S.T.O.P. Bok – förlag

Lina vill inte att hennes pappa ska bli arg. Han blir det så lätt. Lina försöker göra precis som pappa vill men ändå blir det fel och inom henne skriker det av ledsamhet.Nea försöker låtsas som om hon är populär och har vänner. Mamma tror henne och bjuder hem de som Nea i skolan retas av. Inom henne skriker det av förtvivlan.Vad händer när dessa båda möts och hittar kraft hos varandra? Vad händer när ledsamheten, förtvivlan och ilskan växer sig till ett djur som måste ut?

”När vi kom in i bilen slog han till mig. Inte särskilt hårt. Mer som att markera. ”Du gör aldrig aldrig aldrig om det där! Förstår du det! Jag vill inte att alla ska tro att jag är en dum pappa bara för att du är en mesig liten skithare!””

Varför har jag skrivit den här boken?  Ni som har träffat mig vet att något som inspirerar mig extramycket när jag skriver – är min ilska och när jag skrev den här boken började jag med att vara jätte jätte jättearg.Att behöva må dåligt för att någon annan mår dåligt med sig själv. Att behöva stå ut med att bli illa behandad på grund av att den som gör det har egna problem.Det är svårt när en är ett barn som har föräldrar som mår dåligt inne sig själv och tar ut det på barnet. Det är också jobbigt att ha vänner som är elaka fast de egentligen är ledsna i sig själva. Då behövs djuret resa sig inom oss och skrika ett nej.Göra oss starka. Värna om oss själva. Inte gå med på att bli illa behandlade. Men hur lätt är det? Det var då jag bestämde mig för att låta djuret födas för att hjälpa till med det.JAG blir rasande på alla de som är vuxna och som inte kan behärska sin ilska mot barn. Jag blir också upprörd över hur någon kan vara elak mot någon annan i t ex skolan. Ingen har rätt att kränka någon annan. Varken barn eller vuxna. Alla ni som läser den här boken, snälla ni, låt oss behandla varandra med respekt och hjälpa dem som behöver när vi ser att någon beter sig illa mot dem. Låt oss alla säga ifrån till kränkningar och både fysiskt och psykiskt våld. Vi behöver alla hjälpas åt att bli starka och tro på oss själva så vi kan säga nej när vi känner att någon behandlar oss illa.Låt oss alla bli Djuret för varandra som fyller oss med styrka och kraft.

Hoppas ni gillar boken lika mycket som jag gillade att skriva den! Vill ni prata om det som händer i boken eller har frågor så går det alltid bra att skriva ett meddelande till mig på www.anetteskahlberg.com/kontakt.På www.anetteskahlberg.com/barnenssida  ”Stöd till barn” finns länkar och telefonnummer dit du kan vända dig om du behöver prata med någon.

Varken mamma eller mamsi trodde på mig. Mina småbröder Ted och Ned retades. Men det var sant! Soffan hade flyttat på sig själv i vardagsrummet och jag var rädd.

När jag sedan drogs mot hålet in i väggen blev jag skräckslagen.

Jag hamnade i vår lägenhet fast år 1919. Där träffade jag Janus som bad om hjälp att rädda honom och hans syskon…

Varför har jag skrivit den här boken?

Känner du igen känslan när du blir ensam hemma och  plötsligt hör ljud du annars aldrig hör? Att det plötsligt låter farligt och läskigt? Och i samma stund som du inte är ensam längre så försvinner ljuden? Det händer mig med. Hela tiden. Då kände jag att jag ville skriva en bok om de där ljuden. Vad det kanske kunde vara…

Jag gillar att leka med tanken att världen vi lever i är en flik av många flikar och att det finns dimensioner vi inte ens har besökt ännu. Då är det en hisnande tanke om det plötsligt skulle öppnas portar till de dimensionerna, oavsett om det är i en annan tid eller på en annan plats.

Jag är väldigt förtjust i själva upptäckandet.

Upptäckandet när en ny plats eller varelse presenterar sig, och att sedan få utforska och lära sig mer om platsen eller varelsen är något av det finaste jag vet.

Det var så som den här berättelsen kom till. Att inspireras av min rädsla och låta karaktärerna födas i det.

Jag älskar att befinna mig i de andra världarna och hoppas att jag med den här historien kan locka er att kliva in i denna dimension år 1919 och få uppleva en annan värld än den vi är i nu.

Mycket nöje med läsningen!

