Alhambra Förlag AB – förlag

Amin Maalouf, född i Libanon 1949, har varit bosatt i Paris alltsedan 1976. Efter studier i ekonomi och sociologi arbetade han i många år som utlandskorrespondent med uppdrag i över 60 olika länder. Före detta chefredaktör på två ansedda tidskrifter -- An-nahar International och Jeune Afrique, ägnar han sig idag på heltid åt sitt författarskap. Han fick sitt genombrott som författare med Korstågen enligt araberna. Boken utgavs först 1983 och har redan översatts till ett tjugotal språk. Amin Maaloufs författarskap har sedan dess utökats med fem romaner, för Tanios Klippan (1993) tilldelades han det högsta litterära priset i Frankrike samma år; Goncourtpriset.

Kom till andras hjälp på den jord där du befinner dig. Säg aldrig: “Jag är en främling! (Abid ibn al-Abras, 500-talet e.Kr.) Redan under medeltiden kunde lingvisterna urskilja sexton olika versmått i förislamiternas muntliga poesi. I denna antologi presenteras åtta förislamiska poeter – sju stampoeter och en stråtrövarpoet – som levde mellan åren 400 och 650 e.Kr. Arabiens förislamiska kultur, som blomstrade två århundraden före islams uppkomst, uppmärksammas sällan utanför forskarvärldens akademiska ramar. Huvudsyftet med denna bok är att väcka intresse för en viktig period i världslitteraturens historia hos läsare utan förkunskaper i arabisk litteratur eller det arabiska språket. Det språk skalderna använde före islam är källan som kom att vattna all arabisk litteratur, konst och filosofi genom tiderna. Själva Koranen använder det. Många dikter från denna tid uppvisar en kraftfull dialektik mellan individens kärlek till sin grupp och gruppens svek mot individen. Noma­dernas svar på öknens krävande tribut tog form i en jämn ström av uppmätt, rimmat tal, en besvärjelse mot döden, men också en omdaning av medvetandet. Jag gjorde kvinnor till änkor och fråntog barnen deras fäder. Jag återvände sedan liksom jag begett mig ut: den svarta natten ännu svartare. (al-Shanfara, 400-talet e.Kr.)

Bland arbeten tillkomna under handskrifternas epok är al-Muqaddima unik för bredden och originaliteten i sina analytiska inblickar. Den strävar efter en total överblick över människosläktet och samhällsorganisationens former och drivkrafter, regimernas ändamål och funktioner, arbetskraftens och pengarnas roll samt konsterna, hantverken, vetenskaperna och religionerna. Det är en sammanfattning av islams dittillsvarande historiska landvinningar ? ett verk som anses ligga vida före motsvarande studier som långt fram i vår tid skrivits av européer. A.J. Toynbee har beskrivit al-Muqaddima som "det otvivelaktigt största arbetet i sitt slag som någonsin har skapats av något intellekt i någon tid eller på någon plats". Det har översatts till närmare ett tiotal språk.

Soustelle ger en kompetent och livlig beskrivning, full av detaljer, av aztekernas förhistoria, kultur och politiska välde (som bara varade i 93 år!). Den som läst Dagligt liv hos aztekerna känner igen mycket, men trots det lilla formatet har Soustell i stort sett undvikit ytlighet. Han lyckas t.ex. förklara de ökända människooffren, som skymt det faktum att aztekerna hade en mycket komplicerad kultur. Boken har ett fåtal svart-vita illustrationer. Sakregister saknas, men kapitlen är överskådligt indelade. Litteraturförteckningen tar upp verk på engelska, franska och spanska i ämnet. Översättningen är mycket lyckad. Det här är en bok för den som önskar en informativ, relativ lättläst orientering om aztekerna.

De egyptiska hieroglyferna utgör med sina flera hund­ra bildtecken en egen spännande värld. Jean Winand, professor i egyptologi i Liège, berättar här om hur hieroglyf-systemet var konstruerat, om dess upp­komst och hur det utvecklades under sin tretusen­åriga historia. Boken tar också upp synen på hieroglyferna under antiken och deras kulturhistoris­ka roll fram till Champollions lyckade dechiffrering 1822. Av­slut­ningsvis ges en aktuell bild av de egyptiska hieroglyfernas betydelse för alfabetets tillblivelse. Boken är översatt och bearbetad för svenska läsare av Åke Engsheden, docent i egyptologi och forskare vid Stockholms universitet.

