I Vilken punkt har vi nått? analyserar den italienske filosofen Giorgio ­Agamben de sociala och politiska effekterna av covid­krisen. I tjugofem pregnanta kapitel skärskådar han ­regeringarnas åtgärder och våra reaktioner på dem.

Aldrig tidigare i historien, inte ens under fascismen och de två världskrigen, har inskränkningarna av vår frihet gått så långt som de gjort idag.

Samtidigt förefaller vi vara mer benägna än tidigare att godta sådana inskränkningar. För ett virus vars dödlighet inte skiljer sig från andra vi upplevt tycks vi vara beredda att offra allt: våra arbeten, vårt sociala liv, våra normala livsvillkor, vår religiösa tro, våra politiska övertygelser, vår nästa.

Giorgio Agamben, född 1942 i Rom, är filo­sof och författare. Han är en vår tids mest inflytelserika och kommenterade tänkare. Sedan debuten 1970 har han ­utgi­vit närmare ett femtiotal böcker som har översatts till många språk. Hans författarskap spänner över ett stort antal ämnen, från språkfilosofi och teologi till konsthistoria och vittnes­litte­ra­tur.

På svenska har tidigare utgivits: Undantagstillståndet (2005), Homo sacer (2010), Vad innebär det att vara demokrat? (2010), Vad är det samtida? (2014), Kyrkan och Riket (2014), Vad är ett dispositiv? (2014), Barndom och historia (2018), Människan utan innehåll (2019), Smak (2020).

"Epidemin gör det klart och tydligt att undantagstillståndet, vid vilket regeringarna har vant oss sedan en tid tillbaka, verkligen har blivit till ett normaltillstånd.

I det förflutna har det funnits allvarligare epidemier men ingen kom på tanken att för den skull utlysa ett undantagstillstånd som det rådande. Människor har blivit så vana att leva i tillstånd av perma­nent kris och undantagstillstånd att de inte tycks inse att deras liv har reducerats till ett rent biologiskt tillstånd och att det har förlorat inte bara varje social och politisk, utan till och med varje mänsklig och affektiv ­dimension.

Ett samhälle som befinner sig i ett permanent undantagstillstånd kan inte vara ett fritt samhälle. Vi lever i själva verket i ett samhälle som har offrat friheten för så kallade 'säkerhetsskäl' och därför har dömt sig självt till ett evigt tillstånd av rädsla och osäkerhet.

Det som oroar är inte så mycket eller inte bara nuet, utan det som kommer efteråt. Det är troligt att man även efter det sanitära nödläget kommer att sträva efter att fortsätta de experiment som regeringarna tidigare inte lyckats förverkliga: de digitala dispositiven kommer således att på skolor, universitet och alla offentliga platser ersätta den fysiska närvaron, som kom­mer att förbli instängd i den privata sfären.

Det som står på spel är med andra ord inget mindre än ett rent och skärt avskaffande av varje offentligt rum." Giorgio Agamben

I Vilken punkt har vi nått? analyserar den italienske filosofen Giorgio ­Agamben de sociala och politiska effekterna av covid­krisen. I tjugofem pregnanta kapitel skärskådar han ­regeringarnas åtgärder och våra reaktioner på dem.

Aldrig tidigare i historien, inte ens under fascismen och de två världskrigen, har inskränkningarna av vår frihet gått så långt som de gjort idag.

Samtidigt förefaller vi vara mer benägna än tidigare att godta sådana inskränkningar. För ett virus vars dödlighet inte skiljer sig från andra vi upplevt tycks vi vara beredda att offra allt: våra arbeten, vårt sociala liv, våra normala livsvillkor, vår religiösa tro, våra politiska övertygelser, vår nästa.

Giorgio Agamben, född 1942 i Rom, är filo­sof och författare. Han är en vår tids mest inflytelserika och kommenterade tänkare. Sedan debuten 1970 har han ­utgi­vit närmare ett femtiotal böcker som har översatts till många språk. Hans författarskap spänner över ett stort antal ämnen, från språkfilosofi och teologi till konsthistoria och vittnes­litte­ra­tur.

På svenska har tidigare utgivits: Undantagstillståndet (2005), Homo sacer (2010), Vad innebär det att vara demokrat? (2010), Vad är det samtida? (2014), Kyrkan och Riket (2014), Vad är ett dispositiv? (2014), Barndom och historia (2018), Människan utan innehåll (2019), Smak (2020).