Anette Skåhlberg

Det börjar en helt vanlig lördag. Jag är hemma ensam och jag hör ljud från vardagsrummet. Det låter som om möblerna flyttas omkring. Jag blir rädd och låser in mig på mitt rum. När det knackar på dörren tror jag det är mamma och mamsi som kommit hem från affären, men det är något helt annat som står där…

Zeta drömmer om att vara någon annan än den hon är. Hon vill vara som de snygga tjejerna i klassen. Hon vill att killarna ska gilla henne. Särskilt Tommy. Men varför är allt så orättvist! Varför finns det ingen som kan tycka att hon är fin? Hon hatar sin sjukdom och önskar ibland att hon bara dog på fläcken. Ingen skulle ändå märka det.

Därför blir hon så glad när den nya vikarien på idrotten pratar med henne. Han inte bara pratar med henne, han ser henne. Vem hon är och lyssnar till det hon berättar. Mer och mer tyr Zeta sig till honom och snart blir han den enda hon vill ha. Men vad vill han egentligen ha henne till?...

Att sakleta är det bästa som finns. Plötsligt hittar jag saker som jag aldrig annars skulle se. Små skatter som dyker upp på mina vandringar. Varenda skatt är som en liten saga eller berättelse i sig. Var kommer det jag hittat ifrån? Vad har det varit med om? Vilka äventyr har det haft? Att hitta ett drakägg vore helt underbart, eller hur? Frågan är om jag skulle förstå att jag hittat ett drakägg innan det kläcks? Jag är inte särskilt van vid att ha drakar i mitt liv så jag skulle antagligen tro att det var en fågel, en orm eller en ödla... Eftersom jag är väldigt förtjust i drakar är det här en bok om drakar. Hoppas du också gillar drakar. Och att sakleta. Om du inte har provat att sakleta tipsar jag dig att göra det. Det är helt fantastiskt roligt. Du kommer hitta skatter som du alls inte trodde från början. Särskilt om du använder din fantasi. Välkommen nu att läsa den här boken! 

Ett meddelande från författaren Anette Skåhlberg.

Tänk om….ens brorsa eller syrra plötsligt blir förvandlad till en varulv? Vad finns det att göra? Vad skulle jag göra? Skulle jag ha modet att ge mig ut och försöka hjälpa min brorsa eller syrra?

Jag gillar spännande berättelser där karaktärerna får närmast omöjliga uppgifter att lösa. Det är klart att vi alla vill göra allt för att rädda de som vi älskar från farliga händelser eller platser.

När du läser den här boken kan du passa på att fråga dig själv – skulle du våga göra samma saker för att rädda någon som du älskar?

Mycket nöje med läsningen nu! Jag hoppas att du kommer tycka om att läsa boken lika mycket som jag gillade att skriva den. Och du. Var försiktig när det är fullmåne…

PS Den här boken är skriven med lite större text och lite luftigare sidor. Detta för att det ska kännas skönare att läsa för dig. Jag hoppas att du gillar det! DS

Fatima tyckte om att dra benen efter sig. Hon avskydde att stressa. Kom hellre försent.

Billy var precis det motsatta. Han hade inte ro att sitta stilla för länge och var det något som gjorde honom galen så var det människor som tänkte för länge eller gick för långsamt.

Billy och Fatima hade hamnat i varandras arbetsgrupp. Den grupp där de skulle utveckla vårens stora projekt tillsammans.

Fatima stirrade mot Billy när de förstod att de fått varandra. Billy skrek rätt ut. Jag pallar inte skrek han, och rusade fram till deras lärare Torsten, försöker du medvetet ta livet av mig för du fattar att jag kommer gå sönder av att vara i samma grupp som henne .Det går inte.

Just det här projektet är meningen att ta er över gränser ni inte trodde ni skulle klara. Jag har medvetet satt er i samma grupp.

Vad de då inte visste var att deras ovilja att vara med varandra, var precis det som sådana som den nyinflyttade familjen i det nybyggda huset vid skolan, livnärde sig på..."

