20TAL Bok – förlag

I Ester Bergs poesidebut Schlager om sommaren står syrener i vissnande blom. Alla är ute i sommarkläder medan dagarna flyter och rullar på. Det är en avskyvärd tid. En kvinna har hjärtesorg. Katten skriker i vardagsrummet.

»Poesin är såväl huvudentrén som sceningången till hela Jon Fosses författarskap.« Det framhöll Kristina Lugn i sitt tal när Jon Fosse tilldelades Svenska Akademiens nordiska pris 2007. Långsam musik kom ut 2010 och är den första och enda boken med Nobelpristagaren Jon Fosses dikter på svenska. Nu ger 20TAL Bok ut en ny, utökad utgåva. Översättningar har justerats och urvalet nästan dubblerats till att nu omfatta hundraen dikter, med nyöversatt poesi ur samlingarna Stein til stein (2013) och Poesiar (2016). I Fosses diktning ryms långsamhet och tystnad, religion och tvivel. I diktningen vill han, liksom i dramatiken, närma sig det osägbara. I förordet till Långsam musik ger översättaren Marie Lundquist sin syn på Fosses lyrik – och paradoxen som livsåskådning: Man kan gärna läsa dessa dikter långsamt. För att hinna lyssna, till regnet som ackompanjerar dem och till paradoxerna. Den dualism som oavbrutet tänjer ut dikten och gör den större än sig själv. Det här är dikter som talar om tydlighet utan att vara tydliga. De framhåller det paradoxala som ett fullkomligt självklart sätt att leva och betrakta världen. Allt kan vara både och. Jag kan vara både och. Det är en trösterik tanke, mer än en skrämmande. En tanke som låter allt vara i rörelse, flerstämmigt och motsägelsefullt.

Jonas Gren räknas som en av de främsta förnyarna inom den svenska naturlyriken. Diktboken Antropocen sålde snabbt slut och ges nu ut på nytt, med ett efterord av Göran Greider. »Diktsamlingen Antropocen, utgiven 2016, blev på rekordtid något av en modern klassiker. Hur sådant mäts vet jag inte, men det är min känsla. Här finns på ett plan det definitiva steget i svensk poesi från traditionell naturdiktning typ Harry Martinson till något annat och nytt som ännu inte är norm.« Ur Göran Greiders efterord

På museet står en glasmonter med drottningfragment: hårstrå, trådstump, pulveriserad kista. Den är utgångspunkten för Maria Bodins debutdiktsamling Kristinafragment. I rollspel och ekfraser möts Drottning Kristina, Lasaros, Johannes – ikoner och grav­spillror. Vid sidan av undret finns äcklet. Där bild och kropp upphör tar diktens skruvade associationer och tolk­ningar vid. Att som text trycka sig mot arket. Könet, en pressad blomma.

I en tid av digitala deep fakes, autentiseringar och artificiell textproduktion är frågan om vad som är äkta mer aktuell än någonsin. »Is this real?« är något man ofta ser i flödet på sociala medier. Frågan om äkthet handlar emellertid om mycket mer än vår digitala identitet eller våra personnummer. I 20TAL nr 8, »Jag är äkta«, skriver Dan Jönsson om äkthet, digitala apor och Leonard da Vincis Salvator Mundi, Aase Berg rasar över och feg och lat lyrik förklarar varför just hennes poesi är mer äkta än annan, den engelska konstkritikern Paul Clinton skriver om den banbrytande filmregissören Stephen Dwoskin, medeltida odjur samt funktionsnedsättningens politik och estetik (översättning av Alexander Svedberg), Masha Taavoniku besöker utställningar av Sara Ekholm Eriksson och Klara Zetterholm som på olika vis uppehåller sig vid frågor om fakta och fiktion och Andrij Ljubka har skrivit en personlig reflektion om möten vid den ukrainska fronten. I numret publicerar vi nyskriven poesi av Jonas Gren och Sjón, den senare i översättning av John Swedenmark, samt nyöversatt poesi av Fiston Mwanza Mujila (signerad Elin Svahn). I numrets debutantsektion publicerar vi dikter av Artur Bagheri. Numrets omslag är särskilt formgivet av konstnären och författaren Nina Hemmingsson.

