Einar Askestad – författare

Om att hitta hem. Om det som är svårast att få syn på.

Tingen, i egen rätt.

Einar Askestads filosofiska Ting består av aforistiska stycken som ofta är enbart några rader långa - påståenden, förslag, avfattningar, fasthållanden av en tanke eller en idé, där läsaren sedan finner sig sitta med fortsättningen.

Askestads kortprosa liknar ingenting annat i den svenska samtidsutgivningen. Sedan den uppmärksammade novellsamlingen Det liknar ingenting 1997 har han byggt ett egensinnigt författarskap med en helt egen röst.

Einar Askestad skriver här nära sig själv på ett sätt som aldrig tidigare, men tilltalet, rösten, humorn, är lätt att känna igen.

Det är en bok först i sitt slag, samtidigt som den utgör ett slags slut. Det förflutna, nuet, en möjlig framtid - det enda säkra är att vi är vid liv.

Mellan dessa vackra pärmar fladdrar fjärilar, vita, gula och beige. Röda regn faller. Vatten strilar sedan årtusenden förbi den lilla byn. Livet tar skydd, för död som härjar i alla sina skepnader. En färd, lika stillastående som svindlande. En påminnelse.