Tranans berättarserie – serie

Schweiz geografiska läge i Alperna, mitt i Europa, är både centralt och avskilt och har gett landet dess speciella karaktär med en stor språklig och kulturell mångfald. I mötet med de angränsande kulturområdena har människorna konfronterats med sin egen identitet likväl som med de andras, med sin egen hembygd och det främmande. Det har givetvis satt sina spår i litteraturen. Så skriver Benita F

Tillståndet för den kurdiska litteraturen har under hela 1900-talet gått hand i hand med det politiska läget för det kurdiska folket. I perioder av svårt förtryck och censur har ytterst lite överhuvudtaget publicerats. I fredligare tider har den kurdiska kulturen kunnat blomstra och utvecklas, estetiska frågor har kunnat dryftas. Den första generationen kurdiska novellister under seklets början var en trevande generation, en produkt av den kurdiska journalistiken som skrev utan kännedom om västerländsk berättarkonst. Senare generationer har samlats kring tidskrifter som stimulerat nya författarskap och översatt verk till och från kurdiska. Denna introduktion till kurdisk kortprosa tecknar dess utveckling under åttio år. Här finns författare från olika tidsperioder,och olika delar av Kurdistan. I novellerna ryms melankoli, humor och glädje, traditionellt berättande och litterära experiment, filosofiska utläggningar sida vid sida med skarpt politiska texter.

Varje sommar upprepar vi nordbor flyttfåglarnas mönster. Vi lämnar allt och flyger iväg till våra gamla häckningsplatser: stränderna i den grekiska övärlden. Men vad finns där innanför stränderna? Grekerna är komna ur den röda jorden, de har växt upp i ett klimat radikalt annorlunda vårt eget, deras land är omgivet av hav, Balkan och Orienten, deras nutidshistoria är blodig, deras historia präglad av krig och närmare halvtusenårig ockupation.

Novellen har intagit en särställning i den italienska prosan ända sedan Decamerone på 1300-talet la grunden till den europeiska novellkonsten. Nästan alla de stora italienska författarna i modern tid har varit verksamma som novellister; från Dino Buzatti via Italo Calvino till Antonio Tabucchi. Kritikern och docenten i italienska Cecilia Schwartz skriver i sitt förord: “Ett bredare och mer rättvisande perspektiv på den italienska samtiden kan man knappast få. Samtidigt bidrar själva novellgenren, genom sin överlägsna förmåga att förtäta tillvaron i ögonblicksbilder, till att det blir så mycket mer än en provkarta över dagens Italien.” Italien berättar: En förebådande dröm är den fjortonde volymen i Tranans pågående serie med noveller från hela världen. I vanlig ordning är den försedd med ett initierat förord, samt presentationer av de medverkande författarna längst bak i boken.

De flesta svenskar, också de hyggligt belästa, får lätt något panikslaget i blicken om de ombeds nämna en enda australiensisk författare, skriver Jan Arnald i förordet till Australien berättar som är en antologi med ett brett urval av samtidsförfattare från denna ofta förbisedda kontinent. Den aboriginska urbefolkningen har den längsta obrutna kulturhistorien av jordklotets alla folkslag, men ur ett västerländskt perspektiv är den australiensiska litteraturen i stort sätt nyfödd. I denna antologi finns såväl aboriginska som icke-aboriginska författare representerade. På olika sätt förhåller de sig till det australiska; dess samhälle såväl som dess säregna mytologi. Inte minst bearbetar flera av författarna på olika sätt sin egen historia. Först i februari 2008 bad den australiensiska staten officiellt om ursäkt för sin förtryckarpolitik gentemot aboriginerna. Australien berättar fyller en lucka i den bokliga allmänbildningen i Sverige, genom att ge läsare möjligheten att bekanta sig med noveller som sträcker sig från det komiska till det tragiska, från det underhållande till det reflekterande mer sällan än inte på en och samma gång. Australien berättar utkommer i Tranans uppskattade berättarserie, som presenterar framstående novellistik från hela världen, inte sällan av författare som aldrig tidigare kommit ut på svenska. Hittills har tretton volymer utkommit, senast med noveller från Lettland och Egypten.

Sammetsrevolutionen 1989 förändrade på ett omvälvande sätt litteraturens villkor i Tjeckien. Författarna fick plötsligt en helt ny verklighet att förhålla sig till. Tiden som följde blev dynamisk. Bokmarknaden formligen exploderade med en salig blandning av högt och lågt. Många äldre författare hade svårt att finna sig till rätta, medan de yngre började experimentera och tänja på språkets gränser. Efterhand tog nya författarskap form som har kommit att dominera och förnya den litterära scenen. Två decennier efter murens fall är den tjeckiska litteraturen en spännande och färgstark blandning av etablerade författare och nydanande debutanter. Den här antologin gläntar på dörren till det magiska, det tragiska, det burleska och det humoristiska i den samtida tjeckiska litteraturen.

Tusen gevärskulor, tusen fjärilar ger inte bara en introduktion till den indonesiska novellen idag utan presenterar även de författare som var med och lade grunden till det moderna indonesiska litteraturprojektet i början av nittonhundratalet. Boken tar oss med in i det myllrande öriket Indonesien: vi får bland annat möta en bussresenär som störs av ett visslande, och statyer i ett frihetsmonument som vaknar till liv på natten och mobiliserar sig för att undgå rivning. Här finns också den gamle krokodiljägaren som möter den stora krokodilen i en sista uppgörelse, och många fler fängslande ögonblick och öden. Novellkonsten har en stark ställning i Indonesien och efterträder en muntlig berättartradition. Dagspressen är novellens huvudsakliga arena och de flesta av antologins noveller har först publicerats i tidningarnas söndagsupplagor. De samtida novellerna gestaltar en nutid som går mot öppenhet, på en våg färgad av politisk turbulens, naturkatastrofer och motsättningar mellan den stora önationens många olika folk och traditioner, men också stark och innerlig kärlek. Stilmässigt rör de sig mellan strikt realism och pamflettskrivande, surrealism och en magisk realism som växer ur den egna jorden.

