I den dikt som beskriver en målning relateras två olika konstarter till varandra. Vad händer i detta möte mellan skilda teckensystem och medier? Hur omvandlar dikten målningen? Med vilka språkliga grepp och verkningsmedel sker detta?

Den tekniska termen för en sådan litterär bildbeskrivning är det grekiska ordet ekfras som har sitt ursprung i den antika retoriken. I Poetens blick undersöker Mats Jansson den svenska bildbeskrivande poesin från romantiken fram till och med modernism och senmodernism. Boken innehåller en teoretisk introduktion till ekfrasbegreppet och mynnar ut i ett resonemang om begreppets egenart. Däremellan möter man en räcka textanalyser som visar hur detta litterära framställningssätt fungerar och vad det betyder hos författare som Erik Lindegren, Folke Isaksson, Gunnar Harding, Birgitta Lillpers och Lotta Lotass.

Mats Jansson är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. Han har tidigare på Symposion publicerat Tradition och förnyelse. Den svenska introduktionen av T.S. Eliot (1991) samt översatt och kommenterat Eliots litteraturkritik i Om kritik (2002). Han har på samma förlag utgett Kritisk tidsspegel (1998), om den svenska litteraturkritiken under modernismens genombrottsskede på 1940-talet, och Den siste barden. Ord och bild hos Sven Alfons (2005). Han har också redigerat och gett ut ett flertal antologier på svenska och engelska.

I den dikt som beskriver en målning relateras två olika konstarter till varandra. Vad händer i detta möte mellan skilda teckensystem och medier? Hur omvandlar dikten målningen? Med vilka språkliga grepp och verkningsmedel sker detta?

Den tekniska termen för en sådan litterär bildbeskrivning är det grekiska ordet ekfras som har sitt ursprung i den antika retoriken. I Poetens blick undersöker Mats Jansson den svenska bildbeskrivande poesin från romantiken fram till och med modernism och senmodernism. Boken innehåller en teoretisk introduktion till ekfrasbegreppet och mynnar ut i ett resonemang om begreppets egenart. Däremellan möter man en räcka textanalyser som visar hur detta litterära framställningssätt fungerar och vad det betyder hos författare som Erik Lindegren, Folke Isaksson, Gunnar Harding, Birgitta Lillpers och Lotta Lotass.

Mats Jansson är professor i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet. Han har tidigare på Symposion publicerat Tradition och förnyelse. Den svenska introduktionen av T.S. Eliot (1991) samt översatt och kommenterat Eliots litteraturkritik i Om kritik (2002). Han har på samma förlag utgett Kritisk tidsspegel (1998), om den svenska litteraturkritiken under modernismens genombrottsskede på 1940-talet, och Den siste barden. Ord och bild hos Sven Alfons (2005). Han har också redigerat och gett ut ett flertal antologier på svenska och engelska.