I Sverige säger vi att media är den tredje statsmakten. Vad innebär det? Spaningschef Greger Thulin är kritisk och förbryllad över hur journalisterna agerar i samband med morden. Till slut blir han förbannad och kliver in bakom kulisserna i den yrkeskår, som mer än någon annan kan dölja sin agenda. Ella Goldman stod och tittade ut genom fönstret i huset på Postvägen 32. Hon hade precis avslutat ett samtal med Regina Thom. Trots att Regina precis fått reda på att hennes make Bertrand hittats död i armarna på sin älskarinna, som hon mycket väl kände till, hade hon inte ens darrat på rösten. Märklig kvinna den där, tänkte Ella. Men hon gjorde ett bra jobb på tidningen som deras chefredaktör och det var något som Fredrik ständigt återkom till, när de diskuterade Reginas kalla personlighet. Regina sista ord ekade kvar: Och jag tänker inte skriva ett enda jävla ord om att han är död, och se för fan till att de andra tidningarna inte ens nämner den jävla subbans namn! Glöm inte att informera Fia om vad som inte ska ut i media! Hon ryckte på axlarna och gick ut för att möta flickorna, det här kommer inte att bli lätt, sa hon högt för sig själv, men vi ska nog lyckas. Ella hörde steg och vände sig om. Hej Fia, hur är det med dig? Var det Regina du pratade med? Ella nickade, gick fram och tog Fia i famnen. Vad ville hon, frågade hon och armarna hängde utmed sidorna. Tja, det vanliga. Styra skeppet. Och vad är det hon inbillar sig att hon kan bestämma om den här gången, frågade Fia och gick tvärs över rummet fram till baren. Isbitarna klirrade i glaset när hon gick och satte sig i fåtöljen, som stod bredvid fönstret. Ella stängde dörren mot hallen. Hur mår Åsa? Hon sköter sig bra. Nå, ska du berätta hur Regina vill ha det? Först och främst vill jag veta hur ni mår. Sedan kan vi ta det andra, svarade Ella. Vi mår bra. Kom till saken! Ella betraktade Fia och kunde inte se annat än det som alltid funnits där, sedan hon träffade Fia första gången, då hon hade varit åtta år. Idag var hon en bestämd, dominant kvinna och gift med en av Sveriges mäktigaste män inom media. Har du pratat med Oskar? Självklart! Han är som alltid omtänksam och när jag pratade med honom, för fem minuter sedan, avslutade han samtalet med att säga att han såg fram emot att träffa mig i kväll. Oskar är en mycket snäll man. Leendet på Fias läppar var som jubilarens ända tills hon fick syn på sin syster. Dörren öppnades och Åsa steg in tillsammans med Fredrik. Han höll henne om axlarna. Hon skakade av sig ömhetsbetygelsen, gick fram till baren och upprepade sin storasysters tilltag, men avstod isbitarna. Fia följde henne med blicken. Jaha och vad har vi bestämt oss för, frågade Åsa och slog sig ner i fåtöljen, som stod bredvid Fias. När pratade du senast med Johan, frågade Fredrik och vände sig till Fia. För ovanlighetens skull åt vi frukost tillsammans i torsdags morse. Var Bertrand där då? Fia skakade på huvudet. Han är inte där när pappa är hemma fattar du väl, fnittrade Åsa och fick i sig de sista dropparna genom att kippa glaset. Vad gjorde du efter frukosten? Åsa skjutsade mig till Stenungsund och jag tog tåget till farmor, svarade Fia och ställde ner sitt glas med en smäll. Varför ställer du de här frågorna till mig? Är du polis eller vad? Tror du att jag har tagit livet av dem? Fias smaragdgröna ögon smalnade och hon drog handen genom sitt kortklippta kopparfärgade hår. Ella gick fram och lade sin hand på Fredriks arm. Självklart tror vi inget sådant, sa hon och log mot Fia. Var tror du att Johan kan hålla hus? Pappa är kanske hos sin älskarinna, sa Åsa samtidigt som hon fyllde på sitt glas. Ramona Franssons femte deckare, i den fristående serien med spaningschef Greger Thulin, är inte bara en spännande thriller, utan ger också bilden av en yrkeskår med journalister, som hävdar att de står för det sanna ordet, och frågan är gör de verkligen alltid det. Mord under Tjörn är inte en sann historia eller byggd på sanning. Eller är den det?

