Varför liknade Mare Kandre Stig Larssons stil med »en knastrande djupfryst kanelbulle«? Är bärare av flera decennier gamla, fetthinniga glasögon verkligen de mest kvalificerade för att recensera ny litteratur? 20TAL #13, »Vara banal, bara jag«, riktar fokus mot tendenser som präglar samtidens litteratur och konst. I »Den glasklara banaliteten« efterlyser Aase Berg nyslipade glasögon för att förstå både ung poesi och samtida dagboksprosa. Hon frågar sig om litteraturen är snackig, slafsig och banal, eller vidunderlig och nyskapande. Konstkritikern Otto Ruin skriver om flera aktuella utställningar. I essän »No plot, only vibes« ser han både bra och dåliga exempel på hur konstnärer sammanväver samtidens bildflöden, genom strögoogling, hantverksteknik och konsthistoriska referenser. Men vilken skuld bär institutionerna själva för hur verken uppfattas? Poeten Aya Kanbar medverkar med en nyskriven långdikt och Hanna Nordenhök med den nyskrivna novellen »Härföraren« – om en far, en dotter och någon sorts militärisk operation. På 20TAL:s debutantsidor denna gång presenteras Lara Levin, Clara Cronhielm, Othilia Pantesi och Anna Stålhandske med skönlitteratur, porträtt och intervju.
