Gävle var en viktig sjöfartsstad från 1600-talet och framåt. I mitten av 1800-talet hade Gävles 43 redare tillsammans 120 fartyg i sin flotta. Av stadens 10 000 invånare hade många sin utkomst av havet som redare, sjömän, repslagare och skeppstimmermän.
Under åren 1833–1857 gjorde Gävlefartygen mer än 30 resor till Nordamerika med tillsammans nära 2 500 emigranter, men 10 % av resenärerna nådde aldrig sitt resmål på grund av sjukdom eller förlisningar.
Livet på haven var svårt på många sätt. Maten ombord på ett fartyg på långresa var ensidig av salt fläsk och sill, och det hände att besättningen tvingades till sjukhus för bristsjukdomar såsom skörbjugg. Epidemiska sjukdomstillstånd kunde sätta stopp för ett skepps fortsatta resa om besättningen insjuknat i malaria eller gula febern. Mellan 1870 och 1900 avled nära 300 sjömän på Gävles segelfartyg genom sjukdom, mord eller förlisning.
Under 1700- och 1800-talen utfärdades ”Algeriska pass”, sjöpass för fartyg på resa i Medelhavet. Sjöpasset fungerade som passersedel förbi algeriska sjörövare. Sjörövare kom inte vara från Algeriet, utan fartyg efter fartyg kapades av danskar, engelsmän och fransmän som sålde det kapade fartyget och lasten, tvingade ägaren att lösa tillbaka det och satte ibland besättningen i fängelse i flera år. Detta var främst från 1780-talet till 1810-talet.
Drygt 500 av skeppslistans 800 fartyg byggdes vid varven i Gävle mellan 1750-talet och 1890-talet. Samtliga 800 fartyg har någon period haft Gävle som hemmahamn och gjort utrikes resor. Av de 800 fartygen drabbades 350 av förlisningar eller försvinnanden.
Fartygshistorierna berättar bland annat om skeppet ”Daniel Elfstrand Pehrsson” som gick som slavfartyg, om när skepparen och styrman på ”Natal” skadades svårt vid ett myteri, om ”Indiaman” som strandade vid Påskön och besättningen som tillbringade två månader på ön bland ”wildarne” innan en brigg kom och hämtade dem.
Sven-Olof Nordenberg är född i Västergötland 1939 och i ungdomsåren provade han på sjömanslivet. För att få gå till sjöss i unga år krävdes föräldrarnas påskrift. Debuten som sjöman var på Johnson Lines M/S Argentina, som via Las Palmas gick till Buenos Aires. Sven-Olof har även mönstrat på M/S Canada till Nordamerikas västkust och M/S Amazonas, som gick på Sydamerikas västkust samt 1958 M/F Chiquita på dess jungfruresa.
Efter militärtjänst i flottan blev Sven-Olof landkrabba och bosatte sig i Gävle. Intresset för segelfartyg, och då speciellt Gävlefartyg har funnits i många år. Sven-Olof, nu pensionär, håller kontakten med andra sjöfartintresserade genom Klubb Maritims Gävleavdelning.

"...ett imponerande 'uppslagsverk' Nordenberg åstadkommit..." tycker Väinö Helgesson, f d stadsarkivarie i Gävle och fil. lic i historia.

Gävle var en viktig sjöfartsstad från 1600-talet och framåt. I mitten av 1800-talet hade Gävles 43 redare tillsammans 120 fartyg i sin flotta. Av stadens 10 000 invånare hade många sin utkomst av havet som redare, sjömän, repslagare och skeppstimmermän.
Under åren 1833–1857 gjorde Gävlefartygen mer än 30 resor till Nordamerika med tillsammans nära 2 500 emigranter, men 10 % av resenärerna nådde aldrig sitt resmål på grund av sjukdom eller förlisningar.
Livet på haven var svårt på många sätt. Maten ombord på ett fartyg på långresa var ensidig av salt fläsk och sill, och det hände att besättningen tvingades till sjukhus för bristsjukdomar såsom skörbjugg. Epidemiska sjukdomstillstånd kunde sätta stopp för ett skepps fortsatta resa om besättningen insjuknat i malaria eller gula febern. Mellan 1870 och 1900 avled nära 300 sjömän på Gävles segelfartyg genom sjukdom, mord eller förlisning.
Under 1700- och 1800-talen utfärdades ”Algeriska pass”, sjöpass för fartyg på resa i Medelhavet. Sjöpasset fungerade som passersedel förbi algeriska sjörövare. Sjörövare kom inte vara från Algeriet, utan fartyg efter fartyg kapades av danskar, engelsmän och fransmän som sålde det kapade fartyget och lasten, tvingade ägaren att lösa tillbaka det och satte ibland besättningen i fängelse i flera år. Detta var främst från 1780-talet till 1810-talet.
Drygt 500 av skeppslistans 800 fartyg byggdes vid varven i Gävle mellan 1750-talet och 1890-talet. Samtliga 800 fartyg har någon period haft Gävle som hemmahamn och gjort utrikes resor. Av de 800 fartygen drabbades 350 av förlisningar eller försvinnanden.
Fartygshistorierna berättar bland annat om skeppet ”Daniel Elfstrand Pehrsson” som gick som slavfartyg, om när skepparen och styrman på ”Natal” skadades svårt vid ett myteri, om ”Indiaman” som strandade vid Påskön och besättningen som tillbringade två månader på ön bland ”wildarne” innan en brigg kom och hämtade dem.
Sven-Olof Nordenberg är född i Västergötland 1939 och i ungdomsåren provade han på sjömanslivet. För att få gå till sjöss i unga år krävdes föräldrarnas påskrift. Debuten som sjöman var på Johnson Lines M/S Argentina, som via Las Palmas gick till Buenos Aires. Sven-Olof har även mönstrat på M/S Canada till Nordamerikas västkust och M/S Amazonas, som gick på Sydamerikas västkust samt 1958 M/F Chiquita på dess jungfruresa.
Efter militärtjänst i flottan blev Sven-Olof landkrabba och bosatte sig i Gävle. Intresset för segelfartyg, och då speciellt Gävlefartyg har funnits i många år. Sven-Olof, nu pensionär, håller kontakten med andra sjöfartintresserade genom Klubb Maritims Gävleavdelning.

