar det utifrån. En toalettstol utställd på ett museum. Det andra sättet är att definiera tinget utifrån ett sammanhang som det inte tillhör. Toalettstolen på museet. Kropparna på obduktionsbordet. De två sätten sammanfaller genom en ömsesidig bekräftelse, en dubbel negation - någonting uppstår som fått en prägel av verklighet. En skyskrapa reser som mot himlen som vore den oberoende av jorden den vilar på. Gesterna och minerna som riktar sig mot honom, tar honom för given, men inte erkänner honom - en blick som såg utan att se. Det goda samhället börjar med ett nej. Ett nej till det orättfärdiga. Våld är ofrånkomligt - barnet som stulit lämnar inte gärna tillbaka det stulna. Det godas nej möjliggör det ja som allting vilar på. Nejet är allvarligt, tog ställning, tar ansvar. Jaet är lättfärdigt, naivt, låter sig vilseledas, utnyttjas. Nejet vägrar att kompromettera sig, värnar jaet bättre än vad jaet självt förmår. Nejet är omsorgen - bejakandets självbesinning. Det klartänkta narrades inte. Det klartänkta är inte halt. Det sökte inte behaga eller inbringa fördelar. Det var vad det är i kraft av sin klarhet. Känslorna var det bästa medlet att nå en människa på utan att behöva befatta sig med henne. Att bejaka hennes känsloliv för att uppnå ett eller annat. Att ta vägen över tanken vore en omväg. Känslorna inbjöd till en rundgång som samtidigt var en nedåtgående spiral. För vem kunde hysa respekt för någon som endast var ett medel för en? Det politiska pratet bottnar inte. Det svävar fritt, berövar det konkreta sin konkretion, det abstrakta sin abstraktion. Pratet befann sig på ett pålitligt avstånd även från sig självt. Ledigt talade han om ingenting. En skribent måste vara mer intelligent än sina läsare - för att bli läst. Han framstår som intressant i kraft av att han höjer sig över läsaren den millimeter som krävs för att denne skall känna sig mer intelligent än vad han är.

J. H