Citatet i titeln kommer från filosofen Schopenhauer och Astrid Lindgren använde det ibland för att beskriva sitt arbete. Alla håller nog inte med om att hennes ord var vanliga, där finns också ord som man letar förgäves efter i ordböckerna. Men säkert är att det hon sa var ovanligt, och har påverkat, och påverkar, människor i alla åldrar både i Sverige och världen över. Astrid Lindgren blir man aldrig färdig med, hennes texter öppnar nya vyer och ger nya insikter vid varje omläsning. Lena Törnqvist har ägnat de senaste trettio åren åt att läsa och läsa om böckerna. Hon redovisar här en del av det hon hittat, kompletterat med citat från Astrid Lindgrens egna brev och efterlämnade arkiv. Det handlar om språk, politik, könsroller, kärleken till Stockholm och mycket, mycket annat.
