Att lära sig grammatik handlar om att förstå hur det mänskliga språket är uppbyggt, men vägen dit upplevs ibland som svår, inte minst av lärare, lärarstudenter och elever. I denna avhandling undersöker jag vilka aspekter av grammatiken som är särskilt utmanande i strävan efter insikter i svenska språkets struktur. Inom den didaktiska forskningen talar man ibland om tröskelbegrepp, som är särskilt viktiga insikter som inlärare behöver för att komma vidare i sin förståelse inom ett ämne. Med utgångspunkt i tidigare föreslagna tröskelbegrepp inom grammatiken utformar jag tre språklaborationer där studenter genom sitt arbete producerar ett empiriskt material i form av analyser och kommenterande anteckningar. Genom att analysera detta material identifierar jag nitton så kallade knutar – svårigheter som studenterna stöter på. Knutarna organiseras i fyra övergripande grammatiska förståelseområden: konstituentskap, rekursion, funktion och semantisk räckvidd. I avhandlingen föreslår jag att konstituentskap och rekursion är tröskelbegrepp. Rekursion utgör en förutsättning för att utveckla en strukturell, dvs. djupare, förståelse av konstituentskap och fungerar därmed som en brygga mellan mer operationella – processuella – och mer integrerade sätt att förstå grammatik. Avhandlingen visar hur vägen mot en sammanhängande förståelse av grammatik kan beskrivas i termer av knutar. De föreslagna tröskelbegreppen anger målen för en sådan förståelse, och när både vägen och målen blir tydliga kan denna utveckling bli mindre svårforcerad.