Under mellankrigsåren utvecklade Tyskland en ny generation kulsprutor som skulle ersätta den tunga Maximkonstruerade MG 08. Konceptet var revolutionerande: en enhetskulspruta som kunde lösa samma taktiska uppgifter som lätta, medeltunga och tunga kulsprutor genom att man helt enkelt skiftade lavett och riktmedel. I den nya tyska krigsmakten skulle eldkraften hos varje skyttegrupp utgå från den lätta och sinnrikt konstruerade kulspruta som kom att benämnas MG 34. Under krigsåren behövde Tyskland emellertid masstillverka automatvapen och lösningen blev en annan vapenteknisk milstolpe MG 42. Med sin mycket höga eldhastighet på 1 200 skott i minuten fick den nya kulsprutan snart öknamnet Hitlers motorsåg av de allierade soldaterna. MG 42 anpassades på 1950-talet till NATO:s standardkaliber 7,62 mm och efter 75 år gör denna ypperliga krigstidskonstruktion fortfarande god tjänst i Bundeswehr och en lång rad andra arméer. Här presenteras den tekniska historiken bakom de banbrytande enhetskulsprutorna MG 34 och MG 42 och vapentypens omistliga betydelse för den tyska krigsmakten under andra världskriget.
