En lyrisk betraktelse över resor i tid och rum.
Hemma igen efter en resa sitter Andrzej Stasiuk och lystrar ut i natten: Vad är egentligen Östern, detta »mirakelrike« som utövar en sådan magnetisk dragningskraft på honom? Vad är Östpolen, hemtrakten varifrån föräldrarna fördrevs som barn? Vad är sovjetkommunismen, som förgiftade begreppet »öst« med sin ständiga närvaro i det samhälle där författaren växte upp?
Detta är inte en roman, utan summan av resor och reflexioner, skriven i en episk ström, med underbara små episoder och epifanier. Östern så kan man sammanfatta boken är inget väderstreck, utan ett löfte om en dimension bortom de europeiska landskapen som underminerats av det förflutnas fasor.
