Informationsutvecklarna Förlag – förlag

Erich von Manstein är mest känd för sina insatser på östfronten, men han var också en av de mest inflytelserika tyska generalerna under hela andra världskriget. För Manstein var den preussiska traditionen bakom manöverkrigföringen närmast en trosartikel och hans operativa snille låg i förmågan att snabbt hitta okomplicerade lösningar på komplexa militära problem. Under andra världskriget nyttjade Manstein sin talang för manöverkrigföring och bidrog därmed till Tredje rikets största krigsframgångar. Under operation Barbarossa 1941 ledde han erövringen av Krimhalvön och förintade fyra sovjetiska arméer. Under den katastrofala vintern 1942/1943 bidrog Manstein till att den södra delen av den tyska östfronten undvek total kollaps genom att återta det operativa initiativet och leda en skicklig motoffensiv. Detta och mycket mer kan du läsa om i den här boken. Författaren Robert Forczyk är en mycket välkänd och uppskattad militärhistorisk författare. Översättningen har gjorts av en av Sveriges kunnigaste militärhistoriska översättare, Mikael Dahlgren. Serien Andra världskrigets generaler består av 10 titlar och beskriver tyska och allierade generaler som i hög grad påverkade andra världskrigets förlopp. Respektive titel beskriver alla de viktigaste fälttågen och slagen där generalen i fråga spelade en viktig roll, och ger dessutom insikt om personen bakom titeln och vad som hände efter kriget.

Albert Kesselrings namn kommer för alltid att vara förknippat med det italienska fälttåget under andra världskriget: de legen­dar­iska slagen vid Salerno, Mon­te Cassino och Anzio 1943 1944. Kesselrings karriär omfattade emellertid mycket mer. Under senare delen av kriget blev Kesselring känd som en befälhavare man kunde lita på i alla krislägen, någon med förmåga att skapa små mi­rakel för att hejda motståndarens genombrott och återta kontrollen när situationen såg som mörkast ut. Han ersatte generalfältmarskalk Gerd von Rundstedt som överbefälhavare i Västeuropa efter det svidande misslyckandet vid Remagen i mars 1945 och presenterade sig för sina nya stabsmedarbetare med den ironiska kommentaren Jag är det nya mirakelvapnet . Detta och mycket mer kan du läsa om i boken. Författaren Pier Paulo Battistelli är en mycket välkänd och uppskattad militärhistorisk författare. Översättningen har gjorts av en av Sveriges kunnigaste militärhistoriska översättare, Mikael Dahlgren. Serien Andra världskrigets generaler består av 10 titlar och beskriver tyska och allierade generaler som i hög grad påverkade andra världskrigets förlopp. Respektive titel beskriver alla de viktigaste fälttågen och slagen där generalen i fråga spelade en viktig roll, och ger dessutom insikt om personen bakom titeln och vad som hände efter kriget.

Attila var hunnernas kung 343-453. I de nordiska sagorna kallas han för Atle. Hunnerriket var det största riket på sin tid, alltså även större än romarriket. I Europa härskade Attila över ett stort antal folk i Europa, från Donau i söder, ända upp till Östersjöns kust. Attila betraktas som en av de största och mest effektiva militäriska ledarna någonsin. Under ett antal framgångsrika fälttåg, från år 430 fram till sin död, härjade han och hans horder i det östromerska riket, belägrade Konstantinopel, och härjade sedan även det västromerska riket. År 452 hotade till och med hunnernas horder självaste Rom. I den här väl illustrerade boken analyseras myterna och vi får en förklaring till varför Attila och hunnerna kunde vara så framgångsrika erövrare med så kompetent motstånd som till exempel romarna och goterna. Med kartor, foton och illustrationer beskrivs både hunnerrikets utveckling, de viktigaste slagen och även taktik, beväpning och rustning. Ur innehållet: * De tidiga åren. * Attila som militär befälhavare. * De viktigaste fälttågen och slagen. * Livet i fält. * Attilas motståndare. * Berättelserna och myterna. * Attilas död.