De flesta av novellerna i Georgien berättar är hämtade från 2000-talets Georgien. Antologin innehåller i både tematisk och stilistisk mening omväxlande noveller om det samtida Georgien, som på ett märkligt sätt ser ut som olika bitar av ett och samma pussel. Den georgiska litteraturen har genom historien präglats av två stora men sinsemellan olika krafter: den kristna kyrkan och ockupationsmakten Ryssland/Sovjet. Sedan frigörelsen från forna Sovjetunionen på 1990-talet har den georgiska prosan fått nytt liv genom en ung generation författare som visserligen fötts under sovjettiden, men som inte ämnat skriva enligt de gamla sovjetiska påbuden. I Anina Tepnadze initierade förord får läsaren en god överblick över de författare och teman som präglat den georgiska litteraturen. Georgien berättar är inte bara en givande ingång för alla som är intresserade av Georgien; den erbjuder berättelser som ingen kan förbli likgiltig inför.

"Tjugo år senare är Tyskland inte längre en delad nation, allt är fortfarande samma men ändå nytt. Och författarna rör sig kritiskt och nostalgiskt över alla slags gränser: nationella och internationella, historiska och politiska. Det finns inte längre några vattentäta skott mellan form och innehåll där den så kallade engagerade litteraturen lyfts fram på bekostnad av den formmässigt inriktade litteraturen. Skillnaden mellan liv och text suddas ut. Livet sker i texten. Litteraturen ger livet liv." - Ur Lotta Lundbergs förord

Ett urval av nyare estnisk kortprosa; texter som skrivits under den senaste tjugoårsperioden, från maestro Jaan Kross till stjärnförfattaren från 90-talets slut, Mehis Heinsaar. Antologin bildar en elegant och intressant rörelselinje från nationell minneslitteratur tilll fantasilitteratur. Och som i varje ordentlig antologi hittar man här stycken som egentligen inte hör ihop med någondera.

Varma och kalla bad utspelas i ett land som besväras av det förflutna. Av det Habsburgska riket, kejsardömet mitt i Europa, återstår det betydligt mindre Österrike. Namnen på de författare som kommer till tals vittnar dels om ett slaviskt, dels om ett tyskt eller tyskjudiskt ursprung, även om alla skriver på tyska. I Varma och kalla bad medverkar flera generationer författare som berättar om sina personliga upplevelser av kriget och nazismen, men här skildras också samtiden. Alltifrån valutareformer till hembygds-berättelser, kvinnlig frigörelse och lyriska kärleksförklaringar gör antologin till ett både roande och tankeväckande nedslag i dagens österrikiska samhälle och litteratur.

Den polska litteraturen har återknutit kontakten med jorden och utforskar det nya samhällets gränser, tabun och historiska minnesluckor. Domen över den trasgranna marknadsanpassningen är hård, vilket uttrycks i rå realism, flykt in i det förflutna eller romantisering av landets marginaler. Mitt i detta återvänder historien och religionen, fast i ny skepnad. Som bråte eller drivved som har flutit upp på stranden. Eller som spår. Spår från det förflutna, spår efter den Andre, spår efter den Förintade. Verkligheten är ett semantiskt pussel. I varje stad eller by har någon försvunnit, utrotats eller förflyttats. Föremål och byggnader har bytt ägare. De nya invånarna försöker besvärja tingen och göra dem till sina. Men något stör dessa försök. Något som skorrar och klingar falskt. Texter i urval av Irena Grönberg och Stefan Ingvarsson

Den samtida brasilianska novellkonsten är utpräglat urban, och liksom storstaden är den heterogen, bildrik och oförutsägbar. Sedan sextiotalet har mångfalden av stilar ständigt blivit allt större. 1970-talets boom har ofta beskrivits som en storhetstid för novellen i Brasilien, men egentligen har novellen sedan dess aldrig dragit sig tillbaka. Det finns en kontinuitet i viljan till förnyelse, från Clarice Lispector via Silviano Santiago till yngre författare som Adriana Lisboa. Den här antologin tar avstamp med några moderna klassiker från sjuttiotalet, men tonvikten ligger på det nya. De flesta av bokens berättelser har skrivits under de senaste femton åren. Dagens brasilianska novellister visar upp en rad vitt skilda sätt att gestalta den moderna människans situation. Här finns extrem realism, formmässigt experimenterande, erotiska allegorier; här finns omsorgsfullt utmejslade karaktärer sida vid sida med klichéfigurer i masskommunikationens värld. Antologin innehåller följande noveller: João Anzanello Carrascoza: Navelsträngslikt Luiz Ruffato: Yrsel Tatiana Salem Levy: Modlöshet Veronica Stigger: Olivia Tandpetare André Sant’Anna: Mina memoarer Adriana Lisboa: [Mikronoveller] Amilcar Bettega Barbosa: Ärftligt Cíntia Moscovich: Taket och spelmannen Tércia Montenegro: DT Marçal Aquino: Rost Marçal Aquino: Fabel Fernando Bonassi: [Mikronoveller] Rubens Figueiredo: Utan de andra Silviano Santiago: Days of Wine and Roses Moacyr Scliar: Van Goghs öra Márcia Denser: Vampyren på Alameda Casabranca Caio Fernando Abreu : De där båda Clarice Lispector: Ljud av steg Luiz Vilela: Den sista rakningen Lygia Fagundes Telles: Såpbubblans struktur Rubem Fonseca: Den andre