Varken mamma eller mamsi trodde på mig. Mina småbröder Ted och Ned retades. Men det var sant! Soffan hade flyttat på sig själv i vardagsrummet och jag var rädd.
När jag sedan drogs mot hålet in i väggen blev jag skräckslagen.
Jag hamnade i vår lägenhet fast år 1919. Där träffade jag Janus som bad om hjälp att rädda honom och hans syskon…
Varför har jag skrivit den här boken?
Känner du igen känslan när du blir ensam hemma och plötsligt hör ljud du annars aldrig hör? Att det plötsligt låter farligt och läskigt? Och i samma stund som du inte är ensam längre så försvinner ljuden? Det händer mig med. Hela tiden. Då kände jag att jag ville skriva en bok om de där ljuden. Vad det kanske kunde vara…
Jag gillar att leka med tanken att världen vi lever i är en flik av många flikar och att det finns dimensioner vi inte ens har besökt ännu. Då är det en hisnande tanke om det plötsligt skulle öppnas portar till de dimensionerna, oavsett om det är i en annan tid eller på en annan plats.
Jag är väldigt förtjust i själva upptäckandet.
Upptäckandet när en ny plats eller varelse presenterar sig, och att sedan få utforska och lära sig mer om platsen eller varelsen är något av det finaste jag vet.
Det var så som den här berättelsen kom till. Att inspireras av min rädsla och låta karaktärerna födas i det.
Jag älskar att befinna mig i de andra världarna och hoppas att jag med den här historien kan locka er att kliva in i denna dimension år 1919 och få uppleva en annan värld än den vi är i nu.
Mycket nöje med läsningen!
Anette Skåhlberg
Det börjar en helt vanlig lördag. Jag är hemma ensam och jag hör ljud från vardagsrummet. Det låter som om möblerna flyttas omkring. Jag blir rädd och låser in mig på mitt rum. När det knackar på dörren tror jag det är mamma och mamsi som kommit hem från affären, men det är något helt annat som står där…
