Djuren har stora genetiska och mentala likheter med oss människor. De har samma behov som oss, nämligen att få leva fritt från psykiskt och fysiskt lidande och att få vara livssubjekt. Men dessa likheter reflekteras sällan i vår behandling av djuren, där människan placerar sig själv överst i hierarkin. I Människan – djuret: vårt moraliska förhållande till djuren ges en bild av den filosofiska diskussionen om djurens rättigheter. Vad har vi för moraliskt ansvar gentemot andra levande varelser, varelser som vi anser oss ha makt över? Boken försöker också besvara frågan om varför kvinnor är djurvänner i mycket större utsträckning än män och belyser djurens betydelse för vår psykiska hälsa.

Hans Ryttman (f. 1937) föddes i Stockholm men bor numera i Uppsala. Efter tio år som apotekare studerade han statistik och genetik, vilket ledde fram till en lektorstjänst i dessa ämnen vid Stockholms universitet. Han har också varit ordförande i Upplands ornitologiska förening i sex år.Som pensionär har han varit med om att starta föreningen Jaktkritikerna och var under många år dess ordförande. Sitt djurskyddsengagemang har han följt upp med att skriva en blogg (http://www.jaktkritik.blogspot.com ) och ge ut en bok, Jaktkritik – kritiska tankar om vårt förhållande till de vilda djuren (2020), som båda behandlar jaktens avarter i olika avseenden, som skadeskjutningar, negativa verkningar på djurpopulationerna, blyhagelspridning som förgiftar djur med mera. I Människan – djuret: vårt moraliska förhållande till djuren fortsätter han diskussionen om jakt, med betoning på människans skyldigheter gentemot sina fränder inom djurriket.

Djuren har stora genetiska och mentala likheter med oss människor. De har samma behov som oss, nämligen att få leva fritt från psykiskt och fysiskt lidande och att få vara livssubjekt. Men dessa likheter reflekteras sällan i vår behandling av djuren, där människan placerar sig själv överst i hierarkin. I Människan – djuret: vårt moraliska förhållande till djuren ges en bild av den filosofiska diskussionen om djurens rättigheter. Vad har vi för moraliskt ansvar gentemot andra levande varelser, varelser som vi anser oss ha makt över? Boken försöker också besvara frågan om varför kvinnor är djurvänner i mycket större utsträckning än män och belyser djurens betydelse för vår psykiska hälsa.

Hans Ryttman (f. 1937) föddes i Stockholm men bor numera i Uppsala. Efter tio år som apotekare studerade han statistik och genetik, vilket ledde fram till en lektorstjänst i dessa ämnen vid Stockholms universitet. Han har också varit ordförande i Upplands ornitologiska förening i sex år.Som pensionär har han varit med om att starta föreningen Jaktkritikerna och var under många år dess ordförande. Sitt djurskyddsengagemang har han följt upp med att skriva en blogg (http://www.jaktkritik.blogspot.com ) och ge ut en bok, Jaktkritik – kritiska tankar om vårt förhållande till de vilda djuren (2020), som båda behandlar jaktens avarter i olika avseenden, som skadeskjutningar, negativa verkningar på djurpopulationerna, blyhagelspridning som förgiftar djur med mera. I Människan – djuret: vårt moraliska förhållande till djuren fortsätter han diskussionen om jakt, med betoning på människans skyldigheter gentemot sina fränder inom djurriket.

Djuren har stora genetiska och mentala likheter med oss människor. De har samma behov som oss, nämligen att få leva fritt från psykiskt och fysiskt lidande och att få vara livssubjekt. Men dessa likheter reflekteras sällan i vår behandling av djuren, där människan placerar sig själv överst i hierarkin. I Människan – djuret: vårt moraliska förhållande till djuren ges en bild av den filosofiska diskussionen om djurens rättigheter. Vad har vi för moraliskt ansvar gentemot andra levande varelser, varelser som vi anser oss ha makt över? Boken försöker också besvara frågan om varför kvinnor är djurvänner i mycket större utsträckning än män och belyser djurens betydelse för vår psykiska hälsa.

Hans Ryttman (f. 1937) föddes i Stockholm men bor numera i Uppsala. Efter tio år som apotekare studerade han statistik och genetik, vilket ledde fram till en lektorstjänst i dessa ämnen vid Stockholms universitet. Han har också varit ordförande i Upplands ornitologiska förening i sex år.Som pensionär har han varit med om att starta föreningen Jaktkritikerna och var under många år dess ordförande. Sitt djurskyddsengagemang har han följt upp med att skriva en blogg (http://www.jaktkritik.blogspot.com ) och ge ut en bok, Jaktkritik – kritiska tankar om vårt förhållande till de vilda djuren (2020), som båda behandlar jaktens avarter i olika avseenden, som skadeskjutningar, negativa verkningar på djurpopulationerna, blyhagelspridning som förgiftar djur med mera. I Människan – djuret: vårt moraliska förhållande till djuren fortsätter han diskussionen om jakt, med betoning på människans skyldigheter gentemot sina fränder inom djurriket.