Under de sjuttio år som gått sedan nakban har palestinier i exil – förs­ta, andra och tredje generationen – vidgat och befäst det bildningsrum som de ärvt från hemlandet. En intellektuell elit har gjort en stor insats för att synliggöra och förklara Palestinas historia och samhällsstruktur. Salim Tamari är sedan flera decennier en tung profil inom denna grupp av kultur­bärare som verkar både internationellt och lokalt. Som professor i sociologi och redaktör för flera palestinska tidskrifter har han utöver sin fasta anställning vid Birzeituniversitet i Palestina (Västbanken) verkat som gästprofessor vid universitet i USA och Europa. Han har en omfattande vetenskaplig publikationslista och anses vara den ledande experten inom sitt fält.

I denna essäsamling återkommer han till sitt huvudämne, Palestinas so­ciala historia från mitten av 1800-talet fram till nu. Tamari lyfter fram ett Palestina som vi annars sällan hör talas om: en självklar historisk enhet, etniskt och kulturellt präglad av mångfald, och ekonomiskt av differentiering av handel och industri. Huvudtemat är vad Tamari kallar ”den ofullbordade moderniteten”: konsekvenserna av den politiska utvecklingen som splittrat Palestinas modernitet och försvårat dess övergång till ”normalitet”.

Den största delen av boken upptas av porträtt av betydelsefulla profiler i Jerusalems intellektuella krets under 1900-talets första decennier. Trots det lärda och komplexa innehållet med många infallsvinklar är boken fängslande och medryckande skriven, med glimtar av underhållande detaljer trots den underliggande tragiken.

Under de sjuttio år som gått sedan nakban har palestinier i exil – förs­ta, andra och tredje generationen – vidgat och befäst det bildningsrum som de ärvt från hemlandet. En intellektuell elit har gjort en stor insats för att synliggöra och förklara Palestinas historia och samhällsstruktur. Salim Tamari är sedan flera decennier en tung profil inom denna grupp av kultur­bärare som verkar både internationellt och lokalt. Som professor i sociologi och redaktör för flera palestinska tidskrifter har han utöver sin fasta anställning vid Birzeituniversitet i Palestina (Västbanken) verkat som gästprofessor vid universitet i USA och Europa. Han har en omfattande vetenskaplig publikationslista och anses vara den ledande experten inom sitt fält.

I denna essäsamling återkommer han till sitt huvudämne, Palestinas so­ciala historia från mitten av 1800-talet fram till nu. Tamari lyfter fram ett Palestina som vi annars sällan hör talas om: en självklar historisk enhet, etniskt och kulturellt präglad av mångfald, och ekonomiskt av differentiering av handel och industri. Huvudtemat är vad Tamari kallar ”den ofullbordade moderniteten”: konsekvenserna av den politiska utvecklingen som splittrat Palestinas modernitet och försvårat dess övergång till ”normalitet”.

Den största delen av boken upptas av porträtt av betydelsefulla profiler i Jerusalems intellektuella krets under 1900-talets första decennier. Trots det lärda och komplexa innehållet med många infallsvinklar är boken fängslande och medryckande skriven, med glimtar av underhållande detaljer trots den underliggande tragiken.

Under de sjuttio år som gått sedan nakban har palestinier i exil – förs­ta, andra och tredje generationen – vidgat och befäst det bildningsrum som de ärvt från hemlandet. En intellektuell elit har gjort en stor insats för att synliggöra och förklara Palestinas historia och samhällsstruktur. Salim Tamari är sedan flera decennier en tung profil inom denna grupp av kultur­bärare som verkar både internationellt och lokalt. Som professor i sociologi och redaktör för flera palestinska tidskrifter har han utöver sin fasta anställning vid Birzeituniversitet i Palestina (Västbanken) verkat som gästprofessor vid universitet i USA och Europa. Han har en omfattande vetenskaplig publikationslista och anses vara den ledande experten inom sitt fält.

I denna essäsamling återkommer han till sitt huvudämne, Palestinas so­ciala historia från mitten av 1800-talet fram till nu. Tamari lyfter fram ett Palestina som vi annars sällan hör talas om: en självklar historisk enhet, etniskt och kulturellt präglad av mångfald, och ekonomiskt av differentiering av handel och industri. Huvudtemat är vad Tamari kallar ”den ofullbordade moderniteten”: konsekvenserna av den politiska utvecklingen som splittrat Palestinas modernitet och försvårat dess övergång till ”normalitet”.

Den största delen av boken upptas av porträtt av betydelsefulla profiler i Jerusalems intellektuella krets under 1900-talets första decennier. Trots det lärda och komplexa innehållet med många infallsvinklar är boken fängslande och medryckande skriven, med glimtar av underhållande detaljer trots den underliggande tragiken.