Fimbulvinter

Fimbulvinter är den första delen i Sagan om Svethjud, en berättelse om vad som kunde ha ägt rum i det geografiska område som kom att utvecklas till det land som idag heter Sverige. Inga av händelserna i boken är historiska fakta. Men berättelsen knyter an till de arkeologiska fynd som finns från 500- och 600-talen, och till de myter och sagor som finns bevarade, för att på det sättet återge en möjlig händelseutveckling. 

Vad vi vet idag är att levnadsförhållandena för dåtidens människor i Norden starkt påverkades av snabba, dramatiska klimatförändringar, orsakade av vulkanutbrott. Ett par år utan någon sommar slog sönder livsmedelsförsörjningen, och många bygder raderades ut helt och fullt, och det dröjde århundraden innan de återbefolkades.

Vad vi däremot inte vet är den fulla vidden över hur det som betecknades som en tre år lång vinter på längre sikt kom att omdana samhället, och hur det kom att påverka de överlevandes föreställningsvärld. Kanske var denna klimatkris det som gav upphov till begreppet Fimbulvinter? Kanske var det i spillrorna av de samhällen som slagits sönder som svearnas inflytande över allt större områden uppstod?