Mina tankar om boken Skogen:

Att tappa kontrollen. Över sin tillvaro. Över sig själv. Vad vet vi om allt som finns omkring oss? Tänk om det är så att just nu i detta ögonblick planeras en attack mot oss? Inte av andra människor. Utan av andra varelser. Boende på den här planeten eller någon annanstans ifrån. Synliga för oss eller inte? För vad vet vi? Inte mycket. Inte mer än det vi fått lära oss. Om det är så att alla våra handlingar, varenda steg vi tar, alla ord vi säger, allt... avgör vad som kommer att hända med oss härnäst– vore vi då noggrannare med med allt vi gör? Skulle vi tänka efter mer? Skulle vi se till att göra mycket bättre av allting? Är det så att det till och med vore självklart för oss att bara göra bra ifall vi blev rikligt belönade för det och i motsats till det även blev rejält bestraffade genom att inte få belöningarna. Skulle vi vara beredda att ändra våra betenden då? Vad skulle det krävas för att vi skulle ändra våra mönster som är djupt och relativt tryggt rotade? Hoppas ni gillar boken lika mycket som jag gillade att skriva den.

En spännande berättelse om att vara på flykt, men också en berättelse om teknik som vi människor inte vill vara utan. 

Tvillingarna Rio och Rita ska tillbringa några veckor hos moster Jinjin i Nya Kiruna för att se om de gillar platsen så mycket att de kan tänka sig flytta dit med sin mamma och Harry.

Men vem är det som de hittar liggande i snön på bergets topp? Vad är det som hon flyr ifrån? Varför är hon i fara?

Den andra delen i en sci-fi-trilogi om att rädda mänskligheten.

Anette Skåhlberg om boken:

Att inte veta vem du är. Att förlora ditt minne. Vara vilsen. Inte känna igen dig. Det måste vara väldigt obehagligt tänkte jag.  Och fick lust att skriva den här historien. Tänk om det är så att vi har en bild om vilka vi är men att vi egentligen är någon annan? Hur skulle det kännas att få veta att den du hela tiden varit övertygad om att du är, inte alls är den du trott?

Jag funderar också mycket över Ai dessa dagar. Det är väldigt spännande med all utveckling som händer. Jag tror inte det dröjer många år innan det är svårt att höra skillnad på en vanlig röst och en röst från Ai. Vad tror du själv? Kommer vi i framtiden ha Ai som går omkring bland oss människor utan att vi kan se skillnaden?

Anette Skåhlberg

Andra tycker:

”Jag tycker jättemycket om boken och tycker alla ska läsa den…”

”Jag vill också ha en robothund för jag är allergisk…”

”Det var väldigt synd om henne som hade tappat minnet…”

”Om jag vore en robot så skulle jag göra mig jättesmart…”

I en nära framtid ser världen annorlunda ut efter att den farliga virussmittan härjat. Vaccinet tog bort varje beståndsdel av den farliga sjukdomen. Men det som kom istället hade ingen förberett sig på. Plötsligt fanns det helt andra saker att frukta, och den här gången var det människor...

Källa bestämmer sig för att försöka fly till en plats hon har hört talas om där alla barn kan känna sig säkra och vara trygga.Hon försöker övertyga så många som möjligt att följa med henne. Men hur lätt är det att hitta platsen utan att utsätta sig för fara?

"Jag kommer ihåg hur jag sprang omkring och lekte. Ibland när det varit som mörkast och mest outhärdligt, då har jag tänkt på de lekarna och skratten som jag var uppfylld av, och då har jag kunnat stå ut med ännu en dag. Efterhand har just de vackra minnena bleknat och det enda minnet som står högt över alla andra är det minnet när de lämnade mig. De som var mina föräldrar. De lämnade mig och fick pengar i utbyte. Jag var sju år då. Inte förstod jag vad jag skulle vara med om. Det var nog tur för annars hade jag dött där i det ögonblicket när jag såg dem försvinna bort från det hus som för all tid skulle bli mitt hem. Hem. Kunde jag kalla en plats för hem där jag bara hade upplevt rädsla och smärta? Kunde jag säga att jag hade ett hem ens när jag aldrig upplevt trygghet där? När det inte fanns en enda som på riktigt brydde sig om mig. Inte förrän alla trodde jag var död. Det var under mitt tionde levnadsår som det hände. En tidig morgon. Jag var sårad. Skadad. Men då visste jag inte vad jag vet nu. Att det går att födas på nytt i en matta..."

Varför har jag skrivit den här berättelsen?