I Sverige säger vi att media är den tredje statsmakten. Vad innebär det? Spaningschef Greger Thulin är kritisk och förbryllad över hur journalisterna agerar i samband med morden. Till slut blir han förbannad och kliver in bakom kulisserna i den yrkeskår, som mer än någon annan kan dölja sin agenda. Ella Goldman stod och tittade ut genom fönstret i huset på Postvägen 32. Hon hade precis avslutat ett samtal med Regina Thom. Trots att Regina precis fått reda på att hennes make Bertrand hittats död i armarna på sin älskarinna, som hon mycket väl kände till, hade hon inte ens darrat på rösten. Märklig kvinna den där, tänkte Ella. Men hon gjorde ett bra jobb på tidningen som deras chefredaktör och det var något som Fredrik ständigt återkom till, när de diskuterade Reginas kalla personlighet. Regina sista ord ekade kvar: Och jag tänker inte skriva ett enda jävla ord om att han är död, och se för fan till att de andra tidningarna inte ens nämner den jävla subbans namn! Glöm inte att informera Fia om vad som inte ska ut i media! Hon ryckte på axlarna och gick ut för att möta flickorna, det här kommer inte att bli lätt, sa hon högt för sig själv, men vi ska nog lyckas. Ella hörde steg och vände sig om. Hej Fia, hur är det med dig? Var det Regina du pratade med? Ella nickade, gick fram och tog Fia i famnen. Vad ville hon, frågade hon och armarna hängde utmed sidorna. Tja, det vanliga. Styra skeppet. Och vad är det hon inbillar sig att hon kan bestämma om den här gången, frågade Fia och gick tvärs över rummet fram till baren. Isbitarna klirrade i glaset när hon gick och satte sig i fåtöljen, som stod bredvid fönstret. Ella stängde dörren mot hallen. Hur mår Åsa? Hon sköter sig bra. Nå, ska du berätta hur Regina vill ha det? Först och främst vill jag veta hur ni mår. Sedan kan vi ta det andra, svarade Ella. Vi mår bra. Kom till saken! Ella betraktade Fia och kunde inte se annat än det som alltid funnits där, sedan hon träffade Fia första gången, då hon hade varit åtta år. Idag var hon en bestämd, dominant kvinna och gift med en av Sveriges mäktigaste män inom media. Har du pratat med Oskar? Självklart! Han är som alltid omtänksam och när jag pratade med honom, för fem minuter sedan, avslutade han samtalet med att säga att han såg fram emot att träffa mig i kväll. Oskar är en mycket snäll man. Leendet på Fias läppar var som jubilarens ända tills hon fick syn på sin syster. Dörren öppnades och Åsa steg in tillsammans med Fredrik. Han höll henne om axlarna. Hon skakade av sig ömhetsbetygelsen, gick fram till baren och upprepade sin storasysters tilltag, men avstod isbitarna. Fia följde henne med blicken. Jaha och vad har vi bestämt oss för, frågade Åsa och slog sig ner i fåtöljen, som stod bredvid Fias. När pratade du senast med Johan, frågade Fredrik och vände sig till Fia. För ovanlighetens skull åt vi frukost tillsammans i torsdags morse. Var Bertrand där då? Fia skakade på huvudet. Han är inte där när pappa är hemma fattar du väl, fnittrade Åsa och fick i sig de sista dropparna genom att kippa glaset. Vad gjorde du efter frukosten? Åsa skjutsade mig till Stenungsund och jag tog tåget till farmor, svarade Fia och ställde ner sitt glas med en smäll. Varför ställer du de här frågorna till mig? Är du polis eller vad? Tror du att jag har tagit livet av dem? Fias smaragdgröna ögon smalnade och hon drog handen genom sitt kortklippta kopparfärgade hår. Ella gick fram och lade sin hand på Fredriks arm. Självklart tror vi inget sådant, sa hon och log mot Fia. Var tror du att Johan kan hålla hus? Pappa är kanske hos sin älskarinna, sa Åsa samtidigt som hon fyllde på sitt glas. Ramona Franssons femte deckare, i den fristående serien med spaningschef Greger Thulin, är inte bara en spännande thriller, utan ger också bilden av en yrkeskår med journalister, som hävdar att de står för det sanna ordet, och frågan är gör de verkligen alltid det. Mord under Tjörn är inte en sann historia eller byggd på sanning. Eller är den det?

