The National Historical Museum, Stockholm. Studies – serie

Fanns det ett baptisterium i Vreta på I I 00,talet? Vad fick fåder att ge sina döttrar till klostret? Vilka är det som ligger i kungagravarna i kyr-kan? Var nunnekloster somVreta föregångare för medicinsk vård? Fanns det nunnor eller munkar i det äldsta klostret? Hur gick det till när Vreta kloster blev cisterciensiskt? Den här antologin baseras på de föredrag som hölls vid två seminarier som arrangerades 2007 och 2008 av Riksantikvarieämbetet, Föreningen Klosterliv i Vreta samt Historiska museet. Den ger en bild av Vretaforskningen under 00-talet inom så olika ämnen som arkeologi, historia, konstvetenskap och kulturgeografi. Artiklarna i boken ska främst ses som ett avstamp - inte som en slutprodukt. Seminarierna visade att det finns ett förnyat intresse för klostren inom den svenska medeltidsforskningen. Vreta har återigen hamnat i forskningens fokus.

Året är 1939. Krigsmolnen hopar sig över Europa. I den lilla byn Barum i nordöstra Skåne går livet sin gilla gång. Tills en dag, då plötsligt allt förändras. Ur den kalkrika jorden vid Oppmannasjöns strand kommer ett skelett i dagen, sittandes i sin grav. Polis kallas snabbt till platsen. Men är det verkligen en polisiär fråga, eller snarare ett fynd av arkeologiskt intresse? Skelettet, som kommit att kallas för Barumskvinnan eller Bäckaskogskvinnan, är med sina 9000 år ett av landets äldsta och samtidigt det absolut bäst bevarade. Det är en av Statens historiska museums verkliga klenoder och celebriteter. Det är också ett av våra mest omskrivna förhistoriska fynd, känt från såväl vetenskapliga publikationer och historieböcker, som tidskrifter, dagspress och sociala medier. Men Kvinnan från Barum är inte bara en bok om ett gammalt stenåldersskelett. Det är också en bok om ett lokalsamhälles kamp för sin historia, om könsbyte, om forskningsetiska och moraliska dilemman, om ett livsöde, om död - och om ett levande minne. Boken berättar historien om kvinnan från Barum utifrån vad vi idag vet om henne och hennes kvarlevor, om de segslitna strider som pågått ända sedan hon påträffades och som haft beröringspunkter med flera av 1900-talets centrala problem inom stenåldersforskningen. Boken bidrar också med ett flertal nya perspektiv och inlägg i debatten om kvinnan. Björn Wallebom är verksam som arkeolog, tidigare vid Riksantikvarieämbetets arkeologiska uppdragsverksamhet (UV), numera vid Statens historiska museer. Han är också doktorand i arkeologi vid Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet. Han är specialiserad på stenåldern och är även erkänd som illustratör av arkeologiskt fyndmaterial, vilket boken visar flera exempel på.

Through the centuries archaeological practice and the conditions for surveying, mapping, excavating and documenting in the field have changed. Different practices have also co-existed, as institutions and organisations tend to develop their own procedure. The use of a certain practice has far-reaching implications for the results generated by excavations and surveys. Technical and methodological changes may also deeply affect the social organisation of labour, which is an equally important aspect of archaeological practice. But how was archaeological fieldwork actually performed, and why do practices change and differ? These processes have seldom been the focus of scientific studies, perhaps because they are perceived as secondary, detached from, or simply not important to the archaeological results. In this volume, the authors highlight various topics of past archaeological fieldwork, such as social organisation, implications of political as well as societal and economical circumstances, discursive issues and the will to define what 'proper' archaeological practice is, but also the life and death of equipment, methods and technologies.

Århundradena närmaste efter vår tideräknings början präglades av stora förändringar i hela norra Europa. Det romerska rikets uppgång, gradvisa nedgång och slutliga försvinnande påverkade inte bara närområdet till det romerska imperiet utan nästan i lika hög grad så avlägsna områden som Mälardalen. Under dessa händelserika århundraden anlades det gravfält som idag är känt som gravfältet vid Gödåker i Tensta socken. Det undersöktes i olika omgångar under 1900-talet och fynden därifrån visar att de som begravts där tillhört en eller flera av de ledande släkterna i det dåtida Uppland. De hade tillgång till importerade romerska brons- och glaskärl, guldsmycken, vapen, speciell keramik och annat som markerade deras särställning. Och de har haft omfattande kontakter med sina motsvarigheter i andra delar av Skandinavien och norra Europa vilket gjort att de visat sin status på samma sätt som dem. Av allt att döma har Gödåker varit ett av Upplands viktigaste centra under den här delen av järnåldern. Dit har också kulten varit knuten och namnet kan tolkas som en åker där hedniska präster utförde kulthandlingar. En källa eller brunn som finns på gravfältet har ända sedan 1600-talet varit känt som en offerkälla.

Today, the archaeological study of the medieval period ranges from the end of antiquity to the Reformation of the 16th century, and from the shores of the Mediterranean to the northern parts of Sweden. This book explores the range of research conducted at the Department of Archaeology and Classical Studies at Stockholm University and at the Museum of National Antiquities by bringing together authors from several different fields of research. The themes covered by this book range from the more historiographical to current excavations, from rune-stones to mining, monasticism and iconography. Together, the articles highlight the diverse and heterogeneous nature of the period but also that issues of body, space and time are at the centre of medieval research.

Moderniteten är ett viktigt arkeologiskt studiefält, angeläget att undersöka för att den format världen och vår uppfattning om den. Antologin Modernitetens materialitet innehåller artiklar om det moderna samhällets arkeologiska potential, 1600-talets handel med magiska föremål i Karibien, silver och den svenska kolonialismen, globalisering i Bohuslän, botaniska trädgårdar som dominansdiskurser, individualisering och klassmedvetande under senmedeltid, marginaliserade grupper och hur de kan lyftas fram arkeologiskt, kriget som social institution samt de psykiskt sjuka och nya föreställningar om döden i det framväxande moderna samhället.

Vid de svenska museerna görs mycket spännande och nyskapande forskning och i den här boken presenteras en del av allt det som pågår just nu. Här kan du läsa om kriget som aldrig kom. om heliga ting i det postsekulära samhället, om ungdomars möte med den mänskliga resan, om lumparminnen, konstmuseernas arbete med jämställdhet, italiensk konst på Nationalmuseum, Historiska museets egen märkliga historia, om män i baddräkt, ett jätteprojektet om svensk IT-historia, om hushållsarbete och vardagsliv under 1950- och 1960-talen och om en hel del annat också. Kulturrådet lämnar ett viktigt, årligt bidrag till de centrala museernas forskning och här berättas framför allt om vad museerna gör med detta bidrag.