Det finns vissa saker här i världen som gör mig rasande. Ursinnig. Jag är en stor barnrättsaktivist som alltid i alla lägen tar barnens sida i första hand. Barnen behöver all kraft de kan få; särskilt när de måste handskas med vuxna i deras liv; som varken respekterar eller lyssnar: En av de sakerna som gör mig mest ursinning – är barnäktenskap. Tolv miljoner flickor gifts bort som barn varje år enligt Unicef. TOLV MILJONER! Det är många fler människor än det bor i Sverige. Varje år! Jag har varit upprörd över det här väldigt länge och blev därför inte förvånad när Kahlil en kväll kom och besökte mig. Hon hade gråtit sig till sömns och vaknat igen och kommit till mig i sina drömmar. Hon berättade sin historia och jag led med henne. Kahlil är en av alla de tolv miljonerna. Hon är på inga vägar ensam. Jag önskar vi kunde säga hon var ensam om att vara med om något sådant hemskt. Men det är hon inte. Hon delar sitt öde med tolv miljoner varje år. Tolv miljoner flickor som mot sin vilja gifts bort som barn med en vuxen man för att bli hans fru.

Därför finns den här boken. För att ge röst och kraft till alla dessa flickor. För att ge ord och låta samtalen födas över läsningen. Det är INTE rätt att gifta bort ett barn med en vuxen. Kahlil är sju år gammal när det händer henne. Tre år senare får hon hjälp av några som försöker rädda henne. Men hur lätt är det att fly från någon som är fast besluten att äga en...

 Det var en gång en flicka som var som vilken flicka som helst bland alla flickor på vår jord. Hon sov och vaknade, åt och skrattade, grät och lekte utan minsta tanke på att bli stor. Men vad var det som fick henne att rusa ur sängen med ett tjut? Vad var det för konstiga spindelben som ur hakan ville ut?... Att få skägg kan vara det mest underbara som finns, särskilt om det är jättelångt...

"När jag var liten ville jag ha skägg. Jag till och med rakade mig i smyg för då trodde jag att det skulle komma skägg av sig själv. Nu är jag en människa med väldigt lite hår så skägg fick jag aldrig. Men jag tänkte att den här flickan skulle få allt det skägget jag önskade mig och mer därtill så hon blev riktigt riktigt glad.", säger Anette Skåhlberg själv om boken SKÄGG som är på rim och är en skruvad historia om en flicka som en dag får skägg till hennes stora förtjusning. Illustrationerna är gjorda av Tomas Paulsson och boken har release 11 april. Anette har redan nu läst den för närmare ett par tusen barn som alla tycker väldigt mycket om boken.

Gordon den tredje springer i panik genom skogen och letar efter sin familj. Under hela sitt åttaåriga liv har han aldrig varit mer rädd. Han måste hålla sig gömd för de hårlösa som jagar honom. Men vart ska han ta vägen?...

Varför har jag skrivit den här boken?

När jag tänker på alla människor som är tvingade att fly från det som borde vara deras trygghet, deras hem och den plats de ska utvecklas och växa på, så blir jag arg. Inte bara arg utan också ledsen. För det svåra med att vara själv i världen är att inte veta vem som vill hjälpa.

Jag tycker att människor som flyr till ett annat land eller en annan plats är fantastiska eftersom de inte ger upp. De tar sig dit de inte vet vart de är på väg men vill hitta någonting som välkomnar dem och ger dem

trygghet. Att få ett liv, att hitta ett samhälle där de kan ingå. Oavsett om du råkar vara en Gordon eller råka

komma från människorna eller något annat, så har du rätt att få finnas och utvecklas och växa.

Min uppmaning till alla er som läser detta är denna:

Låt oss alltid hjälpa de Gordon vi möter på vår väg och se till att de känner sig hemma.

”Jag har en ryggsäck. I den har jag allt jag som är viktigt. Jag behöver ingenting annat. Jo förresten, lite mat ibland.

Att bo på gatan. Att inte ha ett hem med ett eget rum eller en egen säng. Att inte ha en dusch eller toalett, eller ens mat så du blir mat varje dag. För Julian är det vardag. Julian har en ryggsäck med allt han äger. Den har han med sig när han och hans bror följer pappan runt på stan. Mamma har försvunnit men Julian är säker på att hon ska komma tillbaka en dag även fast pappa tror att hon är död. Det enda som Julian verkligen längtar efter är att få fira en mysig jul tillsammans med sin familj, han tänker göra allt han kan för att det ska bli verklighet.

”En jul trots allt !  Den här boken gör dig varm inombords oavsett årstid.  En bok som får dig att tänka efter.”/Stefan Ste Andersson

”En gång i mitt liv har jag varit tvungen att sova utomhus. Det var jätteläskigt.”/elev i åk 3

”Jag tycker synd om Julian att han inte kan berätta i skolan om hur han har det.”/elev i åk 4

”För mig skulle Julian få sova i min lekstuga. Där finns en säng.”/elev i åk 4