1914 med kungens borggårdstal som tvingade bort Karl Staaffs liberala regering är det mest dramatiska året i modern svensk historia. Ofta har det kallats en konflikt om försvaret, men i boken skildrar Hans Lindblad att det handlade om mycket mer. Staaff beskrev det själv som frågan om herremakt eller folkmakt skulle råda. Personlig kungamakt eller parlamentarism. De politiska lidelserna var extremt uppskruvade och kulminerade från hovet och andra konservativa grupper i en brutal hat- och lögnkampanj där Staaff utmålades som landsförrädare och rysk spion. Åren kring första världskrigets utbrott kännetecknades av en stark social konfrontation där överklassen såg sina privilegier hotade. Lindblad beskriver Staaffs arbete för ett effektivare och mer planmässigt försvar. Under hundra år har en ofta vilseledande bild givits av Staaffs insatser rörande försvaret. Lindblad anknyter i stället till generallöjtnant Carl Björeman som betecknat Karl Staaff som den ende försvarspolitikern med framtidsvisioner under 1900-talet". Staaff pläderade för ett planmässigt försvar med effektivt utnyttjande av skattebetalarnas pengar, men ännu hundra år senare är det en tanke som aldrig blivit verklighet. Hans Lindblad. Gävle, är tidigare liberal riksdagsman och försvarsdebattör. Han har givit ut flera böcker, senast Kärlek, tbc och liberalism - en biografi om Sven Wedén.