Washington Irvings klassiska reseskildring från Granada och hans sagor från det moriska Spanien, för första gången på modern svenska i översättning av Ulla Ericson. Berättelser från Alhambra översattes till svenska av Carl Netherwood så tidigt som 1833, bara ett år efter originalutgåvans engelska publicering, och utgavs senare igen i en "ny" översättning av O V Ålund, 1881. Boken blev en av de första stora ”bestsellers” under 1800-talet och gjorde Alhambrapalatset i Granada till ett av tidernas främsta turistmål. Denna nyöversättning inkluderar ett upplysande efterord av Kerstin Eksell, professor i semitisk filologi vid Köpenhamns universitet. "Eftersom vår tillämnade rutt till Granada löpte genom bergstrakter där vägarna är föga bättre än åsnestigar och sägs ofta anfallas av rövare, vidtog vi vederbörliga försiktighetsåtgärder inför resan. Vi skickade den värdefullaste delen av vårt bagage ett par dagar i förväg med åkarna och behöll endast kläder och nödvändighetsartiklar för resan, samt kontanter för våra utgifter, jämte lite extra dollar som rövarpengar för att göra vägens herrar nöjda ifall vi skulle bli angripna. Ve den alltför sparsamme resenären som har underlåtit denna försiktighetsåtgärd och faller i deras klor tomhänt. De kommer säkert att ge honom en kraftig minnesbeta för att han lurat dem på vad som tillkom dem." Washington Irving (1832)

Man kan läsa Bibeln på många sätt. Den långa tid det tagit boken att utformas, den mångfald av litterära genrer som finns företrädda i den och Israels brokiga hitoria gör att vi måste använda flera olika infallsvinklar. I denna informativa bok redogör professor Jacob för Gamla Testamentets ursprung och sammanställning. De stora historiska verken, Profeternas böcker, poesin, vishetslitteraturen, de apokryfiska böckerna och Kanons böcker presenteras i en rad av kapitel. Boken avslutas med några råd till hur man bör läsa Gamla Testamentet, boken som förenar judar och kristna i en gemensam historia. Edmond Jacob är professor emeritus vid Strasbourgs Universitet

Kanske har ni på TV sett kineser som på gator och torg gör morgongymnastik i slow-motion enligt ett exklusivt och till synes invecklat system. Här kan ni läsa hur de bär sig åt. Och om ni har lust kan ni komponera ett eget träningsprogram (t.ex. med rörelser som "Plocka ner stjärnor" eller "Den blå draken visar sina klor"). Men boken, av professor Hu Bin, innehåller mycket mer om traditionell kinesisk hälsovård och läkekonst, från andningsövningar till akupunktur ? en uråldrig kinesisk teknik som ju också vunnit insteg i modern västerländsk medicin. Anvisningarna är noggranna och ledsagas av illustrativa teckningar som visar hur varje rörelse skall utföras. Ett kapitel ägnas åt kinesisk massageterapi, en i väst nästan helt okänd behandlingsmetod med tusenåriga anor. Hu Bin är professor med omfattande kunskaper i såväl kinesisk som västerländsk medicin.

I LaoZi talar stiftar vi bekantskap med den store tänkare vars läror ligger till grund för Taoismen. Tillsammans med konfucianismen kom taoismen att bli en oerhört inflytelserik och betydelsefull filosofi i den kinesiska kulturen. Med hjälp av träffande teckningar åskådliggör tecknaren de ibland abstrakta tankesätt LaoZi efterlämnade. Som vattendroppar urholkar den hårda stenen sticker LaoZi hål på den mest uppblåste härskare och vänder upp och ner på många av det moderna samhällets självklara sanningar. Själv fördömer LaoZi den desperata jakten på lycka, något som i allt högre grad präglar vår samtid, och visar hur mänsklig fåfänga leder till elände. LaoZi skulle säga att dagens kaos beror på att vi slutat att leva i enlighet med vår natur. Men han ger samtidigt en fingervisning om hur vi ska leva för att kunna färdas längs den rätta vägen - Tao.

Som den mest kände av de daoistiska författare vars historiska existens kan bekräftas (forskarna är inte säkra på Laozi), omhuldar Zhuangzi särskilt den spontana attityden till livet: glöm förutfattade meningar, intellektuellt debatterande och ävlan, uppmanar han, och lyssna till "naturens musik". En särskild sorts frihet följer av att höra den musiken. Tillsammans med de texter man tillskriver Laozi, bidrog Zhuangzi till ett alternativt filosofiskt ideal som hade lika stort inflytande på den kinesiska kulturen som konfucianismen. Genom århundradena har denna klassiska daoism påverkat många aspekter av kinesiskt liv, såsom bildkonst, litteratur, den senare daoistiska religionen och stridskonst. Den hade en särskilt stark verkan på zenbuddhismen.

