Pocket, Svenska, 2021
Dagarna rusar iväg som vilda hästar över bergen
89 kr
Skickas tisdag 20/10. Fri frakt över 249 kr.
Beskrivning
Charles Bukowski fick sin första novell publicerad när han var 24 år och sinaförsta dikter som 35-åring. Romandebut gjorde han med Postverket när han var 51. Den här bokens 92 dikter, The Days Run Away Like Wild Horses Over the Hills, gavs första gången ut i Los Angeles 1969. En samlingen av diktersom först publicerades i små tidskrifter under 60-talet,stencilerade, ibland tryckta. Det var den första boken av CharlesBukowski som hans nya förläggare John Martin arbetade med. Eftertvå år gavs Postverket ut. Dagarna rusar iväg som vilda hästar över bergen är hans hittills mest lästa diktbok.
Förordet har Göran Greider skrivit: Hans dikter kommer med mer underjord, mer dagsljus, mer himmel och meroskyddad sorg Sedan ett bra tag är Charles Bukowski antagligenen av de mest lästa poeterna i världen.
Charles Bukowski föddes i Andernach i Tyskland 1920, av en tysk mor, hansfar var amerikansk soldat. Fadern tog med sig familjen hem till LosAngeles 1923. Sin uppväxt har han skildrat i Min oskuld och Pearl Harbor. Vid sidan av sitt skrivande hade han ett otal jobb, längst påposten i Los Angeles, i tolv år. Under sin livstid gav han ut över40 böcker. Han är en av Amerikas mest uppmärksammade och lästakultförfattare, egensinnig, som omöjligt kunde inordna sig i någonförfattargrupp. Detta blir extra tydligt i hans poesi.
Den 9 mars1994 dog han som 73-åring i San Pedro i Kalifornien.
Produktinformation
- Utgivningsdatum: 2021-10-06
- Mått: 110 x 178 x 15 mm
- Vikt: 150 g
- Format: Pocket
- Språk: Svenska
- Antal sidor: 204
- Upplaga: 2
- Förlag: Lindelöws bokförlag
- Medarbetare: Göran Greider
- ISBN: 9789188753434
- Originaltitel: The Days Run Away Like Wild Horses Over The Hills
- Översättare: Einar Heckscher
Utforska kategorier
Betyg & recensioner
2 recensioner, genomsnitt 4/5
- 3/5 Hjortronhyllan
Göran Greider skriver i inledningen att han inte känner en enda kvinna som läst en hel Bukowski. Det är en rätt sorglig generalisering för jag känner i alla fall en, skrattar. Finns det fler där ute? För även om det här är undre medelklassens svinpoesi i sin allra oblygaste form. Det är smutsigt, förnedrande och vackert. Men i denna cocktail av svärta finns också något som lockar, ett språk som skiter i vad läsaren tycker, den varken vill behaga, imponera eller väcka någon form av sympati. Det bara är.
Dagarna rusar iväg som vilda hästar över bergen är en samling som spretar, fnyser och snubblar över sina knölar. Den är rå och direkt och väldigt enkelt. Men då och då kliver en rad eller ett stycke fram som hugger till rakt i mellangärdet. Bukowski romantiserar inte skiten, han vältrar sig i den. Det är barer, fylla, ensamhet, och kvinnor som reduceras till funktioner snarare än personer. Oftast efter en förälskelse.
Här skär kamremmen, och stilismen blir svår att försvara i mötet med ett modernt läsarperspektiv. Även om man står på moraliskt pålad botten och tycker att det skaver, framstår texterna ofta som något vackert. Det är kanske det mest intressanta och mest provocerande, att denna destruktiva, självupptagna svinlivsstil lyckas kläs i språk som nästan får den att framstå som eftersträvansvärd. Nästan. Eller inte.
Samtidigt finner jag mig ofta stirra på dessa beskrivningar av medmänniskor där förövare/(offer-dynamiken finns närvarande, men där det sällan klargörs vad motspelarna egentligen fyller för funktion. Det är som att omvärlden bara är kulisser för ett självvalt elände. För visst, människan kan vara mörk, men ibland sker undergången på eget bevåg.
Bukowski är inte ute efter att bli förlåten. Han är obrydd, inte bara om samhället utan också om sina egna tillkortakommanden. Att leva för dagen, som ett svin, men med pennan som enda avbön.
Lättläst är det, men inte lättsmält. Obehagligt vaggande genom ett USA som vi gärna projicerar kulturell dragningskraft på. Det kräver inte mycket av läsaren, men erbjuder samtidigt ett slags skitig klarhet. Min favorit blev 'Svan om våren'. En ömhet där mitt i lorten. Den sortens dikt som påminner om att även i ett askfat kan något skimra till. - 5/5 Maria
Så rolig och smärtsam. Ren njutning att kasta sig upp på denna springare. Lätt att rida barbacka, i drömmen! Lite farlig, men mest på låtsas. Som en snabb iskall dusch under ett vattenfall. Kom igen, bara!