Vi är alla pathologer ? vårt tänkande är alltid passionerat, våra passioner alltid tänkande. I Penelopes väv, den första volymen i bokserien Logos/Pathos, närmar sig tio forskare skärningspunkterna mellan tro och vetande, filosofi och teologi. Boken formar sig till en mångfacetterad undersökning av villkoren för mänsklig kunskap.

I spänningsfältet mellan de poler i vårt tänkande och liv som sedan antiken benämns logos och pathos skapas det politiska och det etiska, såväl hos den enskilde som i samhället. Inom teologi såväl som filosofi vet vi i dag att vi tror; vi tror inte längre att vi vet. Det krävs helt enkelt ett annat sätt att närma sig frågorna om vad vi kan veta och tro: ett tvärdisciplinärt återbruk och en misstänksamhet mot sina egna, mot vetenskapernas, mot historiens liksom mot det samtida samhällets myter. Kanske kan denna antologi läsas som ett symptom på en alltför kraftfull, alltför långvarig bortträngning. Kanske också som en diagnos på ett sjukdomstillstånd, men allra helst som ett farmakon i ordets alla bemärkelser. En pathologi, kort sagt, som inte väjer för de risker som ett botemedel alltid medför. Penelopes väv: Väven som repas upp för att knytas på nytt, ständigt på nytt men alltid annorlunda ? bilden av vår historia. Såväl varp som inslag finns alltid redan där, men de mönster vi låter framträda är våra egna skapelser. Så kan en filosof och en teolog som redaktörer förenas i en doxologi i alla dess bemärkelser: en lovsång till, en undersökning av och en lära om villkoren för mänsklig kunskap.

Vi är alla pathologer ? vårt tänkande är alltid passionerat, våra passioner alltid tänkande. I Penelopes väv, den första volymen i bokserien Logos/Pathos, närmar sig tio forskare skärningspunkterna mellan tro och vetande, filosofi och teologi. Boken formar sig till en mångfacetterad undersökning av villkoren för mänsklig kunskap.

I spänningsfältet mellan de poler i vårt tänkande och liv som sedan antiken benämns logos och pathos skapas det politiska och det etiska, såväl hos den enskilde som i samhället. Inom teologi såväl som filosofi vet vi i dag att vi tror; vi tror inte längre att vi vet. Det krävs helt enkelt ett annat sätt att närma sig frågorna om vad vi kan veta och tro: ett tvärdisciplinärt återbruk och en misstänksamhet mot sina egna, mot vetenskapernas, mot historiens liksom mot det samtida samhällets myter. Kanske kan denna antologi läsas som ett symptom på en alltför kraftfull, alltför långvarig bortträngning. Kanske också som en diagnos på ett sjukdomstillstånd, men allra helst som ett farmakon i ordets alla bemärkelser. En pathologi, kort sagt, som inte väjer för de risker som ett botemedel alltid medför. Penelopes väv: Väven som repas upp för att knytas på nytt, ständigt på nytt men alltid annorlunda ? bilden av vår historia. Såväl varp som inslag finns alltid redan där, men de mönster vi låter framträda är våra egna skapelser. Så kan en filosof och en teolog som redaktörer förenas i en doxologi i alla dess bemärkelser: en lovsång till, en undersökning av och en lära om villkoren för mänsklig kunskap.

Vi är alla pathologer ? vårt tänkande är alltid passionerat, våra passioner alltid tänkande. I Penelopes väv, den första volymen i bokserien Logos/Pathos, närmar sig tio forskare skärningspunkterna mellan tro och vetande, filosofi och teologi. Boken formar sig till en mångfacetterad undersökning av villkoren för mänsklig kunskap.

I spänningsfältet mellan de poler i vårt tänkande och liv som sedan antiken benämns logos och pathos skapas det politiska och det etiska, såväl hos den enskilde som i samhället. Inom teologi såväl som filosofi vet vi i dag att vi tror; vi tror inte längre att vi vet. Det krävs helt enkelt ett annat sätt att närma sig frågorna om vad vi kan veta och tro: ett tvärdisciplinärt återbruk och en misstänksamhet mot sina egna, mot vetenskapernas, mot historiens liksom mot det samtida samhällets myter. Kanske kan denna antologi läsas som ett symptom på en alltför kraftfull, alltför långvarig bortträngning. Kanske också som en diagnos på ett sjukdomstillstånd, men allra helst som ett farmakon i ordets alla bemärkelser. En pathologi, kort sagt, som inte väjer för de risker som ett botemedel alltid medför. Penelopes väv: Väven som repas upp för att knytas på nytt, ständigt på nytt men alltid annorlunda ? bilden av vår historia. Såväl varp som inslag finns alltid redan där, men de mönster vi låter framträda är våra egna skapelser. Så kan en filosof och en teolog som redaktörer förenas i en doxologi i alla dess bemärkelser: en lovsång till, en undersökning av och en lära om villkoren för mänsklig kunskap.