"Falska minnen" - ett mästerverk

Johan Ehrenbergs bok är ett mäktigt tidsdokument, och att läsa den var som att se en stor del av mitt eget liv i repris - men nu mot en fond av livserfarenhet, självinsikt, närvaro och distans som jag saknade då det begav sig. Inte minst så rev boken upp oläkta gamla sår av skam & skuld över min - då - naiva brist på politisk insikt i många viktiga frågor, att jag under åren 68-71 varje skoldag gick förbi FNL-gruppen vid Gullmarsplan, utan att en enda gång titta närmare på vad de egentligen ville säga. Detta kanske till stor del beroende på min egen sena mognad, en dogmatisk FNL-hatare där hemma i form av min pappa, och brottningen med egna identitetsproblem. Johans bok ... ; Jag fullkomligt sögs in bland hans mer eller mindre sanna minnen, älskade hans rapsodiska sätt att berätta, och tog mig igenom boken på några få dagar - och det trots att jag läste långsamt & eftertänksamt, smakade på varje ord, kände på varje känsla. Och som om det inte räckte med boken - det Johan sedan 1976 har åstadkommit i form av närmare 40 tidningar, 20-talet böcker, bokförlag, crowdfundingbolag, elbolag, solcellsparker, husbyggen och biståndsprojekt, är snudd på omöjligt att greppa. Det lilla han nämner om sin sjukdom; Det vore förmätet att påstå att jag förstår - det gör jag givetvis inte alls. Men även detta svåra ämne tar han upp på ett så självklart sätt, att det ger mig i alla fall en inblick och en möjlighet att kanske ana hur det känns. Tillsamman med närvarokänslan i de många fina fotografierna så gav Johans texter mig en märklig och sällan upplevd känsla av både där & då, här & nu. Enligt min mening så är Johans "Falska minnen" ett mästerverk.

Erica