Finns en koppling mellan morden på Catrine da Costa 1984 och på Olof Palme 1986? Mycket pekar idag på ett sådant samband, men klarhet dröjer. Polisen hittar inte Anti Avsans namn i da Costa-affären, och utförlig information till Sven Anér pekar på att locket lagts på. Leif GW Persson, som är den bäst insatte, slänger, i sin dubbla sits som polistjänsteman och TV-kommentator, de dokument som finns, medan polisen begär besked rörande Anérs uppgiftslämnare, något som snuddar vid grundlagsbrott. Boken skildrar olika grupper av sammansvurna. Där finns kotterier av höga militärer, en gång avslöjade av Sigvard Marjasin var det därför han inte fick fortsätta som ledare av granskningskommissionen? Där finns höga samhällsrepresentanter inom en konspiration, vars illavarslande existens nyligen bekräftades av Leif GW Persson, och där finns den famösa baseballigan inom Klarapolisen, samt Stockholms Försvarsskytteförening, med i båda fallen rådmannen och moderate riksdagsledamoten Anti Avsan som första och mest aktiva namn. Och MOP 86, Föreningen Mordet på Olof Palme 1986, är den skakande benämningen på de aktuella baseballpolisernas alltjämt existerande sammanslutning, med Anti Avsan i topp och med hans omkastade namn på en öppen konferensinbjudan. MOP 86 är aldrig granskad, aldrig utredd. Sven Anér ställer frågan: Hade mordet på Olof Palme över huvud taget kunnat äga rum på sätt som skedde om inte baseballigans trimmade kamrater funnits att tillgå? Det är i denna svenska miljö som De Sammansvurna presenterar sitt skakande budskap!
