Tomhetens filosofi : Zen, Nishida Kitarō och Kyōtoskolan

Tomheten definieras på olika sätt. Det kan vara den verklighet, eller icke-verklighet, som existerar, eller inte existerar, bortom det individuella jaget. Det kan vara ett annat sätt att beskriva Gud på. Det kan också vara det stadium som krävs för att nå perfektion i utövandet av vissa konstarter eller kampsporter. Det är först när man behärskar alla detaljer så väl att man inte funderar på dem som man kan nå nya höjder.

Den japanska historien är en rik källa att ösa ur om man vill hitta exempel på denna tomhetens filosofi . Den är starkt påverkad av de kinesiska filosofierna och religionerna, men under århundradenas gång har inte minst den japanska buddhismens olika grenar fått egna drag. Tomheten har blivit ett slags ideal för såväl konstnärliga uttryck som religiösa och filosofiska traditioner, ja, till och med för sociala umgängesmönster.

Tomhetens filosofi är en exceptionell skildring av zenbuddhismens utveckling i Japan och hur denna kom att påverka tänkandet hos den filosofiska Ky toskolans företrädare, och i synnerhet Nishida Kitar . Ett gemensamt begrepp som såväl Ky toskolan som zenbuddhismen har använt sig av är just tomheten. Går den att förklara eller beskriva? Finns den? Hur unikt japansk, eller österländsk, är den?

Lars Vargö är fil.dr i japanologi och tidigare ambassadör i bland annat Japan och Sydkorea. Han är författare till en rad viktiga böcker om Östasien, senast Korea En civilisation i kläm.

------------------------------

"en rik redogörelse för zenbuddismens utveckling i Japan" Yukiko Duke, Svenska Dagbladet