Åsa Ericsdotters båda söner Espen och Jack är olika.

Den ene trivs alldeles ­utmärkt i skolan.

Den andre gör inte det.

När familjen bor utomlands kan dilemmat lösas ­genom hemskolning. I ­Sverige är dock en sådan praktisk – och fungerande – lösning inte ­möjlig, eftersom hem­undervisning här är förbjuden.

Åsa Ericsdotter frågar sig varför det som är en rättighet i andra länder är så otänkbart hos oss. Hemundervisning skulle kunna vara ett bra alternativ för de tiotusentals barn som idag är så kallade hemmasittare.

I Lever vi inte i ett fritt land kanske? berättar hon om sina erfarenheter av skolor och hemskolning i USA och Frankrike, och hur det är att ha ett barn som absolut inte vill gå i skolan.

Åsa Ericsdotter har sedan debuten med diktsamlingen Oskyld 1999 utgivit flera uppmärksammade skönlitterära böcker. Hennes romaner är översatta till flera språk. Lever vi inte i ett fritt land kanske? är hennes första sakprosabok. 

»I nästan alla länder i världen är det fullt lagligt att ta hand om sina barn, och utbilda sina barn, utefter den mall man själv anser lämplig. Det är framför allt fullt lagligt att ta hem ett barn som behöver, eller vill det. I Sverige är det inte det. Och vi är få, ytterst få, som protesterar. De som gör det kommer från en mörk plats, så arga och besvikna på skolan att det är svårt att lyssna ordentligt. Radi­­ka­liserade av att ha levt så länge under hot. Jag har ett barn som klarar skolan utmärkt, och ett som inte gör det. Bägge har förstås exakt samma rätt till utbildning. Jag lyckades lösa det, för att vi bodde utomlands och fick vara hemma i perioder. Men om vi vill bo här? Och alla de som redan gör det? Vi är bara ett politiskt beslut från en juste­ring av den svenska skolplikten. Det har gjorts förr! Hit och dit och tillbaka igen. Det är inte en sådan stor sak som vissa politiker låtsas att det är. Det finns ingen anledning att svenska elever ska vara nästan ensamma i världen om att ha det så här.« Åsa Ericsdotter

Åsa Ericsdotters båda söner Espen och Jack är olika.

Den ene trivs alldeles ­utmärkt i skolan.

Den andre gör inte det.

När familjen bor utomlands kan dilemmat lösas ­genom hemskolning. I ­Sverige är dock en sådan praktisk – och fungerande – lösning inte ­möjlig, eftersom hem­undervisning här är förbjuden.

Åsa Ericsdotter frågar sig varför det som är en rättighet i andra länder är så otänkbart hos oss. Hemundervisning skulle kunna vara ett bra alternativ för de tiotusentals barn som idag är så kallade hemmasittare.

I Lever vi inte i ett fritt land kanske? berättar hon om sina erfarenheter av skolor och hemskolning i USA och Frankrike, och hur det är att ha ett barn som absolut inte vill gå i skolan.

Åsa Ericsdotter har sedan debuten med diktsamlingen Oskyld 1999 utgivit flera uppmärksammade skönlitterära böcker. Hennes romaner är översatta till flera språk. Lever vi inte i ett fritt land kanske? är hennes första sakprosabok. 

»I nästan alla länder i världen är det fullt lagligt att ta hand om sina barn, och utbilda sina barn, utefter den mall man själv anser lämplig. Det är framför allt fullt lagligt att ta hem ett barn som behöver, eller vill det. I Sverige är det inte det. Och vi är få, ytterst få, som protesterar. De som gör det kommer från en mörk plats, så arga och besvikna på skolan att det är svårt att lyssna ordentligt. Radi­­ka­liserade av att ha levt så länge under hot. Jag har ett barn som klarar skolan utmärkt, och ett som inte gör det. Bägge har förstås exakt samma rätt till utbildning. Jag lyckades lösa det, för att vi bodde utomlands och fick vara hemma i perioder. Men om vi vill bo här? Och alla de som redan gör det? Vi är bara ett politiskt beslut från en juste­ring av den svenska skolplikten. Det har gjorts förr! Hit och dit och tillbaka igen. Det är inte en sådan stor sak som vissa politiker låtsas att det är. Det finns ingen anledning att svenska elever ska vara nästan ensamma i världen om att ha det så här.« Åsa Ericsdotter

Åsa Ericsdotters båda söner Espen och Jack är olika.

Den ene trivs alldeles ­utmärkt i skolan.

Den andre gör inte det.

När familjen bor utomlands kan dilemmat lösas ­genom hemskolning. I ­Sverige är dock en sådan praktisk – och fungerande – lösning inte ­möjlig, eftersom hem­undervisning här är förbjuden.

Åsa Ericsdotter frågar sig varför det som är en rättighet i andra länder är så otänkbart hos oss. Hemundervisning skulle kunna vara ett bra alternativ för de tiotusentals barn som idag är så kallade hemmasittare.

I Lever vi inte i ett fritt land kanske? berättar hon om sina erfarenheter av skolor och hemskolning i USA och Frankrike, och hur det är att ha ett barn som absolut inte vill gå i skolan.

Åsa Ericsdotter har sedan debuten med diktsamlingen Oskyld 1999 utgivit flera uppmärksammade skönlitterära böcker. Hennes romaner är översatta till flera språk. Lever vi inte i ett fritt land kanske? är hennes första sakprosabok. 

»I nästan alla länder i världen är det fullt lagligt att ta hand om sina barn, och utbilda sina barn, utefter den mall man själv anser lämplig. Det är framför allt fullt lagligt att ta hem ett barn som behöver, eller vill det. I Sverige är det inte det. Och vi är få, ytterst få, som protesterar. De som gör det kommer från en mörk plats, så arga och besvikna på skolan att det är svårt att lyssna ordentligt. Radi­­ka­liserade av att ha levt så länge under hot. Jag har ett barn som klarar skolan utmärkt, och ett som inte gör det. Bägge har förstås exakt samma rätt till utbildning. Jag lyckades lösa det, för att vi bodde utomlands och fick vara hemma i perioder. Men om vi vill bo här? Och alla de som redan gör det? Vi är bara ett politiskt beslut från en juste­ring av den svenska skolplikten. Det har gjorts förr! Hit och dit och tillbaka igen. Det är inte en sådan stor sak som vissa politiker låtsas att det är. Det finns ingen anledning att svenska elever ska vara nästan ensamma i världen om att ha det så här.« Åsa Ericsdotter