I sista ögonblicket når hennes sång honom och istället för att utlösa de sprängämnen han har virat runt sig springer han sin väg. Samma dag möts den utländska journalisten Maya, som skickats till byn för att täcka de båda händelserna, av en vägg av tystnad. Hon söker svaren hos den lilla flickan Asrar som ser och hör allt, alla hemligheters bevarare. Honung är en magisk substans som läker allt. Den rinner genom landet liksom dess blod. Genom självmordets och frigörelsens teman, berättas historien om en kvinna, en by och ett folk.

Aaliya lever sitt liv i Beirut, i en våning som har varit hennes sedan hon var ung och gift. Skild, barnlös, gudlös, faderlös och fyllda 72 - en belägenhet som knappast ger så mycket prestige, varken i världen eller i Libanon - har hon dragit sig tillbaka för att helt och hållet leva i böckernas värld. Noga väljer hon bland världslitteraturens skatter, från Leo Tolstoj till Fernando Pessoa, och sedan översätter hon, en roman om året. När detta är gjort lägger hon undan manuskriptet i det oanvända badrummet som hör till (den obefintliga) pigans rum. Minnena av inbördeskriget är fortfarande färska, men hon har funnit sitt eget sätt att handskas med dem. Författaren, den libanesisk-amerikanske Rabih Alameddine, är en av världens mest hyllade, och är född 1959 i Jordanien av drusiska föräldrar. 2014 vann han California Book Awards Gold Medal Fiction för En överflödig kvinna. Boken är en kärleksförklaring till litteraturen och dess makt att transformera. Rabih Alameddine bor i San Francisco och Beirut.

Tre av pensionatsgästerna tillhör en yngre generation. En av dem är en Dostojevskijgestalt, en annan opererar på svarta börsen. Berättaren, en äldre journalist, som avsagt sig världen och söker ro på pensionatet, får ett ? bara alltför schematiskt ? exempel på tidens förbistring och tycker sig se världen som i en spegel. Alldeles uppbygglig är bilden inte. Den visar förräderi, opportunism, lyxbegär och cynism. Men mitt i denna depraverade halvvärld rör sig den renhjärtade Zahra, bondflickan som på samma gång inkarnerar det genuina Egypten och är omgiven av ett nästan överjordiskt ljus. Kanske har hon rentav något av Indras dotter och man erinrar sig Mahfouz uttalande: ?Skrivandet är min unga fästmö?. Miramar är en klassiker från 60-talets Egypten.

Maryam spränger sina egna gränser för att rädda sitt barn, Selim orkar inte med tanken på att han velat döda, Shlomo ljuger för att rädda en vänskap. Finns friheten? Går det att förstå de andra, de som rör sig på andra sidan muren? Boken som du håller i din hand rymmer både vrede och hopp, och är fylld av människors längtan efter goda möten.

Mihyar är både undergångens och nyskapelsens profet. Han tecknas till stor del i negationer: han är "tvivlets såningsman", han åkallar "guden som sliter sönder sig i mina steg", hans ord är "vindar som uppviglar livet". Men han är också en lidelsefullt irrrande människa, en som har sin boning i själva sökandet, en ständig gränsöverskridare på spaning efter ett land bortom ont och gott, "en värld som börjar vid världens udde". Förtrogen med underjorden, med vanvettet är han en omstörtare som talar med blixtens stämma, han förebådar "vägrans syndaflod" men också en katharsis ("som om Historien tvådde sig i mina ögon") och en ny värld i det fördolda: Jag skapar åt de havande nätterna ett fosterland av rötternas aska. Ur förordet av Ingemar Leckius Flera av Adonis verk finns översatta till svenska och utgivna på Alhambra, bl. a. hans genombrottssamling från 1961, Sånger av Mihyar från Damaskus, samt essäsamlingarna En introduktion till arabisk poetik (1973) och Bönen och svärdet (1994) och diktantologin "En tid mellan askan och rosorna" (2003) som täcker åren 1969 till 1986.

