Ibland hör vi sägas att barnen förr i tiden fick oerhört mycket stryk och att en »god fostran» innebar att barnen fick spö och örfilar i tid och otid – även i förebyggande syfte för att deras vilja skulle brytas och de skulle bli lydiga och undergivna. Men var det verkligen legitimt och rätt att slå sina barn blå och blodiga?

I Drabbade barn undersöker historikern Eva Bergenlöv synen på fysiska bestraffningar av barn i Sverige, från reformationen till nutid. Aga var visserligen tillåten förr, men det fanns tydliga anvisningar för hur bestraffning skulle utövas och hur uppfostraren skulle agera.

Författaren klarlägger hur gränserna dragits mellan tillåtet och otillåtet våld och hur de förändrats över tiden. Hur har lagarna sett ut och hur resonerade man i rättsliga instanser kring våld mot barn? Med utgångspunkt i uppfostringslitteratur och förmaningar från inflytelserika tänkare belyser Eva Bergenlöv även de övergripande idealen kring barnuppfostran. Hon söker också svar på frågan varför Sverige blev först i världen med totalförbud mot våld mot barn.

Ibland hör vi sägas att barnen förr i tiden fick oerhört mycket stryk och att en »god fostran» innebar att barnen fick spö och örfilar i tid och otid – även i förebyggande syfte för att deras vilja skulle brytas och de skulle bli lydiga och undergivna. Men var det verkligen legitimt och rätt att slå sina barn blå och blodiga?

I Drabbade barn undersöker historikern Eva Bergenlöv synen på fysiska bestraffningar av barn i Sverige, från reformationen till nutid. Aga var visserligen tillåten förr, men det fanns tydliga anvisningar för hur bestraffning skulle utövas och hur uppfostraren skulle agera.

Författaren klarlägger hur gränserna dragits mellan tillåtet och otillåtet våld och hur de förändrats över tiden. Hur har lagarna sett ut och hur resonerade man i rättsliga instanser kring våld mot barn? Med utgångspunkt i uppfostringslitteratur och förmaningar från inflytelserika tänkare belyser Eva Bergenlöv även de övergripande idealen kring barnuppfostran. Hon söker också svar på frågan varför Sverige blev först i världen med totalförbud mot våld mot barn.

Ibland hör vi sägas att barnen förr i tiden fick oerhört mycket stryk och att en »god fostran» innebar att barnen fick spö och örfilar i tid och otid – även i förebyggande syfte för att deras vilja skulle brytas och de skulle bli lydiga och undergivna. Men var det verkligen legitimt och rätt att slå sina barn blå och blodiga?

I Drabbade barn undersöker historikern Eva Bergenlöv synen på fysiska bestraffningar av barn i Sverige, från reformationen till nutid. Aga var visserligen tillåten förr, men det fanns tydliga anvisningar för hur bestraffning skulle utövas och hur uppfostraren skulle agera.

Författaren klarlägger hur gränserna dragits mellan tillåtet och otillåtet våld och hur de förändrats över tiden. Hur har lagarna sett ut och hur resonerade man i rättsliga instanser kring våld mot barn? Med utgångspunkt i uppfostringslitteratur och förmaningar från inflytelserika tänkare belyser Eva Bergenlöv även de övergripande idealen kring barnuppfostran. Hon söker också svar på frågan varför Sverige blev först i världen med totalförbud mot våld mot barn.