På sin vandring genom 1700-talet, från slutet av Ludvig XIV:s regeringstid till randen av den franska revolutionen, får Denis Diderot se allt av slutet på en värld och förstå allt av den nya värld som gryr; vad gäller såväl värderingar som politiska maktrelationer och teknikens krafter. Han trotsar alla sin tids stora män. Han prövar alla litterära genrer, och är väsentligen ensam redaktör för alla tiders största Encyklopedi, i vilken han själv skriver flera tusen artiklar och läser, diskuterar och korrigerar merparten av 60 000 övriga artiklarna. Den sista människan att behärska sin tids hela vetande. Han var essäist, filosof, jurist, litteratur-, konst- och musikkritiker; hela tiden med en livlig korrespondens i amorösa och filosofiska ämnen. En stor älskare, ända in i det sista, som uppvaktar flera kvinnor på en gång, men också en uttalad förespråkare för kvinnors rättigheter. Sist och slutligen: en stor intellektuell, innan termen myntas. En man som tänker fritt, trotsar fursten, drömmer om att vara hans rådgivare utan att någonsin kompromettera sig; som ser den franska revolutionen nalkas liksom kung Ludvig XIV:s död.
Tänkandets lycka, som Diderot förkroppsligar, har varit och förblir ett ofantligt viktigt värde. För om det enda ämne som faktiskt intresserar människorna är den egna lyckan, så är tänkandet en av lyckans främsta källor, tillsammans med kärlek, frihet och tillfredsställandet av materiella behov. Att tänka: det är att reflektera, resonera och begrunda, men också att drömma, skapa, fantisera.