De medeltida kristna skolastikerna i Europa tycks inte ha känt till den lilla bok som ett halvt årtusende senare skulle göra Ibn Tufail berömd: Hayy ibn Yaqzan. På latin: Vivens filius Vigilantis, "Den Levande, den Uppmärksammes son". Vi kan kanske våga oss på att återge titeln med "Liv Vaksamsson". Detta är namnet på bokens huvudperson, och det är han som är den självlärde tänkaren, philosophus autodidactus. Bokens mål är att ge en sammanhängande framställning av den dåtida filosofins världsbild och syn på hur människan, tänkandet och universum fungerar, för att till sist utmynna i frågan om hur tänkande, förnuft, vetande, mystisk insikt och religion förhåller sig till varandra, och vilken den praktiska konsekvensen av detta bör vara.

Efter Ahdaf Soueifs internationellt uppskattade roman In the Eye of the Sun, (utkommer på Alhambra våren 2003) undrade många hur hon skulle klara av en värdig uppföljare. Kärlekens väv är hennes svar ? och utan tvivel är den ännu ett angloarabiskt mästerverk. Ahdaf Soueif är född i Kairo och är utbildad i Egypten och England. Hon har skrivit Aisha, Sandpiper och In the Eye of the Sun. Kärlekens väv är berättelsen om två berättelser som är intimt sammanflätade. Lady Anna Winterbourne reser till Egypten år 1900, då hon nyligen blivit änka. Där möter hon Sharif Pasha al-Baroudi, en egyptisk nationalist av börd. För Sharif representerar Anna i förstone det kolonialistiska England med dess falska välvilja och vulgära högfärd. För henne står Sharif för det äkta, hemliga Egypten ? ett Egypten som är fördolt för hennes likgiltiga landsmän. De blir förälskade i varann, dock med viss ängslan. De gifter sig, men kommer Anna att kunna bli en österländsk hustru? Och kommer omvärlden, den ogina verkligheten präglad av historia och politik, att ge dem en chans att försöka? Dessa frågor har också stark aktualitet för hjältinnan i bokens andra berättelse, den om Isabel Parkman, en frånskild amerikanska och en släkting till Anna och Sharif. 1997 träffar Isabel Omar al-Ghamrawi och blir kär. Han är en egyptier som bor i New York och som också har blodsband till Anna och Sharif. Isabel bestämmer sig för att göra en resa till Egypten. Med sig har hon en gammal familjekoffert, som hon sänder till Omars syster Amal, som fortfarande bor i Kairo. I denna koffert finner Amal anteckningar och dagböcker till vilka Anna hundra år tidigare har anförtrott sin kärlekshistoria med Sharif. Amal pusslar ihop historien för Isabel, och medan den gamla historien rullas upp, skönjer man också den nya berättelsen, Isabels berättelse, med ett brett spektrum av nya samband och djup. För såväl Egypten, som för korskulturella äktenskap, har mycket förändrats sedan 1900, men mycket är fortfarande sig likt. Dagens Egypten, inser Isabel, har fötts ur gårdagens Egypten. Hon nominerades för boken till finalen i engelska "Booker Prize" 1999.

I denna roman förflyttas läsaren till Irak i slutet av 70-talet, ett land som ännu inte drabbats av de stora olyckorna men redan hade nuvarande politiskt system och ledarskap. Saleh, en före detta aktiv kommunist, tror att han definitivt har begravt sitt förflutna, när han accepterar en tjänst som historielärare i en liten stad i södra delen av landet, nära gränsen till Iran. Hans romans med en ung, självständig elev drar dock snart på honom maktens bannstrålar och utvecklas till ett psykologiskt fascinerande triangeldrama i en miljö som få västerlänningar fått inblickar i. Genom denna historia om en förbjuden kärlek frammanas ett samhälle, där fruktan har brett ut sig och över vilket krigshoten redan anas vid horisonten. Najem Wali, född 1956, irakisk författare och journalist, lever sedan några år i exil i Hamburg.

Omgiven av en av de matriarkaliska samhällenas sista utposter i västra Sudan sträcker författaren ut sig i "den svala skuggan och slänger papperen åt sidan. Flickornas skratt smälter samman med trädens sus. Han lyssnar till skratten som blandas med skogens ljud och ljudet av skottlossning, som hörs i fjärran... men närmar sig." Boken har blivit en ovanligt framgångsrik bestseller i arabvärlden med flera omtryck. Raouf Masaad är gift med en holländska och bor sedan en del år i Amsterdam.

