Slaget på Vänerns is

Slaget på Vänerns is är den tredje delen i Sagan om Svethjud, en berättelse om vad som kunde ha ägt rum i det geografiska område som kom att utvecklas till det land som idag heter Sverige. Inga av händelserna i boken är historiska fakta. Men berättelsen knyter an till de arkeologiska fynd som finns från 500- och 600-talen, och till de myter och sagor som finns bevarade, för att på det sättet återge en möjlig händelseutveckling.

Vad vi vet idag är att handel funnits under den här tiden mellan mellan Uppland och England, bland annat utifrån de liknande fynd som gjorts i gravar i Vendel i Uppland och Sutton Hoo i England. Vad som också är ett starkt belägg för den kontakt som funnits är kvädet Beowulf, som betecknas som Englands nationalepos och vars äldsta bevarade handskrift är daterad mellan 975 och 1025 och författad på fornengelska - trots att det huvudsakligen berör händelser i Skandinavien några hundra år tillbaka i tiden, varav vissa är historiskt belagda.

Vad vi däremot inte vet är hur mycket i Beowulf som är historiska skildringar, och hur mycket som är uppdiktade händelser. Det slag på Vänerns is som nämns i Beowulf återfinns också i de isländska sagorna, men delade meningar råder huruvida slaget har någon verklig historisk bakgrund. Den ena berättelsen kan ha inspirerat till den andra, likväl som att götar och svear verkligen en gång i tiden drabbat samman i en strid på Vänerns is.