KARIN BOYE kom ut med denna sin tredje roman Kris 1934. Den är ett modernistiskt formexperiment. Hon kände ett inre tvång att skriva romanen och försöka förstå sig på sina egna inre kval.
Malin Forst är ett alter ego i romanen. Boken kom ut tretton år efter de egentliga händelserna. Karin Boye hade tagit studenten och började på lärarseminariet. Under året, i sin sena tonårstid, drabbades hon av både fysiska och psykiska kval. Hon var djärv som satte sig upp mot olika auktoriteter.
När det i Sverige fortfarande var olagligt med homosexualitet bejakade Malin Forst sin förälskelse i en studiekamrat. Och när hon var en av den kvinnliga rektorns favoritelever trotsade hon ändå henne, hon hävdade att psykologi var viktigare än kristendom. Uppgörelsen med den bokstavstrogna religionen eskalerade under seminarieåret.
Extramaterialet i denna specialutgåva är två förord, det ena av LENNART KOSKINEN, före detta biskop på Gotland, och det andra av BIRGITTA HOLM, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Också brev och dikter av Karin Boye ingår, precis som funderingar författarkollegan HARRY MARTINSON hade om Karin Boyes livssituation.
KARIN BOYE (1900-1941) tillhör våra klassiska författare, både med ofta citerade dikter och romanen Kallocain. När hon vann ett nordiskt pris 1931 för sin debutroman Astarte var hon en etablerad författare. Snart följde fler romaner, bland annat Kris, och sist men inte minst Kallocain. På Lindelöws bokförlag finns också ett urval av hennes mer okända noveller, med titeln Snäckors sorl. Plus de tre romanerna.