I centrum för fabeldiktningens historia finner man Kalila och Dimna. Det var tydligen en indisk version från 300-talet f Kr som utgjorde grunden för översättningen till medelpersiskt språk, pahlavi. Den versionen är förlorad, men inte spårlöst: två århundraden efter Chosroes tid, på 700-talets mitt, kom Ibn al-Muqaffas höglitterära arabiska version till. Den nådde en enorm popularitet och spridning, vilket medförde att den existerar i ett otal varianter och bearbetningar, på vers och prosa, och på en lång rad språk. Går vi till det sena 1800-talets svenska klassiker framför andra, Läsebok för folkskolan, finner vi bland fablerna i den åtminstone två som är varianter till berättelser ur Kalila och Dimna. Och Anna Maria Lenngrens Katten och papegojan har ett par släktingar i Ibn al-Muqaffas tusen år äldre arbete. Boken har fått sitt namn efter de båda schakalerna som för ordet i dess första del. Fablerna är en undervisning som den vise Bidpai framställer för konung Debshelim. Ramen som i sin tur omger den berättelsen är det som sägs om läkaren Burzoe och storkonungen Chosroes och fablernas väg från Indien till Persien. Dessa båda ramberättelser tillsammans är väl orsaken till att man brukar kalla Kalila och Dimna för en "furstespegel", en text som skall ge kungar vishet till att styra sina riken. Mot den beteckningen talar bokens faktiska innehåll, och dess popularitet, den enorma spridningen. Den har appellerat till alla, och är den en furstespegel, så är vi alla kungar. Ur Jan Hjärpes förord

Lilla berget, en pastoral kulle i utkanten av Beirut, symboliserar det gamla fredliga samhället med traditionella arabiska värden som vänlighet och gästfrihet, i kontrast mot den brutala moderniseringen av Beirut och de nya våldsideologierna. Berättelserna i denna bok handlar om människorna i kriget och om att överleva. Tragiska och humoristiska scener avlöser varandra, interfolierade av glimtar från striderna i Beiruts gränder och kyrkor, ut till det ändlöst vackra blå havet och upp till de snötäckta bergen. Elias Khoury, född 1948, är en av arabvärldens ledande författare, vars böcker regelbundet översätts till olika västerländska språk. "Lilla berget" utkom 1977 och blev snabbt en minor classic för sin vitalitet och sin värme och för sitt friska och sköna språk.

Denna volym omfattar första delen i ett större arbete, trebandsverket Al-Kitab ("Boken") utgivet mellan 1995 och 1999. "Boken" är en omfattande fantasirik rekonstruktion av den störste klassiske arabiske poeten al-Mutanabbis liv och verk. Bokens första sju kapitel, där vi får följa al-Mutanabbi på hans tidiga vandringar ledsagad av "berättarens" röst, skiljs åt av tre korta "Intervaller" och sex "Marginaler". Varje "Marginal" består av tio dikter som tillägnas olika förislamiska och umayyadiska poeter, vilkas liv och diktning oftast står i kontrast till "berättarens" monotona och brutala berättelse om härskare som förtrycker sina undersåtar och genomför sina erövringar i religionens namn. Trots det millennium som skiljer dem åt är likheterna mellan al-Mutanabbis och Adonis' levnadsbanor anmärkningsvärda. Båda växte upp i en shiitisk miljö, den förre i södra Irak, den senare i norra Syrien. Båda gav prov på en poetisk ådra vid mycket tidig ålder. Båda fängslades för politisk aktivism i sin ungdom och bådas liv och verk har präglats av upprepade landsflykter i sökandet efter rättvisa och poetisk nydaning. Men den viktigaste beröringspunkten förblir det faktum att bådas poesi har utgjort en motpol till den splittring och det förtryck som präglat och ännu präglar de arabiska samhällena. Den syrisk-libanesiske poeten Adonis (född 1930) har vunnit ryktbarhet som arabvärldens främste nu levande poet. Fyra lyrik- och två essäsamlingar har redan översatts till svenska. Adonis är en "universell" poet : hans poesi överskrider hans bakgrunds kulturella och nationella gränser även då han behandlar arabiska eller muslimska teman. Adonis fångar med sitt poetiska språk tankeinnehållets andemening och avslöjar vad som är dolt för tanken. Han hjälper oss komma närmare det som är fjärran.

I denna bok presenterar poeten Lis Lovén sexton brittiska, kvinn­liga författare från Margaret Cavendish på 1600-talet till Jane Austen, systrarna Brontë, Ann Radcliffe, Beatrix Potter, Virginia Woolf med mera… Många är främst kända som romanförfattare. De har haft stor betydelse inom brittisk litteratur. För första gången är ett urval av deras lyriska verk samlat i denna antologi med brittiska kvinnliga poeter.

