Den nutida epidemin av depressionsdiagnoser grundar sig i den psykiatriska professionens klassificering av normal sorg som onormal sjukdom. Författarna hävdar att diagnossystemet enligt DSM är bristfälligt eftersom det inte tar hänsyn till det sammanhang där symptomen uppstått och inte ger någon möjlighet att skilja ut depressiv störning från normala reaktioner på traumatiska livsomständigheter. naturliga reaktioner på förlust av arbete, dödsfall i familjen, skilsmässa eller andra separationer blir btetraktade som depressiv sjukdom. I DEN FÖRLORADE SORGSENHETEN ges bakgrunden till detta fenomen genom grundlig analys av bla. medicinsk, sociologisk och antropologisk forskning De undersöker också varför diagnossystemet har kommit att få en sådan spridning trots dess uppenbara bristewr och felslut.
