Farsan är en roman om uppväxt i en mellansvensk stad under 60- och 70-tal. Det handlar om livet; det svåra, det vackra och det trasiga. Det handlar om klasstillhörighet, manlighet och alkoholens påverkan. I fokus finns farsan och den familj där han är alltings centrum. Farsan är kärleksfull mot sina söner och de två lintottarna avgudar honom. Men de är också rädda. Särskilt i närheten av rackabajsare, vikingabåt och busgrogg. Med sin hustru för farsan högljudda kvällssamtal om barnuppfostran, hushållsekonomi och om den självklara rätten att ta sig en lördagsgrogg. Harry, den stolte Verktygsmakaren på skofabriken, är vaken för det omgivande samhället – han hejar på Palme och tar parti för vietnameserna i kriget långt borta - men han är blyg inför sin granne och arbetskamrat. Farsan som själv vuxit upp i fattigsverige, som äldst i en barnaskara på åtta, har ett förakt för överklass och bildning. Vi får bilder inifrån ett äktenskap. Utsiktspunkten är våningssängen i pojkrummet. Där är radarn ständigt på för att registrera och försöka förstå vad som händer i vuxenvärlden. Men romanen är också en tidsskildring av folkhemmet som inkluderar världsutvecklingen. Mycket landar i TV-apparaten mitt i allmännyttans vardagsrum. Här döljs en familjehemlighet som anas då och då under romanens resa mot nutid. Vi får följa farsan ända till slutet. Romanens Jag är den äldre av de två sönerna, Mats, som gör klassresan från arbetarhemmet till akademin och prästtjänst.
