Under åren 1–79 enligt vår tideräkning styrdes det väldiga romerska riket av kejsarna Augustus, Tiberius, Caligula, Claudius, Nero, Galba, Otho, Vitellius och Vespasianus. Tre av dem blev sinnessjuka under sin tid vid makten. Det var en tid med stora omvälvningar. Imperiets centrum skakades av dödsdomar, mord och påtvungna självmord bland ledande politiker och kulturpersoner. Förödande krig härjade i ytterområdena. Väldiga flyktingströmmar skapade oro och otrygghet. Religiös förvirring ledde till upplösning av gamla sedvänjor och normer. Jesus från Nazareth, född någon gång mellan år 7 fvt och år 4 evt, korsfästes omkring år 30 evt. Han gav upphov till en obeväpnad extremiströrelse vars anhängare väntade sig hans snara återkomst i spetsen för himmelens härskaror. Många av dess ledare och vanliga troende avrättades med stor grymhet. Jerusalem erövrades och förstördes år 70 evt. Den här berättelsen är ett tänkt vittnesmål från en vetgirig grekisk handelsman som upplevde den här tiden i en av imperiets utkanter. Trots att så mycket var annorlunda, saknas det inte likheter med vår egen tid. Kunskaperna har vuxit, verktyg och vapen har utvecklats, men människorna är sig ganska lika.
