Kahlil, den eldfödda

"Jag kommer ihåg hur jag sprang omkring och lekte. Ibland när det varit som mörkast och mest outhärdligt, då har jag tänkt på de lekarna och skratten som jag var uppfylld av, och då har jag kunnat stå ut med ännu en dag. Efterhand har just de vackra minnena bleknat och det enda minnet som står högt över alla andra är det minnet när de lämnade mig. De som var mina föräldrar. De lämnade mig och fick pengar i utbyte. Jag var sju år då. Inte förstod jag vad jag skulle vara med om. Det var nog tur för annars hade jag dött där i det ögonblicket när jag såg dem försvinna bort från det hus som för all tid skulle bli mitt hem. Hem. Kunde jag kalla en plats för hem där jag bara hade upplevt rädsla och smärta? Kunde jag säga att jag hade ett hem ens när jag aldrig upplevt trygghet där? När det inte fanns en enda som på riktigt brydde sig om mig. Inte förrän alla trodde jag var död. Det var under mitt tionde levnadsår som det hände. En tidig morgon. Jag var sårad. Skadad. Men då visste jag inte vad jag vet nu. Att det går att födas på nytt i en matta..."

Varför har jag skrivit den här berättelsen?

Det finns vissa saker här i världen som gör mig rasande. Ursinnig. Jag är en stor barnrättsaktivist som alltid i alla lägen tar barnens sida i första hand. Barnen behöver all kraft de kan få; särskilt när de måste handskas med vuxna i deras liv; som varken respekterar eller lyssnar: En av de sakerna som gör mig mest ursinning – är barnäktenskap. Tolv miljoner flickor gifts bort som barn varje år enligt Unicef. TOLV MILJONER! Det är många fler människor än det bor i Sverige. Varje år! Jag har varit upprörd över det här väldigt länge och blev därför inte förvånad när Kahlil en kväll kom och besökte mig. Hon hade gråtit sig till sömns och vaknat igen och kommit till mig i sina drömmar. Hon berättade sin historia och jag led med henne. Kahlil är en av alla de tolv miljonerna. Hon är på inga vägar ensam. Jag önskar vi kunde säga hon var ensam om att vara med om något sådant hemskt. Men det är hon inte. Hon delar sitt öde med tolv miljoner varje år. Tolv miljoner flickor som mot sin vilja gifts bort som barn med en vuxen man för att bli hans fru.

Därför finns den här boken. För att ge röst och kraft till alla dessa flickor. För att ge ord och låta samtalen födas över läsningen. Det är INTE rätt att gifta bort ett barn med en vuxen. Kahlil är sju år gammal när det händer henne. Tre år senare får hon hjälp av några som försöker rädda henne. Men hur lätt är det att fly från någon som är fast besluten att äga en...