Året är 1939. Krigsmolnen hopar sig över Europa. I den lilla byn Barum i nordöstra Skåne går livet sin gilla gång. Tills en dag, då plötsligt allt förändras. Ur den kalkrika jorden vid Oppmannasjöns strand kommer ett skelett i dagen, sittandes i sin grav. Polis kallas snabbt till platsen. Men är det verkligen en polisiär fråga, eller snarare ett fynd av arkeologiskt intresse? Skelettet, som kommit att kallas för Barumskvinnan eller Bäckaskogskvinnan, är med sina 9000 år ett av landets äldsta och samtidigt det absolut bäst bevarade. Det är en av Statens historiska museums verkliga klenoder och celebriteter. Det är också ett av våra mest omskrivna förhistoriska fynd, känt från såväl vetenskapliga publikationer och historieböcker, som tidskrifter, dagspress och sociala medier. Men Kvinnan från Barum är inte bara en bok om ett gammalt stenåldersskelett. Det är också en bok om ett lokalsamhälles kamp för sin historia, om könsbyte, om forskningsetiska och moraliska dilemman, om ett livsöde, om död - och om ett levande minne. Boken berättar historien om kvinnan från Barum utifrån vad vi idag vet om henne och hennes kvarlevor, om de segslitna strider som pågått ända sedan hon påträffades och som haft beröringspunkter med flera av 1900-talets centrala problem inom stenåldersforskningen. Boken bidrar också med ett flertal nya perspektiv och inlägg i debatten om kvinnan. Björn Wallebom är verksam som arkeolog, tidigare vid Riksantikvarieämbetets arkeologiska uppdragsverksamhet (UV), numera vid Statens historiska museer. Han är också doktorand i arkeologi vid Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet. Han är specialiserad på stenåldern och är även erkänd som illustratör av arkeologiskt fyndmaterial, vilket boken visar flera exempel på.
