Ibland hör vi sägas att barnen förr i tiden fick oerhört mycket stryk och att en god fostran innebar att barnen spöades och fick örfilar i tid och otid även i förebyggande syfte för att deras vilja skulle brytas och de skulle bli lydiga och undergivna. Men var det verkligen legitimt och rätt att slå sina barn blå och blodiga?
I Drabbade barn undersöker historikern Eva Bergenlöv synen på fysiska bestraffningar av barn i Sverige, från reformationen till nutid. Aga var visserligen tillåten förr, men det fanns tydliga anvisningar för hur bestraffning skulle utövas och hur uppfostraren skulle agera. Författaren klarlägger hur gränserna dragits mellan tillåtet och otillåtet våld och hur de förändrats över tiden. Hur har lagarna sett ut och hur resonerade man i rättsliga instanser kring våld mot barn? Med utgångspunkt i uppfostringslitteratur och förmaningar från inflytelserika tänkare belyser Bergenlöv även de övergripande idealen kring barnuppfostran. Hon söker också svar på frågan varför Sverige blev först i världen med totalförbud mot våld mot barn.
Eva Bergenlöv är fil. dr och forskare vid Historiska institutionen, Lunds universitet. Hennes forskning kretsar kring rättslig diskurs och praxis, synen på våld, barn, civilstånd och genus. Tidsperspektivet har ofta varit långt och sträcker sig i flera arbeten från 1500-talet och fram till nutid. Bergenlöv disputerade 2004 och har deltagit i flera forskningsprojekt med bidrag som resonerar kring brottsoffer, våld, våldtäkt och barnamord. Hon har publicerat artiklar i tidskrifter och medverkat i ett flertal antologier.
Det här är en Print on Demand-utgåva av en tidigare utgiven bok.
