Nej till k * * * * t! är skriven i Moskva hösten 2023. Den är ett försök att fixera dynamiken mellan repression och fredliga protester i den radikalt nya situation som råder i landet sedan februari 2022. Den rör inte vid mer militanta former av motstånd (som ryska frivilligbrigader på den ukrainska sidan eller inhemska sabotageaktioner). Vad den intresserar sig för är vilka motståndsuttryck som står till buds för den vanliga medborgaren – från symboliska gester till handfasta solidaritetsaktioner. Försöken att systematisera och konkludera till trots förblir också dessa observationer anekdotiska till sin karaktär, och lämnar en av de kritiska frågorna obesvarad – nämligen den om motståndets omfattning och möjligheter på sikt. Finns det under repressionen ett latent civilsamhälle, redo att manifestera sig den dag repressionen lättar, och inleda de processer som är nödvändiga för ett framtida fredligt Ryssland?

Nej till k * * * * t! är skriven i Moskva hösten 2023. Den är ett försök att fixera dynamiken mellan repression och fredliga protester i den radikalt nya situation som råder i landet sedan februari 2022. Den rör inte vid mer militanta former av motstånd (som ryska frivilligbrigader på den ukrainska sidan eller inhemska sabotageaktioner). Vad den intresserar sig för är vilka motståndsuttryck som står till buds för den vanliga medborgaren – från symboliska gester till handfasta solidaritetsaktioner. Försöken att systematisera och konkludera till trots förblir också dessa observationer anekdotiska till sin karaktär, och lämnar en av de kritiska frågorna obesvarad – nämligen den om motståndets omfattning och möjligheter på sikt. Finns det under repressionen ett latent civilsamhälle, redo att manifestera sig den dag repressionen lättar, och inleda de processer som är nödvändiga för ett framtida fredligt Ryssland?

Nej till k * * * * t! är skriven i Moskva hösten 2023. Den är ett försök att fixera dynamiken mellan repression och fredliga protester i den radikalt nya situation som råder i landet sedan februari 2022. Den rör inte vid mer militanta former av motstånd (som ryska frivilligbrigader på den ukrainska sidan eller inhemska sabotageaktioner). Vad den intresserar sig för är vilka motståndsuttryck som står till buds för den vanliga medborgaren – från symboliska gester till handfasta solidaritetsaktioner. Försöken att systematisera och konkludera till trots förblir också dessa observationer anekdotiska till sin karaktär, och lämnar en av de kritiska frågorna obesvarad – nämligen den om motståndets omfattning och möjligheter på sikt. Finns det under repressionen ett latent civilsamhälle, redo att manifestera sig den dag repressionen lättar, och inleda de processer som är nödvändiga för ett framtida fredligt Ryssland?