I Sverige säger vi att media är den tredje statsmakten. Vad innebär det? Spaningschef Greger Thulin är kritisk och förbryllad över hur journalisterna agerar i samband med morden. Till slut blir han förbannad och kliver in bakom kulisserna i den yrkeskår, som mer än någon annan kan dölja sin agenda. Ella Goldman stod och tittade ut genom fönstret i huset på Postvägen 32. Hon hade precis avslutat ett samtal med Regina Thom. Trots att Regina precis fått reda på att hennes make Bertrand hittats död i armarna på sin älskarinna, som hon mycket väl kände till, hade hon inte ens darrat på rösten. Märklig kvinna den där, tänkte Ella. Men hon gjorde ett bra jobb på tidningen som deras chefredaktör och det var något som Fredrik ständigt återkom till, när de diskuterade Reginas kalla personlighet. Regina sista ord ekade kvar: Och jag tänker inte skriva ett enda jävla ord om att han är död, och se för fan till att de andra tidningarna inte ens nämner den jävla subbans namn! Glöm inte att informera Fia om vad som inte ska ut i media! Hon ryckte på axlarna och gick ut för att möta flickorna, det här kommer inte att bli lätt, sa hon högt för sig själv, men vi ska nog lyckas. Ella hörde steg och vände sig om. Hej Fia, hur är det med dig? Var det Regina du pratade med? Ella nickade, gick fram och tog Fia i famnen. Vad ville hon, frågade hon och armarna hängde utmed sidorna. Tja, det vanliga. Styra skeppet. Och vad är det hon inbillar sig att hon kan bestämma om den här gången, frågade Fia och gick tvärs över rummet fram till baren. Isbitarna klirrade i glaset när hon gick och satte sig i fåtöljen, som stod bredvid fönstret. Ella stängde dörren mot hallen. Hur mår Åsa? Hon sköter sig bra. Nå, ska du berätta hur Regina vill ha det? Först och främst vill jag veta hur ni mår. Sedan kan vi ta det andra, svarade Ella. Vi mår bra. Kom till saken! Ella betraktade Fia och kunde inte se annat än det som alltid funnits där, sedan hon träffade Fia första gången, då hon hade varit åtta år. Idag var hon en bestämd, dominant kvinna och gift med en av Sveriges mäktigaste män inom media. Har du pratat med Oskar? Självklart! Han är som alltid omtänksam och när jag pratade med honom, för fem minuter sedan, avslutade han samtalet med att säga att han såg fram emot att träffa mig i kväll. Oskar är en mycket snäll man. Leendet på Fias läppar var som jubilarens ända tills hon fick syn på sin syster. Dörren öppnades och Åsa steg in tillsammans med Fredrik. Han höll henne om axlarna. Hon skakade av sig ömhetsbetygelsen, gick fram till baren och upprepade sin storasysters tilltag, men avstod isbitarna. Fia följde henne med blicken. Jaha och vad har vi bestämt oss för, frågade Åsa och slog sig ner i fåtöljen, som stod bredvid Fias. När pratade du senast med Johan, frågade Fredrik och vände sig till Fia. För ovanlighetens skull åt vi frukost tillsammans i torsdags morse. Var Bertrand där då? Fia skakade på huvudet. Han är inte där när pappa är hemma fattar du väl, fnittrade Åsa och fick i sig de sista dropparna genom att kippa glaset. Vad gjorde du efter frukosten? Åsa skjutsade mig till Stenungsund och jag tog tåget till farmor, svarade Fia och ställde ner sitt glas med en smäll. Varför ställer du de här frågorna till mig? Är du polis eller vad? Tror du att jag har tagit livet av dem? Fias smaragdgröna ögon smalnade och hon drog handen genom sitt kortklippta kopparfärgade hår. Ella gick fram och lade sin hand på Fredriks arm. Självklart tror vi inget sådant, sa hon och log mot Fia. Var tror du att Johan kan hålla hus? Pappa är kanske hos sin älskarinna, sa Åsa samtidigt som hon fyllde på sitt glas. Ramona Franssons femte deckare, i den fristående serien med spaningschef Greger Thulin, är inte bara en spännande thriller, utan ger också bilden av en yrkeskår med journalister, som hävdar att de står för det sanna ordet, och frågan är gör de verkligen alltid det. Mord under Tjörn är inte en sann historia eller byggd på sanning. Eller är den det?