Artur Bagheris debut Prinsens toner rymmer samtida kärlekslyrik och post-orientalistiska funderingar som ljudsätts till tonerna av trap. Jaget ramas in som partyprins, med himbo takes på geopolitik. Det är en dikt om det vackra, om arvet och den okonventionella diasporan. En inre och yttre upptäcktsfärd som tar honom från båda sidor av Stockholms tullar till New York.

I Knappt krig utövar Don Mee Choi en olydnadspoetik som öppnar upp snitt ur det förflutna med hjälp av språk och fotografi. Det är ett experimentellt och bångstyrigt översättningsarbete med utgångspunkt i det egna minnet, präglat av faderns bilder och berättelser från Vietnam- och Koreakrigen, liksom av film- och nyhetsmaterial. Don Mee Choi har under de senaste decennierna varit verksam som poet och översättare i skärnings­punkten mellan ett koreanskt och ett amerikanskt sammanhang. Knappt krig är hennes andra dikts­amling och utgör den första delen i en trilogi som kretsar kring Koreahalvöns samtidshistoria och den nykoloniala ordning som USA utövar i området. Knappt krig har översatts till svenska av Andjeas Ejiksson och Jennifer Hayashida.

Varför liknade Mare Kandre Stig Larssons stil med »en knastrande djupfryst kanelbulle«? Är bärare av flera decennier gamla, fetthinniga glasögon verkligen de mest kvalificerade för att recensera ny litteratur? 20TAL #13, »Vara banal, bara jag«, riktar fokus mot tendenser som präglar samtidens litteratur och konst. I »Den glasklara banaliteten« efterlyser Aase Berg nyslipade glasögon för att förstå både ung poesi och samtida dagboksprosa. Hon frågar sig om litteraturen är snackig, slafsig och banal, eller vidunderlig och nyskapande. Konstkritikern Otto Ruin skriver om flera aktuella utställningar. I essän »No plot, only vibes« ser han både bra och dåliga exempel på hur konstnärer sammanväver samtidens bildflöden, genom strögoogling, hantverksteknik och konsthistoriska referenser. Men vilken skuld bär institutionerna själva för hur verken uppfattas? Poeten Aya Kanbar medverkar med en nyskriven långdikt och Hanna Nordenhök med den nyskrivna novellen »Härföraren« – om en far, en dotter och någon sorts militärisk operation. På 20TAL:s debutantsidor denna gång presenteras Lara Levin, Clara Cronhielm, Othilia Pantesi och Anna Stålhandske med skönlitteratur, porträtt och intervju.

Min son, För flera år sedan, när jag reste igenom Sydamerika, så kom jag över ett arkaiskt föremål: en bok som bär sanningen om världen. I enlighet med en uråldrig ritual tillåter den ägaren att träda in i efterlivet. Jag har memorerat en av texterna. Jag kan läsa den högt för dig. Daniel har ingen kontakt med sin biologiska familj. Han lever i rädsla att ärva pappans psykiska sjukdom. När han nås av nyheten om pappans död blir Daniel alltmer instabil, läser brev från sjukhuset och måste konfrontera sin barndom och pappans liv i Iran. Men ju mer han gräver i familjens bakgrund, desto fler frågor uppstår. Återkomster är en roman om att inte bli fri från sitt förflutna, om främlingskap och rotlöshet som går i arv i generationer. Daniel Yousefi är född 1989, uppvuxen utanför Östersund och bosatt i Stockholm. Han debuterade 2019 med Den åttonde kontinenten, som blev nominerad till Katapultpriset.