Som ett exempel på muntlig, beduinsk poesi, nedteckna­d och hopsamlad under det andra och tredje islamiska århundradet, utgör det förislamiska odet tillsammans med Koranen tvillingfundamentet till den arabisk-islamiska litterära kulturen. Genom den lödiga, femtonhundra år långa historien av klassisk arabisk litte­ratur, tjänade qasídan (odet) som en profan motsvarighet till Koranens heliga text. Det återstår dock att formu­lera en poetik som hjälper oss att analysera och värdera dessa dikter. Suzanne Pinckney Stetkevych presenterar här en första estetik för den muntliga poesin i allmänhe­t och för den förislamiska i synnerhet. Hennes forskning bygger på en närläsning av en omfattande diktkorpus som omfattar flera genrer, från odet till stråtrövardikt­ningen och kvinnoelegier. Förislamisk poesi och ritualens poetik utforskar samspelet mellan myt och ritual i traditionella samhällens poesi. Genom att kombinera olika betraktelsesätt, hämtade från antropologi och litte­raturvetenskap, undersöker författaren en av de svåraste och mest fängslande genrerna i den arabiska litteraturen. Författarens tillämpning av olika tolkningsteorier på detta område har gjort det möjligt för både specialister och icke-specia­lis­ter att sätta sig in i den arabiska diktningens mytis­ka dimension – en dimension som i stor utsträck­ning förbisetts i tidigare lärda arbeten. Och vad mera är, författaren lyckas påvisa betydelsen av den arabiska qasída-traditionen för komparativ forskning om lyrikens natur. Boken innehåller dessutom 550 förislamiska verser ur ett trettiotal dikter i översättning, varav två är de mest kända odena, av Labíd och Imru’ al-Qays. Suzanne Pinckney Stetkevych är professor i Mellan­österns språk och komparativ litteraturvetenskap vid Indiana University i USA. Hon har publicerat bl.a. “The Mantle Odes: Arabic Praise Poems to the Prophet Muhammad”, “The Poe­tics of Islamic Legitimacy: Myth, Gender and Ceremony in the Classical Arabic Ode” och “Early Islamic Poetry and Poetics: The Formation of the Classical Islamic World”.

Jag inser det orimliga i att föreslå att denna djupt mänskliga, finstämda och ironiska roman görs till obligatorisk läsning på våra statliga verk. Men nog gjorde mången byrådirektör klokt i att ge bort ?Respektable herrn? i julklapp till strebrar i hierarkin. Gabi Gleichmann, Expressen

Zen har beskrivits som den största "icke-religionen" i världen. Som en helt kinesisk uppfinning har zen utvecklats till ett sätt att leva för de fria andar som inser att livet är allt och ingenting. Zen talar är en tecknad bearbetning av utdrag från olika tidiga zenbuddhistiska klassiker. Insamlade och populariserade av den berömde kinesiske tecknaren Tsai Chih Chung, innnehåller boken över 100 zenhistorier (koan) för dagens läsare och blåser liv i zens anda och filosofi. I dessa historier yppas det dagliga livets gåtfulla charm och andliga skönhet och frid. Varje stycke berättas i underbart tecknade serier, med en text som är oförskämt humoristisk och samtidigt fylld med visdom. Zens lära har aldrig presenterats på ett sådant rakt och begripligt sätt. Genom århundraden har zen haft ett enormt inflytande på kinesisk tanke, vilket speglas i konsten, litteraturen, religionen och i det dagliga livet.

Valamo. Ladoga. Karelen. Det är tre namn som är bekanta för de flesta. Vala­mo och kloster hör ihop. Sjön Ladoga omges av Karelen. Karelen är ett geogra­fiskt begrepp och ligger i två länder, Ryss­land och Finland. Stora delar av den ryska delen bildar numera den Karelska republiken inom den ryska federationen. Fram till 1940 hade befolkningen på den finländska sidan starka ortodoxa inslag; den hade sedan lång tid tillbaka rotat sig inom ett begränsat område i öster men också dess förfäder fick en gång i tiden uppleva vad flykt innebar. Den 14 december 1989, en dag när kylan hade slagit till och marken var vit av snö, återupplivades klostret Valaam – Valamo på finska – i sjön Ladoga efter närmare femtio år. Fyra prästvigda munkar och två noviser steg i land på ön med samma namn som klostret. I och med det kunde det monastiska livet tas upp igen ... I denna upplysande bok berättar Sven H Gullman om Valamoklostrets drama­tiska historia genom tiderna. Boken har illustrerats med både färg- och svartvita bilder.