Häftad, Svenska, 2016
Med stänk av dialekt
Av Björn Bihl
279 kr
Beställningsvara. Skickas inom 5-8 vardagar. Fri frakt över 249 kr.
Beskrivning
Produktinformation
- Utgivningsdatum: 2016-02-16
- Mått: 165 x 242 x 14 mm
- Vikt: 520 g
- Format: Häftad
- Språk: Svenska
- Serie: Acta academiae regiae Gustavi Adolphi
- Antal sidor: 250
- Förlag: Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur
- ISBN: 9789187403187
Utforska kategorier
Betyg & recensioner
1 recensioner, genomsnitt 5/5
- 5/5 Stig E
En suveränt upplagd och välskriven vetenskaplig undersökning av dialektala och andra stilistiska drag i Frödings diktning på standardsvenska. En av utgångspunkterna är att Fröding tillsammans med Närkes skald Jeremias i Tröstlösa är de två mest estetiskt och litterärt utvecklade skalderna i den svenska dialektlitterära vågen under den senare delen av 1800-talet. De är portalgestalter i en frigörelseprocess i dialektlitteraturen bort från den rurala motivkretsen och genrens urgamla ringaktning av allmogen som ofta förlöjligats i denna diktning - mot en poesi som vilken som helst. Komplikationerna är legio när det gäller begreppen dialekter och litteratur. Hur mycket dialekt krävs till exempel för att en litterär text ska definieras som dialektlitteratur? Och vad är en dialekt? Och så vidare.
Bihl arbetar med avgränsningen dialekt i litteratur vad gäller Fröding eftersom det är poetens poesi på rikssvenska som är huvudfokus. Där dialekten manifesterar sig som enstaka stildrag som är nog så komplicerade att definiera med precision och faktiskt också att avgöra om de är dialektala drag. Bihl skyggar inte för komplexiteten utan benar ut problemen, förklarar definitioner, avgränsar undersökningsfältet stringent och med en föredömlig klarhet. För mig är det härligt att läsa hans analyser av Fröding-dikter som Det var dans bort i vägen, Våran prost, Korperal Storm och ytterligare ett tjugotal dikter. Jag har älskat hans diktning sedan de tidiga tonåren. Man får nya vinklar på dikternas språk och därigenom också på innehållet och man påminns inte minst om hur underbart komplicerade våra språk är. Inte minst det dialektala fornsvenska miniuniversum som vår dagliga svenska utgått från vars språkrester fortfarande finns att studera. Vi borde tokälska våra dialekter och utnyttja deras uttryckskraft mera. Helt enkelt konkurrensutsätta den hemska svengelskan och aldrig mera säga fuck. Och framför allt inte använda dialekterna i förlöjligande syfte.