I 20TAL nr 12, »Motstånd & medmänsklighet«, består det huvudsakliga innehållet av texter som har skrivits av palestinska författare och forskare. Fokus ligger på litteraturens betydelse för Gazas utsatta civilbefolkning. Numret innehåller även essäer om översättning som globalt motstånd samt kritik av förutsättningarna för svensk opinionsjournalistik. Gästredaktör för 20TAL nr 12 är skribenten och översättaren Kholod Saghir, som har samlat viktiga palestinska röster och satt samman numret i samarbete med 20TAL:s redaktion. I texten »Kriget dödar metaforerna« skriver Saghir om hur filosofen Edward Said , i boken Culture et résistance, formulerar det som att »litteraturen tillhandahåller en kontrapunkt under aktivt förintande genom att använda berättandet, genom påminnelser om lidande i skriftlig form och genom att erinra om att vi pratar om att vara människa, inte abstraktioner […] Minnet bevaras genom de personliga berättelserna. Dessa berättelser utgör de starkaste motståndet mot historiens förnekande«. »Motstånd & medmänsklighet« innehåller texter av Asmaa Azaizeh, Zakaria Mohammed, Dalia Taha, Muhammad al-Zaqzouq, Khaled Juma, Nimat Hassan, Hind Jodeh och Ibtisam Azem. Vi publicerar också översättningar av historiskt viktiga verk, så som ett utdrag ur Ghassan Kanafanis »Tillbaka till Haifa« liksom Walid Daqqas brev, vilka författades innan han avled 2024 efter 38 år i fängelse. Poeten Ida Börjel har också samtalat med författaren Nimat Hassan – om litteraturprojekt för barn, segregation och litteraturens värde. Hela deras konversation publiceras här i Börjels översättning. Numrets texter har översatts av Kholod Saghir, Marie Anell, Jasim Mohamed, Jonathan Morén och Ida Börjel. Två essäer bidrar till att ytterligare fördjupa numrets tematik: en om översättning som globalt motstånd, översättarinfluencers och desinformation – skriven av forskaren Lisa Ehlin – samt en svidande kritik av förutsättningar för svensk opinionsjournalistik och debatt, signerad skribenten Lotta Ilona Häyrynen. Ett utdrag ur Ida Börjels kommande diktsamling Röd anemon publiceras också, med poesi inspirerad av poesiöversättningspojektet Shaerats resa till Palestina och Jerusalem. I tidskriftens fasta och numera utökade debutantsektion publicerar vi texter av Edouard Zeitoun och Hilda Kahra.

20TAL nr 10/11, »Ukraina blickar framåt«, är 160 sidor med essäer, skönlitteratur, konst och intervjuer. År 2014 gav tidskriften ut en stor introduktion till Ukrainas litteratur och kultur. I 20TAL #10/11 fortsätter vi att lyfta fram den ukrainska litteraturen, kulturen och konsten. Medverkande: Viktoria Amelina, Sofia Andruchovytj, Ida Börjel, Natalia Danylo, Artur Dron, Olena Haleta, Nils Håkanson, Julia Iljucha, Britt-Marie Ingdén-Ringselle, Olena Jansson, Kateryna Kalytko, Halyna Kruk, Maksym Kryvtsov, Valentyn Kuzan, Daria Lysenko, Andrij Ljubka, Julia Musakovska, Taras Prochasko, Iryna Sjuvalova, Ostap Slyvynskyj, Vasyl Stus, Nikita Titov, Artem Tjech, Iryna Tsylik, Sofia Uggla, Susanna Witt, Oksana Zabuzjko, Serhij Zjadan m fl.

