Den polska litteraturen har återknutit kontakten med jorden och utforskar det nya samhällets gränser, tabun och historiska minnesluckor. Domen över den trasgranna marknadsanpassningen är hård, vilket uttrycks i rå realism, flykt in i det förflutna eller romantisering av landets marginaler. Mitt i detta återvänder historien och religionen, fast i ny skepnad. Som bråte eller drivved som har flutit upp på stranden. Eller som spår. Spår från det förflutna, spår efter den Andre, spår efter den Förintade. Verkligheten är ett semantiskt pussel. I varje stad eller by har någon försvunnit, utrotats eller förflyttats. Föremål och byggnader har bytt ägare. De nya invånarna försöker besvärja tingen och göra dem till sina. Men något stör dessa försök. Något som skorrar och klingar falskt. Texter i urval av Irena Grönberg och Stefan Ingvarsson
