"Gjentagelsen. Et Forsøg i den experimenterende Psychologi af Constantin Constantius" utkom i oktober 1843, samtidigt med Fruktan och bävan, och är i likhet med denna intimt förknippad med förlovningshistorien med Regine Olsen. Boken är en skildring av en kärlekshistoria mellan den unge hjälten, i vars drag man lätt igenkänner Sören Kierkegaard själv, och en ung flicka. Historien återberättas av förnuftsmänniskan Constantin Constantius, och den egentliga konflikten i boken utspelar sig mellan dennes obevekliga förnuftighet och hjältens fasthållande, trots allt förnuft, vid möjligheten av en upprepning, en upprepning som ska göra det möjligt för honom att återfå sin älskade. Det är hos Bibelns Job bokens hjälte finner den förebild för upprepningen han behöver. Job, som har mage att säga: om min sorg och mina lidanden lades på en våg så skulle de väga tyngre än all sanden i havet; Job, som mist förståndet av fasorna som drabbat honom, men som ändå inte drar sig för att "gå till rätta med Gud". Precis som hjälten själv hade Job "fallit ut ur det gemensamma", för att tala med Kierkegaard, men Jobs storhet består i att han för kampen ända till trons slut, varefter upprepningen inträder och han får allt tillbaka i dubbelt mått. Och precis som hjälten har sin motståndare i Constantin Constantius förnuftsetik och moral, så måste också Job ta upp kampen mot "vännernas" alla goda råd och uppmaningar att resignera. "Upprepningen är den nya filosofins viktigaste tema", skriver Kierkegaard. I denna bok formuleras problemet om upprepningen i filosofisk och teologisk kontext, men avbildad på Kierkegaards egen livshistoria, vilket gör boken lika roande som djuplodande. Denna utgåva av boken är den första fullständiga svenska översättningen.