»Vore dumheten inte förvillande lik framsteget, talangen, hoppet eller förbättringen skulle väl ingen vilja vara dum«, skriver författaren Robert Musil i romanen Mannen utan egenskaper. Och visst är dumhet knepigt. Vad räknas som dumhet idag? Kan konsten och litteraturen skada dumheten? I 20TAL nr 3, »Dumhet«, har vi bett skribenter, konstnärer och författare att undersöka samtida och historiska perspektiv på fenomenet och dess synonymer. Med bidrag av Göran Greider, Susanna Alakoski, Lars-Erik Hjertström Lappalainen, Iris Smeds, Laila Vianden, Anna Axfors, Björn Kohlström, Vida Lavén och Kristoffer Leandoer.

20TAL nr 7, »Ordets tolkar«, är ett helt nummer tillägnat översättningens konst. Etablerade svenska översättare som Mara Lee, John Swedenmark och Moa Ekbom medverkar med essäer om Anne Carson, Stéphane Mallarmé, Paul Celan, Giuseppe Ungaretti och Homeros. Poeten och översättaren Don Mee Choi medverkar med en essä om översättning och antinykolonialism, tolkad till svenska av Jennifer Hayashida och Andjeas Ejiksson. Den isländska författaren Magnús Sigurðssons text »Översättarens död« publiceras i översättning av John Swedenmark. I numret fortsätter 20TAL att introducera viktiga röster från Ukraina, den här gången med fokus på kvinnliga prosaister. Julija Iljucha och Olena Stiazjkina medverkar med prosatexter i översättning av Susanna Witt och Nils Håkanson. Henrik C. Enbohm möter Ada Limón, USA:s nya poet laureate, i en stor intervju, vilken publiceras med nya översättningar av Limóns poesi. I numrets debutantsektion introducerar vi Ellika Lagerlöf. Medverkande: Don Mee Choi, Andjeas Ejiksson, Moa Ekbom, Henrik C. Enbohm, Madeleine Grive, Jennifer Hayashida, Nils Håkanson, Julija Iljucha, Ellika Lagerlöf, Mara Lee, Ada Limón, Magnús Sigurðsson, Olena Stiazjkina, John Swedenmark, Susanna Witt.

Vi lever i en revolutionär tid, och vi märker det knappt. Medan världen förvandlas reagerar vi med oro och förnekelse. Så måste det inte vara. I alla tider har människor fantiserat om en bättre, mera rättvis ordning. De har gett sig ut på ovissa resor för att söka den, lanserat storslagna program för att förverkliga den. Men inte nu längre. Sedan en tid är inget Utopia utmärkt på våra kartor. Paradisgenen är den första titeln under namnet 20TAL Bok. I denna essäbok rör sig författaren Dan Jönsson mellan byn och världen, genom tre kontinenter och två årtusenden. Mellan Dubai, Kina, USA, Ryssland och Skåne. Paradisgenen är en hoppets historia, en geografi för framtiden. Den vill försvara fantasin mot rädslan, experimentets kraft mot vanans makt. I en tid av kris behöver människan utopin mer än någonsin. Dan Jönsson är kulturskribent och kritiker i Dagens Nyheter samt essäist sedan trettio år i tidskriften 20TAL. Paradisgenen är en fristående fortsättning på den uppmärksammade essäboken Kontinentaldrift – om de nya murarnas Europa efter finanskrisen.

»Säg det snett«. Med dessa ord inleds vårt nya nummer. Lyrik visar på språkets föränderlighet. Queer poesi, till exempel, bryter ofta upp språkliga samt form- och innehållsmässiga normer. I 20TAL #9, »Ny queer lyrik«, tar vi fasta på hur poesin har blivit en vital tillflyktsort och ett kritiskt verktyg för personer som existerar utanför normer, såväl språkliga som personliga. Dikten leker och skevar. Läsaren bjuds in att uppleva den instängdhet som poeten känner i själva språket, och hur dikten kan bli en väg ut ur den. Medverkande: Silvana Imam, Julian Talamantez Brolaski, Beinir Bergsson, Harry Josephine Giles, Gry Stokkendahl Dalgas, Luka Holmegaard, Federico Italiano, Aris Fioretos, Fanny Wendt Höjer, Isaac Julien, Atoosa Farahmand, Ida Therén, Ester Berg, Emilia Hasselquist Langefors, Jonas Brun, John Swedenmark, Frej Haar, Jonas Arvidsson, Leonard Stenberg m fl.

