1900-talet har ställt specifika frågor kring demokrati och diktatur, folkmord, etnisk rensning. Ibland behöver man utgå från en tydlig världsbild – det kan vara ett idealsamhälle eller en särskild situation. Frankfurtskolan när den grundades 1923 som oberoende ”Institut für Sozialforschung” utgick från en mycket specifik situation och ett nödrop. 1920-talet var en orolig tid efter första världskriget, ryska revolutionen, med tilltagande arbetslöshet, missväxt, och ekonomisk turbulens. En förändring hängde i luften men också kaos och avsaknad på kontroll. Under 1930-talet tilltog krisen, militariseringen och dem totalitära tendenserna i både öst och väst. 1939 utbröt andra världskriget och samhällets kris fördjupades, och under 1900-talets första decennier dog många miljontals oskyldiga människor vid krigsfronten men också i interneringsläger och av svält. Försöker man förstå och analysera sin tid och faktiskt kritisera totalitarismen från den tiden kommer man in på frågor om demokratins kris, radikal ondska, rasism, antisemitism, globaliseringens problem, kulturens ryggradslöshet, osv. De olika tänkarna inom Frankfurtskolan gjorde allehanda försök att analysera och förstå sin samtid och gjorde politiska, psykologiska, sociala, filosofiska, rättsliga analyser. Det har funnits en marxistisk falang inom Frankfurtskolan som främst företrätts av Georg Lukacs (1885–1971) och hans elever, det har funnits en falang som försökte förena Marx och Freud och Hegel, men det har även funnits andra fria tänkare som har utgått från Kants kritik och vilka har kritiserat marxismen och båda dem totalitära systemen.
