I denna diktsamling möter vi texter som vägrar vara tillrättalagda. De trevar, stretar emot, längtar bort och stannar kvar på samma gång. Med ett språk som är både brutalt och ömt borrar Hemmingsson i det motsägelsefulla: viljan att förstå – och rädslan för att faktiskt göra det. Illustrationerna, skapade av författaren själv, förstärker känslan av något som både håller på att falla isär och samtidigt tar form. Tillsammans bildar text och bild en helhet som vibrerar av närvaro. Det här är dikter födda ur det trasiga – ur glappet mellan det stora och det lilla, det vackra och det som gör ont. En bok för den som inte söker svar, utan något som känns.

I denna diktsamling möter vi texter som vägrar vara tillrättalagda. De trevar, stretar emot, längtar bort och stannar kvar på samma gång. Med ett språk som är både brutalt och ömt borrar Hemmingsson i det motsägelsefulla: viljan att förstå – och rädslan för att faktiskt göra det. Illustrationerna, skapade av författaren själv, förstärker känslan av något som både håller på att falla isär och samtidigt tar form. Tillsammans bildar text och bild en helhet som vibrerar av närvaro. Det här är dikter födda ur det trasiga – ur glappet mellan det stora och det lilla, det vackra och det som gör ont. En bok för den som inte söker svar, utan något som känns.

I denna diktsamling möter vi texter som vägrar vara tillrättalagda. De trevar, stretar emot, längtar bort och stannar kvar på samma gång. Med ett språk som är både brutalt och ömt borrar Hemmingsson i det motsägelsefulla: viljan att förstå – och rädslan för att faktiskt göra det. Illustrationerna, skapade av författaren själv, förstärker känslan av något som både håller på att falla isär och samtidigt tar form. Tillsammans bildar text och bild en helhet som vibrerar av närvaro. Det här är dikter födda ur det trasiga – ur glappet mellan det stora och det lilla, det vackra och det som gör ont. En bok för den som inte söker svar, utan något som känns.