Gustaf Mannerheim är en av 1900-talets mest enastående militära befälhavare och betraktas av många som det moderna Finlands fader, men under sin första karriär var han rysk undersåte och framstående kavalleribefälhavare i den kejserliga armén. Han avslutade sin ryska karriär som högt dekorerad gene­rallöjtnant och kårchef. Han stred för Ryssland i rysk-japanska kriget och i första världskriget. Vid ryska inbördeskrigets utbrott återvände Mannerheim till sitt hemland och ledde dess unga krigsmakt i ett brutalt krig mot bolsjevikiska styrkor 1918. Under andra världskriget ledde han Finlands krigsmakt mot Ryssland i vinterkriget 1939 1940, fortsättningskriget 1941 1944 och mot Tyskland i Lapplandskriget 1944 1945. Han utsågs till president i slutet av fortsättningskriget och säkerställde Finlands svåra utträde ur alla konflikter innan han begärde avsked i mars 1946. Detta och mycket mer kan du läsa om i den här boken. Författaren Steven J. Zaloga, är en mycket välkänd och uppskattad militärhistorisk författare. Översättningen har gjorts av en av Sveriges kunnigaste militärhistoriska översättare, Mikael Dahlgren. Serien Andra världskrigets generaler består av 10 titlar och beskriver tyska och allierade generaler som i hög grad påverkade andra världskrigets förlopp. Respektive titel beskriver alla de viktigaste fälttågen och slagen där generalen i fråga spelade en viktig roll, och ger dessutom insikt om personen bakom titeln och vad som hände efter kriget.

Walter Model är kanske inte lika känd som mer namnkunniga tyska generaler, som t ex Guderian och Rommel, men de insatser Model gjorde för Tysk­land under andra världskriget var exceptionella. När andra, mer aggressiva generaler, hade kört fast och läget var på väg att utvecklas till katastrof, kallade Hitler in sin brandkårsgeneral för att rädda situationen. Model var så kompetent, och kanske framförallt när det gällde försvarsstrider, att ett talesätt utvecklades om honom: Där Model befinner sig kan inget gå åt skogen. Model stred till exempel vid Moskva, Rzjev, Orjol, Tarnopol och Warszawa, och även på västfronten och under hela krigets slutskede. Model hade en enastående förmåga att rädda till synes hopp­lösa situationer vid upprepade tillfällen under kriget. Denna förmåga, i kombination med hans insatser för att avvärja en total tysk kollaps på såväl öst- som västfronten sommaren 1944, utmärker Walter Model som en av andra världskrigets stora befälhavare. Detta och mycket mer om kan du läsa om i boken. Författaren Robert Forczyk är en mycket välkänd och uppskattad militärhistorisk författare. Översättningen har gjorts av en av Sveriges kunnigaste militärhistoriska översättare, Mikael Dahlgren. Serien Andra världskrigets generaler består av 10 titlar och beskriver tyska och allierade generaler som i hög grad påverkade andra världskrigets förlopp. Respektive titel beskriver alla de viktigaste fälttågen och slagen där generalen i fråga spelade en viktig roll, och ger dessutom insikt om personen bakom titeln och vad som hände efter kriget.