"Epidemin gör det klart och tydligt att undantagstillståndet, vid vilket regeringarna har vant oss sedan en tid tillbaka, verkligen har blivit till ett normaltillstånd.

I det förflutna har det funnits allvarligare epidemier men ingen kom på tanken att för den skull utlysa ett undantagstillstånd som det rådande. Människor har blivit så vana att leva i tillstånd av perma­nent kris och undantagstillstånd att de inte tycks inse att deras liv har reducerats till ett rent biologiskt tillstånd och att det har förlorat inte bara varje social och politisk, utan till och med varje mänsklig och affektiv ­dimension.

Ett samhälle som befinner sig i ett permanent undantagstillstånd kan inte vara ett fritt samhälle. Vi lever i själva verket i ett samhälle som har offrat friheten för så kallade 'säkerhetsskäl' och därför har dömt sig självt till ett evigt tillstånd av rädsla och osäkerhet.

Det som oroar är inte så mycket eller inte bara nuet, utan det som kommer efteråt. Det är troligt att man även efter det sanitära nödläget kommer att sträva efter att fortsätta de experiment som regeringarna tidigare inte lyckats förverkliga: de digitala dispositiven kommer således att på skolor, universitet och alla offentliga platser ersätta den fysiska närvaron, som kom­mer att förbli instängd i den privata sfären.

Det som står på spel är med andra ord inget mindre än ett rent och skärt avskaffande av varje offentligt rum." Giorgio Agamben

I Vilken punkt har vi nått? analyserar den italienske filosofen Giorgio ­Agamben de sociala och politiska effekterna av covid­krisen. I tjugofem pregnanta kapitel skärskådar han ­regeringarnas åtgärder och våra reaktioner på dem.

Aldrig tidigare i historien, inte ens under fascismen och de två världskrigen, har inskränkningarna av vår frihet gått så långt som de gjort idag.

Samtidigt förefaller vi vara mer benägna än tidigare att godta sådana inskränkningar. För ett virus vars dödlighet inte skiljer sig från andra vi upplevt tycks vi vara beredda att offra allt: våra arbeten, vårt sociala liv, våra normala livsvillkor, vår religiösa tro, våra politiska övertygelser, vår nästa.

Giorgio Agamben, född 1942 i Rom, är filo­sof och författare. Han är en vår tids mest inflytelserika och kommenterade tänkare. Sedan debuten 1970 har han ­utgi­vit närmare ett femtiotal böcker som har översatts till många språk. Hans författarskap spänner över ett stort antal ämnen, från språkfilosofi och teologi till konsthistoria och vittnes­litte­ra­tur.

På svenska har tidigare utgivits: Undantagstillståndet (2005), Homo sacer (2010), Vad innebär det att vara demokrat? (2010), Vad är det samtida? (2014), Kyrkan och Riket (2014), Vad är ett dispositiv? (2014), Barndom och historia (2018), Människan utan innehåll (2019), Smak (2020).

"Epidemin gör det klart och tydligt att undantagstillståndet, vid vilket regeringarna har vant oss sedan en tid tillbaka, verkligen har blivit till ett normaltillstånd.

I det förflutna har det funnits allvarligare epidemier men ingen kom på tanken att för den skull utlysa ett undantagstillstånd som det rådande. Människor har blivit så vana att leva i tillstånd av perma­nent kris och undantagstillstånd att de inte tycks inse att deras liv har reducerats till ett rent biologiskt tillstånd och att det har förlorat inte bara varje social och politisk, utan till och med varje mänsklig och affektiv ­dimension.

Ett samhälle som befinner sig i ett permanent undantagstillstånd kan inte vara ett fritt samhälle. Vi lever i själva verket i ett samhälle som har offrat friheten för så kallade 'säkerhetsskäl' och därför har dömt sig självt till ett evigt tillstånd av rädsla och osäkerhet.

Det som oroar är inte så mycket eller inte bara nuet, utan det som kommer efteråt. Det är troligt att man även efter det sanitära nödläget kommer att sträva efter att fortsätta de experiment som regeringarna tidigare inte lyckats förverkliga: de digitala dispositiven kommer således att på skolor, universitet och alla offentliga platser ersätta den fysiska närvaron, som kom­mer att förbli instängd i den privata sfären.

Det som står på spel är med andra ord inget mindre än ett rent och skärt avskaffande av varje offentligt rum." Giorgio Agamben