20TAL nr 6, »Språk & Samhörighet«, undersöker glipor, negationer och språkets mellanrum. Om vad som kan rymmas i, mellan och bortom ett vanespråk. Hur namngivningar kan bygga världar som utesluter och osynliggör i stället för att inkludera. Men också om den kraft som ryms i språkets beståndsdelar, i den enskilda benämningen och kategoriseringen. I numret presenteras också ett block med ny poesi från Ukraina i svensk översättning, med dikter som har valts ut i samråd med den ukrainska författaren Andrij Ljubka. I numret medverkar bland andra Ann Jäderlund, Maria Hymna Ramnehill, Jonas Brun, Frej Haar, Gunnar Harding, Lotta Ilona Häyrynen, Ann Jäderlund, Kateryna Babkina, Kateryna Kalytko, Halyna Kruk, Andrij Ljubka, Oksana Lutsysjyna, Ostap Slyvynskyj, Iryna Tsilyk och Serhij Zjadan.

20TAL:s stora vinternummer lyfter fram poesi, prosa, bildkonst och essäer från den nordisk-arktiska regionen, där inspiration hämtas ur mytologi, sagor, religion och den lyriska traditionen. Litteraturvetaren Vera Maria Monus skriver om det brutalt naturbejakande i Ingela Strandbergs sena poesi. Den färöiske poeten Kim Simonsen tar hjälp av författare som Inger Christensen, Mei-mei Berssenbrugge och Susan Sontag för att i en essä reflektera över människans relation till omgivningen. Poeten Steinar Opstad från Norge har skrivit nya dikter för numret, tolkade till svenska av Marie Lundquist. Vi publicerar också ett exklusivt utdrag ur Mare Kandre-pristagaren Rasmus Daugbjergs tredje roman Rasmus Nielsøn, som han just skrivit färdigt, där mötet mellan bonden Rasmus och en sjöjungfru skildras. Vónbjørt Vang, som tilldelades Nordiska rådets litteraturpris 2025, introduceras för första gången i svensk översättning av Anna Fohlin Mattsson, medan John Swedenmark skriver om samt översätter den isländska diktaren Gerður Kristnýs bok Sälkon. Det är fem år sedan Eva Runefelts senaste diktsamling, här medverkar hon med nyskriven poesi där kropp och natur uppgår i varandra. Vi publicerar också dikter av finlandssvenska Martina Moliis-Mellberg och Pivinnguaq Mørch från Grönland. Konstnären Louise Rapley presenterar sitt projekt The Svalbard Tarot, där Svalbards arktiska landskap vävs samman med bilder ur personliga och tvärnordiska mytologier. I vår fasta debutantavdelning presenterar vi tre debutanter.

I den amerikanska poeten Ada Limóns diktsamling Bärandet kämpar diktjaget med barn­lös­het, i en kropp som bär tyngden av både sitt eget för­flutna och en sam­tid präglad av stor oro. Det är en vacker och allvar­sam dikt, som också rymmer stor hopp­fullhet och en ständig förundran inför tillvaron i hem­trakterna i centrala Kentucky. Bärandet tilldelades 2019 års National Book Critics Circle Award för bästa diktsamling. Översättning av Henrik C. Enbohm. Ada Limón, född i Kalifornien 1976, är en av USA:s mest uppmärksammade poeter. Hon har utkommit med sex diktsamlingar sedan debuten 2006 och utnämndes hösten 2022 till landets första U. S. Poet Laureate med mexikanskt-amerikanskt ursprung.