Danmark uppfattas ofta som ett stilla bakvatten i andra världskrigets malström, men i den här boken tecknas en annan bild av händelserna. Även om Danmarks städer inte låg i grus och aska 1945, så hade ockupationen inneburit stora påfrestningar för befolkningen. Kanske är det mindre känt att Köpenhamn under det sista krigsåret kunde räknas till en av Europas mest terrordrabbade städer. Varje natt hördes explosioner, skottlossningar och utryckningsfordonens sirener. Motståndsfolk och tyska säkerhetsförband utkämpade med allt tätare mellanrum mycket hårda eldstrider där ingen pardon gavs eller förväntades. För första gången presenteras nu för en svensk publik berättelsen om danskarnas krig 1940 1945.Författaren, Bo Knarrström, arbetar som arkeolog, författare och konsult i militärhistoriska sammanhang. Han ledde tidigare Riksantikvarieämbetets slagfältsteam och har själv arbetat på platser som Poltava (1709), Hastings (1066), Oravais (1808) och Lützen (1632). Han har hållit föredrag om sin forskning vid anrika Royal Army Museum i London och Royal Armoury i Leeds. Han har även föredragit och varit sakkunnig vid konferenser i bland annat Belgien, Norge, USA, Japan, Tyskland, Finland, Italien, Sydkorea och Ukraina och har dessutom medverkat som sakkunnig i ett antal tv-program med krigshistorisk inriktning. Han arbetar då och då som rådgivare när det gäller militär rekvisita till filminspelningar och museiutställningar."Bo Knarrström har skrivit flera böcker om arkeologi men under senare år har det blivit allt mer militärhistoria, exempelvis Slagfältet. Om bataljen vid Landskrona 1677 och fynden från den första arkeologiska undersökningen av ett svenskt slagfält (2006), Judiskt motstånd under andra världskriget (2007) och Hans Majestäts Friskyttar av Danmark (2008, tillsammans med Stefan Larsson).

Pansargeneral är inte en titel utan snarare en egenskap som passar Heinz Guderian väl med tanke på hans roll i utvecklingen av den tidiga pansarkrigföringen. Han var de tyska pansartruppernas skapare och ledde dessa framgångsrikt på slagfälten i Polen 1939 och sedan i Frankrike 1940. Guderians karriär var unik i detta avseende. Till skillnad från de flesta andra militära innovatörer hade han ett stort inflytande över utvecklingen av nya doktriner och taktiska tillämpningar och testade dessa själv på slagfältet med mycket goda resultat. Guderian var inte bara en skicklig taktiker utan också en förstklassig förbandschef. I den här boken kan du bland annat läsa om på vilket sätt Guderian bidrog till utvecklingen av pansarkrigföringen och de fälttåg och stider hand deltog i som förbandschef i tyska krigsmakten. Författaren Pier Paulo Battistelli är en mycket välkänd och uppskattad militärhistorisk författare. Översättningen har gjorts av en av Sveriges kunnigaste militärhistoriska översättare, Mikael Dahlgren. Serien Andra världskrigets generaler består av 10 titlar och beskriver tyska och allierade generaler som i hög grad påverkade andra världskrigets förlopp. Respektive titel beskriver alla de viktigaste fälttågen och slagen där generalen i fråga spelade en viktig roll, och ger dessutom insikt om personen bakom titeln och vad som hände efter kriget.

Rommels duglighet som officer under första världskriget led­de till att han tilldelades en befattning i Weimarrepublikens reducerade försvarsstyrkor, det så kallade riksvärnet (Reichswehr). Under den­na period skötte han sina arbetsuppgifter utan anmärk­ning men utmärkte sig inte särskilt mycket och skulle antagligen ha slutat sin karriär som divisionschef, eller i bästa fall kårchef, om det inte hade varit för hans nära kontakter med Adolf Hitler. Tack var dessa utnämndes han till chef för en av de tio pansardivisioner som bidrog till tyskarnas snabba seger under fälttåget i väster våren 1940. Det var ett enastående tillfälle för Rommel att utmärka sig som förbandschef och banade väg för hans utnämning till chef för tyska Afrikakåren året därpå, en befattning som skulle göra hans namn känt över hela världen, som Ökenräven. Detta och mycket mer kan du läsa om i den här boken. Författaren, Pier Paolo Battistelli, är en mycket välkänd och uppskattad militärhistorisk författare. Översättningen har gjorts av en av Sveriges kunnigaste militärhistoriska översättare, Mikael Dahlgren. Serien Andra världskrigets generaler består av 10 titlar och beskriver tyska och allierade generaler som i hög grad påverkade andra världskrigets förlopp. Respektive titel beskriver alla de viktigaste fälttågen och slagen där generalen i fråga spelade en viktig roll, och ger dessutom insikt om personen bakom titeln och vad som hände efter kriget.

