Kierkegaards Skrifter - Böcker

"Frygt og Bæven. Dialektisk Lyrik af Johannes de Silentio" utkom den 16 oktober 1843, två månader efter Antingen-eller. Om Fruktan och bävan skrev Sören Kierkegaard själv så här i sin dagbok 1849, sex år efter bokens tillkomst: "Man börjar nästa rysa av det mörka patos som går genom denna bok aldrig var boken så allvarlig som den gången och ändå var mystifikationen just den att Fruktan och bävan reproducerade mitt eget liv." Bokens tema är den absurda tron, och dess hjälte är Abraham i Gamla Testamentet. Suspensionen av det etiska, mot bakgrund av Abrahams fruktansvärda offerhandling; kritiken av den hegelianska spekulationen och rationalismen; Kierkegaards egen förlovningshistoria - dessa är några av de teman som i boken vävs samman till en fascinerande uppgörelse med samtidens syn på religionen. Fruktan och bävan är en hörnsten för förståelsen av Kierkegaard som religiös tänkare. Att boken samtidigt är skriven med humor och språklig ekvilibristik så att läsningen blir något av en litterär lustupplevelse, gör förstås inte saken sämre.

I Kärlekens gärningar är det den etiska innebörden av det kristna kärleksbudet - du skall älska din nästa som dig själv - som den danske tänkaren Sören Kierkegaard (1813-1855) behandlar på ett sätt som gör denna bok till ett av vår tids viktigaste kristna verk. Boken förenar Kierkegaards djupgående insikt i den bibliska historien med hans geniala förmåga att uttrycka sina tankar på ett språk som suger in läsaren och tvingar honom att reflekterande förhålla sig till kristendomens budskap som om det vore alldeles nytt. Inte i något annat verk kommer vi honom så nära som här.

"Gjentagelsen. Et Forsøg i den experimenterende Psychologi af Constantin Constantius" utkom i oktober 1843, samtidigt med Fruktan och bävan, och är i likhet med denna intimt förknippad med förlovningshistorien med Regine Olsen. Boken är en skildring av en kärlekshistoria mellan den unge hjälten, i vars drag man lätt igenkänner Sören Kierkegaard själv, och en ung flicka. Historien återberättas av förnuftsmänniskan Constantin Constantius, och den egentliga konflikten i boken utspelar sig mellan dennes obevekliga förnuftighet och hjältens fasthållande, trots allt förnuft, vid möjligheten av en upprepning, en upprepning som ska göra det möjligt för honom att återfå sin älskade. Det är hos Bibelns Job bokens hjälte finner den förebild för upprepningen han behöver. Job, som har mage att säga: om min sorg och mina lidanden lades på en våg så skulle de väga tyngre än all sanden i havet; Job, som mist förståndet av fasorna som drabbat honom, men som ändå inte drar sig för att "gå till rätta med Gud". Precis som hjälten själv hade Job "fallit ut ur det gemensamma", för att tala med Kierkegaard, men Jobs storhet består i att han för kampen ända till trons slut, varefter upprepningen inträder och han får allt tillbaka i dubbelt mått. Och precis som hjälten har sin motståndare i Constantin Constantius förnuftsetik och moral, så måste också Job ta upp kampen mot "vännernas" alla goda råd och uppmaningar att resignera. "Upprepningen är den nya filosofins viktigaste tema", skriver Kierkegaard. I denna bok formuleras problemet om upprepningen i filosofisk och teologisk kontext, men avbildad på Kierkegaards egen livshistoria, vilket gör boken lika roande som djuplodande. Denna utgåva av boken är den första fullständiga svenska översättningen.