På omslaget till 20TALs allra första nummer blickar poeten Ellen Nordmark ut mot horisonten, iklädd textilkonstnären Elmina Ekmans storslagna mantel. Det är sent i världen, men det spirar också i vår tid. Nya röster är på väg för att träda ut och formulera vad de ser och vill förändra. När tidskriften är på väg in i sitt femte decennium samlar 20TAL unga poeter och prosaister i det 144 sidor tjocka numret »20-talisterna«. »Allt som en gång tedde sig slutgiltigt blir ständigt omvandlat«, citerar den till hösten romandebuterande Hanna Johansson ur Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt. I essän »Till det möjligas konst«, om 20-talet och den nya tiden – som verkligen blev en ny tid – reflekterar hon över människans och världens dolda potential. I 20TAL nr 1 vill vi lyfta fram denna potential bland 2020-talets nya röster, och även diskutera möjligheterna och bristerna inom den offentlighet de kommer verka inom. Bland numrets medverkande författare märks många olikartade röster och perspektiv. Mimounah Almas lyriska prosa utgör en minnesresa som följer jagets sökande efter sina rötter. Hos Kristoffer Appelvik Lax queera metafysik möter vi ett andlöst famlande efter något som kanske inte går att sätta ord på. Poeten Nicole Charro gestaltar med skärpa och direkthet mellanförskapets uttryck på arbetsplatsen och i konstvärlden. Henry Songs iakttagande poesi dröjer vid vardagens små betänkligheter, och reflekterar över olikheter. Numret avslutas med en novell av Anna Lundvik, där en hembygdsförenings återuppförda kolmila fungerar som en pyrande katalysator. Vidare möts kritikern Victoria Greve och poeterna David Zimmerman och Ellen Nordmark i ett samtal om vilka utmaningar och erövringar som väntar den svenska litteraturen framöver. Essäisten Agri Ismaïl diskuterar den aktuella frågan om vems röster en författare egentligen får skriva med. En AI-diktare tolkar Elis Monteverde Burraus poesi, vilket belyser hur poesi kan skrivas och läsas i framtiden. Frågan fördjupas ytterligare i en av numrets essäer, »2020-talets hyvelbänk«, av forskaren Julia Pennlert. I ett samtal om konst och aktivism möter Fanny Wendt Höjer den mexikanska perfomancekonstnären och transaktivisten Lia García på Zona Macos konstmässa i Mexico. I »20-talisterna« introduceras även två av samtidens unga starka internationella poeter. Den ryska författaren Galina Rymbu presenteras i en kortessä av Ida Börjel och med dikter i översättning av Mikael Nydahl och Ida Börjel. Författaren Elisa Gabbert, från USA, medverkar med en essä och långdikt i översättning av Clemens Altgård.

När Anne-Marie Berglund gick bort den 6 mars 2020 efterlämnade hon en skatt av prosa, poesi och essäistik som har inspirerat många inom den svenska litteraturvärlden, men som aldrig riktigt nådde de stora läsarskarorna. Från debuten med diktsamlingen »Luftberusningen« (1977) till hennes sista bok, »Breven till mamma« (2005), utforskade Berglund livets relation till skriften. I en minnestext i Svenska Dagbladet beskrev Kristoffer Leandoer henne som »en av samtidslitteraturens få romantiker« som tog en »traditionellt manlig karaktär, vagabonden som strävar fritt från äventyr till äventyr, säng till säng, och undersökte vad som hände när dennes frihet gavs kvinnliga förtecken.« 20TAL nr 2, »Anne-Marie Berglunds uppror«, är ett helt nummer tillägnat Anne-Marie Berglund, med aldrig tidigare publicerade dikter och noveller av författaren. Kristoffer Leandoer, Anneli Jordahl, Eva Ström, Jonas Ellerström och Ana Valdés medverkar med essäer i denna hyllning till Anne-Marie Berglunds författar- och konstnärskap. I numret publiceras även unika bilder av fotografen Hideo Matsumoto, hennes sambo sedan 30 år. Vi publicerar även nyöversatt poesi av Nobelpristagaren Louise Glück. Debutant: Rebecca Sand.