Under mellankrigsåren utvecklade Tyskland en ny generation kulsprutor som skulle ersätta den tunga Maximkonstruerade MG 08. Konceptet var revolutionerande: en enhetskulspruta som kunde lösa samma taktiska uppgifter som lätta, medeltunga och tunga kulsprutor genom att man helt enkelt skiftade lavett och riktmedel. I den nya tyska krigsmakten skulle eldkraften hos varje skyttegrupp utgå från den lätta och sinnrikt konstruerade kulspruta som kom att benämnas MG 34. Under krigsåren behövde Tyskland emellertid masstillverka automatvapen och lösningen blev en annan vapenteknisk milstolpe MG 42. Med sin mycket höga eldhastighet på 1 200 skott i minuten fick den nya kulsprutan snart öknamnet Hitlers motorsåg av de allierade soldaterna. MG 42 anpassades på 1950-talet till NATO:s standardkaliber 7,62 mm och efter 75 år gör denna ypperliga krigstidskonstruktion fortfarande god tjänst i Bundeswehr och en lång rad andra arméer. Här presenteras den tekniska historiken bakom de banbrytande enhetskulsprutorna MG 34 och MG 42 och vapentypens omistliga betydelse för den tyska krigsmakten under andra världskriget.

De tyska kulsprutepistolerna MP 38 och MP 40 har en självskriven plats bland andra världskrigets mest välkända vapentyper. De var ursprungligen framtagna som personlig beväpning för fallskärmsjägare och stridsfordonsbesättningar på grund av sin lätthanterliga storlek och fällbara axelstöd. Snart tilldelades emellertid varje skyttegrupp- och skytteplutonchef i tyska krigsmakten en MP 38 eller MP 40, liksom en rad andra befattningshavare. Över en miljon kulsprutepistoler av dessa modeller tillverkades under andra världskriget och efter 1945 hamnade många av dem i händerna på halvmilitära och irreguljära stridskrafter, från Mellanöstern till Vietnam. Norska armén behöll dem i tjänst fram till början av 1990-talet och såväl originalexemplar som varianter av kulsprutepistolen nyttjades i stor omfattning under de jugoslaviska krigen samma årtionde. MP 38 och MP 40 påverkade både britter och amerikaner när de utvecklade sina egna kulsprutepistoler Sten Gun respektive M3 Grease Gun . Efterkrigstidens jugoslaviska M56 och den spanska Star Z-45 är baserade på dessa tyska förebilder. Detta är historien om dess bakgrund, användning och inflytande. Boken är illustrerad med särskilt framtagna fyrfärgsplanscher och samtida närbilder.

Trots att de framgångsrika blixtkrigsåren var till ända och Tredje riket blev allt hårdare ansatt av de allierades bombningar fortsatte de tyska vapenkonstruktörerna att utveckla nya idéer ända fram till det bittra nederlaget 1945. De halvautomatiska gevären Gew 41 och Gew 43 kom aldrig att ersätta infanteriets gamla repetergevär på grund av produktionssvårigheter och utnyttjades istället som prickskyttegevär på östfronten. FG 42 togs fram åt de tyska fallskärmsjägarna med nära nog omöjliga specifikationer och den avancerade konstruktionen uppmärksammades återigen efter kriget när amerikanerna utvecklade sin lätta kulspruta M60. StG 44 fick också ett betydande inflytande över efterkrigstidens vapenutveckling. Denna kombinerade halv- och helautomatiska karbin avfyrade en medelstor patron och lade grunden till en helt ny vapentyp stormgeväret eller automatkarbinen. Boken är en grundlig studie av Tysklands krigstida ingenjörskonst, automatgevärens användbarhet i strid och dess betydelse för efterkrigstidens vapentekniska utveckling.