"...ett imponerande 'uppslagsverk' Nordenberg åstadkommit..." tycker Väinö Helgesson, f d stadsarkivarie i Gävle och fil. lic i historia.

Gävle var en viktig sjöfartsstad från 1600-talet och framåt. I mitten av 1800-talet hade Gävles 43 redare tillsammans 120 fartyg i sin flotta. Av stadens 10 000 invånare hade många sin utkomst av havet som redare, sjömän, repslagare och skeppstimmermän.
Under åren 1833–1857 gjorde Gävlefartygen mer än 30 resor till Nordamerika med tillsammans nära 2 500 emigranter, men 10 % av resenärerna nådde aldrig sitt resmål på grund av sjukdom eller förlisningar.
Livet på haven var svårt på många sätt. Maten ombord på ett fartyg på långresa var ensidig av salt fläsk och sill, och det hände att besättningen tvingades till sjukhus för bristsjukdomar såsom skörbjugg. Epidemiska sjukdomstillstånd kunde sätta stopp för ett skepps fortsatta resa om besättningen insjuknat i malaria eller gula febern. Mellan 1870 och 1900 avled nära 300 sjömän på Gävles segelfartyg genom sjukdom, mord eller förlisning.
Under 1700- och 1800-talen utfärdades ”Algeriska pass”, sjöpass för fartyg på resa i Medelhavet. Sjöpasset fungerade som passersedel förbi algeriska sjörövare. Sjörövare kom inte vara från Algeriet, utan fartyg efter fartyg kapades av danskar, engelsmän och fransmän som sålde det kapade fartyget och lasten, tvingade ägaren att lösa tillbaka det och satte ibland besättningen i fängelse i flera år. Detta var främst från 1780-talet till 1810-talet.
Drygt 500 av skeppslistans 800 fartyg byggdes vid varven i Gävle mellan 1750-talet och 1890-talet. Samtliga 800 fartyg har någon period haft Gävle som hemmahamn och gjort utrikes resor. Av de 800 fartygen drabbades 350 av förlisningar eller försvinnanden.
Fartygshistorierna berättar bland annat om skeppet ”Daniel Elfstrand Pehrsson” som gick som slavfartyg, om när skepparen och styrman på ”Natal” skadades svårt vid ett myteri, om ”Indiaman” som strandade vid Påskön och besättningen som tillbringade två månader på ön bland ”wildarne” innan en brigg kom och hämtade dem.
Sven-Olof Nordenberg är född i Västergötland 1939 och i ungdomsåren provade han på sjömanslivet. För att få gå till sjöss i unga år krävdes föräldrarnas påskrift. Debuten som sjöman var på Johnson Lines M/S Argentina, som via Las Palmas gick till Buenos Aires. Sven-Olof har även mönstrat på M/S Canada till Nordamerikas västkust och M/S Amazonas, som gick på Sydamerikas västkust samt 1958 M/F Chiquita på dess jungfruresa.
Efter militärtjänst i flottan blev Sven-Olof landkrabba och bosatte sig i Gävle. Intresset för segelfartyg, och då speciellt Gävlefartyg har funnits i många år. Sven-Olof, nu pensionär, håller kontakten med andra sjöfartintresserade genom Klubb Maritims Gävleavdelning.

"...ett imponerande 'uppslagsverk' Nordenberg åstadkommit..." tycker Väinö Helgesson, f d stadsarkivarie i Gävle och fil. lic i historia.