Minnet och glömskan, drömmen och fantasin – samtliga genomsyrar 20TAL:s dubbelnummer »Minnets palats«! Psykologi och måleri, poesi och prosa.I en inledande essä med titeln »Minnets terror & glömskans frihet« funderar författaren och psykologen Jonas Brun på både sin professionella och personliga relation till minnets skörhet och äkthet. Som väg in i funderingarna citerar han Sapfo, som i det vackra fragment 147 skriver »jag säger dig, de kommer att minnas oss i framtiden«.Genom minnet föreställer vi oss framtiden, och sedan urminnes tider är dikt och sång sammanvävda med våra försök att minnas tillsammans. Poeten och psykoanalytikern Ulf Karl Olov Nilsson (UKON) tar fasta på det när han kommenterar poeten, matematikern och minnesforskaren Jacques Roubauds tankeväckande fragment om språk och minne – säger poesin någonting, eller säger den ingenting?Konstnären Olle Witt samtalar med 20TAL:s redaktör Alexander Svedberg i en ateljé på Konstfack, om Arnold Böcklin, färger, symboler och varför måleri kan liknas vid konkret poesi.Marianna Kijanovskas diktverk om massakern av den judiska befolkningen i ravinen Babyn Jar, utanför Kyjiv, anses vara ett klassiskt, nutida europeiskt minnesepos. 20TAL presenterar verket med en essä och tolkningar från ukrainska av Susanna Witt.Minnesdiktaren Larry Levis lyrik introduceras av Henrik C. Enbohm med översättningar och essän »Elegins långsamma rörelse«. Nederländernas »queen of spoken word«, Babs Gons, presenteras för första gången på svenska i Per Holmers översättning, liksom det serbiska stjärnskottet Radmila Petrovic tolkad till svenska av Djordje Zarkovic. Aris Fioretos har tolkat nya dikter av Tysklands stora poet, Jan Wagner.I 20TAL:s fasta debutantavdelning presenterar vi texter av tre nya röster: en novell av Alexandra Torsell Starud och poesi av Alexander Liljan-Mörk och Iman Talabani.

Autobiografi av död består av fyrtionio sorge­dikter. Kim Hyesoon skriver död i en ritual som frambesvärjer kollektivitetens vålnad. Dikterna är vittnesmål där död är huvud­ingrediens och namnlösa själar återföds i poesin. Jag raderas och de döda bildar ett ofantligt, eller kanske väldigt litet, du. Kim Hyesoon är en av Sydkoreas mest nyskapande och internationellt prisade poeter. Hennes diktning inrymmer erfarenheter av Koreas många grymheter, men också en omförhandling av traditionella mytologier och den kvinnliga poetens sökande efter en plats i språket och världen. Autobiografi av död har översatts till svenska av Jennifer Hayashida och Andjeas Ejiksson. Förord av Aase Berg.

Louise är nästan fjorton och kanske den tråkigaste flickan i världen. Det är inte Aline, vännen med något rått och glimrande i blicken. Ofta umgås de i hjärtsängen med hunden Lajka. På nätterna somnar Louise inte, hon tänker på Aline och pratar med män i chattrummet. Varje lek har sina egna regler. Att bli äldre är att bli äckligare varje timme, dag efter dag. Ett flickrum är en mid­vinter och en flicka gräver sin egen grav. Isabelle Löf, född 1989, debuterade 2020 med dikt­samlingen börjar jag blomma så börjar jag dö. Loser girls är hennes första roman.

Bindepraktika är en dikt om arbete. Om att plocka isär mönster och binda ihop dem på nytt. Repa upp och åter upprepa. Att fästa, fastna, fixera. I sin debutdiktsamling diktar Frej Haar mot Linné, mot läsaren, mot orden, jaget, produktionen av historia, kläder, kunskap, teori, språket.